Recension
- Eternal Kingdom (album, cd) Cult of Luna
- 2008
- Earache
Hjärtskärande
Hustrumord. Mentalsjukhus. Illusioner om andra dimensioner och fabler om en fauna med goda och onda djur. Det är inget lättsmält Umeås Cult of Luna bjuder på i och med femte fullängdssläppet. Bakgrunden till skivan ligger i journaler bandet hittat i replokalsbyggnaden som, av en händelse, tidigare varit ett mentalsjukhus. Berättelser från det eviga riket, skrivet av en Holger Nilsson, förtäljer om en värld byggd på upphovsmannens fantasi och desillusioner och Eternal kingdom tar fasta på detta, bygger vidare med ett becksvart mörker som faktiskt omfamnar och samtidigt har hotfulla omen över sig, inte helt olikt det ljudlandskap Neurosis gjort till sitt varumärke.
Trots att de inte har något med varandra att göra rent historiemässigt är detta en självklar fortsättning på 2006 års Somewhere along the highway, bandets i särklass starkaste släpp sedan The beyond. Vad denna oktett lyckas göra, till skillnad från kritikerrosade Isis och svenska kollegorna i Come Sleep, är att knyta ihop senaste två skivorna till en helhet som aldrig känns krystad eller ohållbar. Sen får man säga vad man vill om Eternal kingdoms fabeltema, det är ändock musiken som hamnar i främsta rummet. Med den äran ska tilläggas.
Titelspåret bjuder på ett välkommet doomsväng och Ghost trail har ett vansinnigt snyggt crescendo (vilket har beskrivits som en pastisch på Bergakungens sal och är något jag har invändningar mot, bara för att det är ett crescendo betyder inte det att det automatiskt har liknelser med Edvard Griegs mästerverk). Avslutande Following betulas är en uppvisning i förstklassig metal med postrockinfluenser och summerar albumet fint.
Lyckas man bortse från det något tvivelaktiga temat och det faktum att sången blir något enahanda efter ett tag är skivan väl värd sina pengar. Man behöver inte blicka över Atlanten efter bra, Neurosis-minnande musik. Cult of Luna finns på våra breddgrader och hade skivan smyckats med spår i samma kaliber som föregångarens Finland hade jag gått upp i brygga. Nu konstaterar jag bara att ett av Sveriges bästa band har gjort en bra skiva.
Publicerad: 2008-07-16 00:00 / Uppdaterad: 2008-07-16 07:59
26 kommentarer
Är det här nån sorts hårdrock eller? Verkar förståndshandikappat.
#
Kanske är nån form av rollspelsrock? Finniga pojkar som sjunger om troll iförda larvigt långa luvor? Varför kan inte hårdrockare sjunga om saker som berör istället för drakar och demoner? Jävla larv.
#
Sjunger om troll var det ja.
#
Bra skiva, saknar de fina texterna från somewhere along the highway, men jag håller med Jonas: musiken är det verkligen inget fel på!
#
Ja, hela tomtar och troll grejen känns ju väldigt oväntad. Jag har visserligen aldrig läst eller lyssnat på några av cult of lunas texter tidigare men jag trodde inte alls att det var sånt de höll på med.
Har också svårt att se att de skulle lyckas göra en lika bra skiva som The Beyond igen.
#
The Beyond är i konkurrens med ett par Entombed-plattor Sveriges bästa metalskiva någonsin. Jag har hoppats på att CoL ska leta sig tillbaka till hc-metalen och bort från den postrock-metal dom sysslat med på senare skivor. Verkar inte bli så den här gången heller, men det ska ändå bli spännande att höra.
#
Själv tycker jag det här är en fin återgång mot mer muller för Cult of Luna. Håller nog ”The Beyond” eller den självbetitlade debuten som det bästa de gjort, men alla deras släpp ahr sina stunder.
Ett invändande dock. Hur kan du nämna Come Sleep i det där sammanhanget, som bara släppt en platta?
#
Texterna till denna skiva handlar om en galen mans livsöde och fantasi. Inte tomtar och troll.
Förövrigt en riktigt bra platta.
#
Nu har jag lyssnat på skivan två gånger och det är den klart bästa sen The Beyond. Ghost Trails är magnifik!
#
Har aldrig lyssnat på CoL på skiva men såg dem för ett par månader sedan live och det var riktigt bra.
#
Underbar skiva. I mitt tycke det bästa som släppts hittills i år.
#
Man önskar att Umeå brunnit ner.
#
Har ej köpt denna än. Dock bara en tidsfråga innan det är dags. Cult of Lunas tre senaste plattor är svårt bra allihop.
#
Det här kan vara den snyggaste skivan jag äger. Grymt sköna doomriff på titelspåret och Mire Deep, post-rockinfluenserna är vackra på Ghost Trail och Curse, och den överraskande väl fungerande avslutningen på Following Betulas. T.o.m. mellanspelen The Lure och Österbotten förtjänar uppmärksamhet. Tomtar och troll syns inte till, däremot är det deras mest Neurosis-ringande platta hittills. Verklighetskoppling får man dock leta efter på annat håll, det här är musik.
#
Här om någonstans finns det ju en verklighetskoppling. Det skivan handlar om är om en människa som faktiskt existerat och hans fantasivärld. Nyckelordet är symbolik.
#
Mmm, Fredrik har rätt. Har lyssnat tillräckligt många gånger för att fatta det.
#
Oh wow, folk får svårt så fort musiken blir lite svårare att ta in än vanlig svenskpop! Riktigt bra skiva! Tung till tusen!
#
Tycker att det mest verkar vara troll i kommentarerna.
#
Nils Holgersson, anyone?
#
[...] gitarrist och frontfigur Johannes Persson presenterade i Close-Up i somras. Besök exempelvis denna recension eller läs det nämnda numret av Close-Up för mer information om albumets tema. Det tog ett tag [...]
#
Bland det bästa plattor som kommit ur detta rike! För er som kallar det rollspelsrock…ja vad ska man säga? Lyssna och lär är väl det som borde sägas!
#
[...] Cult of Luna Eternal Kingdom [...]
#
Gillar C o L men tröttnar på machosången lätt. Känns krystat.
#
nils holgerson teorin är lite intressant men orka =/
Om dom hittat på allt själva är dom genier utan dess like, vidrigt bra skiva och universums vassaste band,
#
degen m fl: Historien är uppdiktad. Den enda galna män som engagerats i bandets textförfattande är de själva. När COL dessuom försökte lansera Holger Nilsson-tönterierna som bok, och tjäna ännu mer deg, hade Västerbottens-Kuriren inne en avslöjande artikel om det skamliga i dessa förfaranden.
Här är den: http://www.vk.se/Article.jsp?article=328069
#
Jan-GIo:
Antar att du trivs med att vara en riktig glädjedödare som lever helt utan vänner? :) Du älskar det helt enkelt.
Plattan är kanonbra oavsett om skiten är sann eller inte! Men nog fan är det intressant om man låter sig tro på hela historien om ”Holger Nilsson”. Och desto bättre blir skivan om man läst boken ”Det Eviga Riket”.
Sen att det finns total-idioter som Jan-GIo, är inget att göra åt. Det bara är så. Man får glädjas åt att man har ett bättre liv än just Jan-GIo bara.
#
Kommentera eller pinga (trackback).