Recension
- Things to Be Frickled (album, 2×cd) Apparat
- 2008
- Shitkatapult
Elemencirkulineärt
Lyssna
Externa länkar
En jordnöt innehåller lika mycket fett som tre kilometer gurka.
Det finns vissa saker som bara är sanna. Som det. Jag minns inte var jag hörde eller läste det här. Jag vet bara att det är sant – helt enkelt för att det låter så bra, så då är det sant. Det spelar ingen roll om det egentligen ska vara â€en kilometer†eller â€fem kilometerâ€. Det spelar ingen roll om det inte finns någon som helst sanning i konstaterandet – eftersom jag tycker att det låter som en passande objektiv sanning kommer jag aldrig kritiskt försöka vare sig falsifiera eller leta efter ytterligare belägg för påståendet.
En jordnöt innehåller lika mycket fett som tre kilometer gurka.
Ibland är det skönt att saker bara är.
När Martina hyllade fjolårets Apparat-album Walls konstaterade hon att det är en skiva som existerar någonstans mellan lineär och cirkulär tid. Jag vet fortfarande inte vad det exakt betyder, men det spelar ingen roll. Det är precis så.
På Things to Be Frickled har Sascha, efter de förhållandevis stora framgångarna med Walls och Ellen Allien-samarbetet Orchestra of Bubbles, samlat nedslag i bakkatalogen. En resa lite tillbaka i tiden sett från två olika håll: en skiva där Apparat-remixer av andra artisters material trängs och en skiva där Apparats musik fått en översyn av andra artister.
Det hade lika gärna kunnat handla om ett nytt Apparat-album. Åtminstone om man tittar på hur sammanhållen helheten känns.
Den första skivan – den där Sascha så att säga står för musiken – är också den såväl bästa som den mest subtilt finkänsliga. Den titel som kändes som en väldigt bra produktbeskrivning – Orchestra of Bubbles – stämmer även in på det vi hör på Things to Be Frickled. Bland det digitala skrapandet och knådandet hoppar det hela tiden omkring små bubblande melodier som sodastreamar liv i maskinerna. Om det sedan handlar om briljanta nytagningar av Swayzaks Smile & Receive, Modeo/Thiel Bass & Go eller â€Apparat Ibiza Version†av Apparats egna Fractales (undantaget till â€andra artisterâ€-regeln på första skivan) känns det ofelbart som Apparat.
Den andra skivan är aningen kantigare och, ja, vräkigare. På ett väldigt detaljmässigt plan visserligen, men ändå. Även här finns ordentligt fina stunder – som remixer av Telefon Tel Aviv, Boys Noize och Lusine, men här finns också rätt ocharmiga remixer av Shrubbn!!, Modeselektor och Chris De Luca och Phon.o (som mest låter som en halvtråkig Justin/Timbaland-historia. Även om det i två av fallen handlar om mixar av Holdon – en låt som i sig var en av de mindre intressanta på Walls – känns det ändå som att det borde kunnat bli betydligt roligare än så.
Men det här är ändå undantagen till två skivor av väldig hög klass. Just därför känns det på något sätt som en tanke att de överlägset bästa stunderna på hela Things to Be Frickled dyker upp allra först och allra sist. Först i form av den fullständigt enastående och snyggt återhållna Francesco Tristano-covern av världens bästa Strings of Life och sist i form av en tredje version av Holdon. Fast den här gången i en intimt blodpulserande rhodes-stearinljusdigitalakustisk opluggad version med en Raz Ohara som kryper in i mikrofonen och inte stannar förrän han kommit ända fram till hörlursmembranets insida. Helt makalöst.
Så: en skiva som existerar mellan lineär och cirkulär tid?
Inte omöjligt. Förmodligen är det precis så det är.
Publicerad: 2008-06-06 00:00 / Uppdaterad: 2009-01-02 09:06
3 kommentarer
Jordnötter är godare än gurka, dessutom behöver man inte äta tre kilometer gurka för att få i sig lite nyttigt fett.
#
En skiva för antiintellektualister alltså?
#
Antiintellektualism= uppfattning som omfattar en misstro på människors möjlighet att med förståndets hjälp finna lösningar på teoretiska och praktiska problem utan istället betonar betydelsen av vilja och känsla, drifter, instinkter och i många fall religion.
#
Kommentera eller pinga (trackback).