Grenouer är förhållandevis brutal döds sprungen ur tidigt nittiotal. Det här är sjätte verket från ryssarna och precis som på förra årets Try lyckas de frammana en särpräglad och spännande ljudbild. Inledande spårets explosivitet leder vidare ut i black metal-inspirerade dödsfärder som inte sällan överraskar.

Mellan de psykotiskt ångestfyllda riffmattorna ryms sataniskt growl kryddad med något slag sköns reverb-effekt som skapar en klaustrofobisk känsla. Kalla elektroniska ljud mixas med rått naturmaterial i form av Meshuggah-påminnande gitarrer på ett lysande sätt. Jag gillar den mjukare Patience som har en skön atmosfär.

Det låter stundvis både nyskapande och modernt, men ibland alltför snarlikt liknande band i den urvattnade genren. När de slänger in en överraskande touch av hardcore lyfter de. De har dessutom gjort sig kända för futuristiska och intressanta skivomslag som både matchar det musikaliska innehållet och höjer helhetsintrycket.