För ett tag sen bad jag min vän Dennis på Malmös finaste lilla skivbutik, Rundgång, att sätta ihop ett paket vinylskivor för 500 spänn inklusive frakt. Han fick välja fritt ur hyllorna i den egna butiken. Jag var relativt säker på att jag skulle få något jag gillar och med största sannolikhet aldrig hört förut. […][...]

Om Entombed har sin Left Hand Path har Dismember Like an Everflowing Stream. Och då pratar jag inte bara om debutplattan, utan även om en väldigt stor del av dess arv. I de sistnämndas fall framstår plattan i dag som höjdpunkt och en definitiv milstolpe i dess karriär, så också inom death metal. Dismember var […][...]

Det är inte mycket som känns lika urvattnat som att tillhöra en ”scen”, ett kollektiv där musiken man framför eller där det geografiska läget är en nämnare. Det är ofta en lathund alltför många tar till när något ska buntas ihop. I många fall försvarbart, i andra blir det mer fel och tankarna glider osökt […][...]

En idog kamp för uppmärksamhet i och med en självbetitlad trespårs-EP var min första kontakt med MF/MB/, då utan snedstrecken. Jag vet inte om alla medlemmar fortfarande var bosatta i Bollnäs vid den tiden, ett par år sedan, men nu är bostadssituationen förflyttad till Malmö och det är på många sätt ett nytt band. Inte […][...]

Det sprakar som ljudet av en avlägsen radiokanal. Ljud som inte når riktigt ända fram och dränks i ett brus. En flörtig basgång tar över taktpinnen och skeva ljud från stränginstrument hämtade från en fjärran öst. Lager på lager av lätta luftigt svepande ljud. Hela tiden med den där förföriska basen och bongotrummorna längst fram. […][...]

När jag i vintras intervjuade This Is Head för Radar Magazine var de mitt uppe i vad som skulle bli 0001, ett slags kontrollerat kaos, ett myller av influenser som på papperet ter sig omaka men som i detta specifika fall blir en enhet. En enhet lika självklar som luften vi andas, som marken vi […][...]

MFMB gör den mest intressanta svenska popen just nu. De har attityd och man känner sig snygg när man lyssnar. Dessutom har de ett eget sound i den mån det går att ha det år 2009. Visst hör man likheter med allt från The Cure till The Faint och The Rapture men inte så att […][...]