dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Britta Persson: Kill Hollywood Me
Kill Hollywood Me (cd) Britta Persson
2008
Bonnier Amigo
9/10

Alldeles lagom perfekt

Jag har undvikit att lyssna på tidigare material som Britta Persson klämt ur sig. Antagligen mest för att jag av en vän hörde att hon var otroligt pretto. Man ska inte tro allt man hör. Och den där vännen kan ju inget om popmusik.

Efter två demos, en EP och debutalbumet Top Quality Bones and a Little Terrorist från 2006 kom nu i januari den andra fullängdaren. Kill Hollywood Me är elva spår långt och totalt 42.20 minuter, vilket känns rätt perfekt. Kortare skulle ha varit för lite. Och mer skulle ha varit överflödigt.

Skivan är producerad av Britta och Per Nordmark från Fireside. Kören hon använt sig av består av idel andel svenska musiker, bland annat Markus Krunegård från Laakso, Liv Widell från Don’t Be a Stranger och Christian Kjellvander.

Musikaliskt såväl som röstmässigt kan jag inte låta bli att associera till The Sundays – Britta låter stundtals skrämmande lik Harriet Wheeler. Samma ljusa skörhet som stundtals vacklar, stundtals spottar ur sig ord som om allt var självklart. Ord som dessutom fastnar i lyssnarens huvud som små visdomsord. ”In a year, two, three, four, will we be in love or in a war?”, ”You can’t save my life but it was kind of you to try”, ”If you’re scared of goodbyes, don’t say hello all the time” från Cliffhanger, In or Out respektive U-Turns. Allt är mycket personligt, hämtat från Brittas eget liv och allt känns äkta. Små historier som börjar med någonting enkelt, som en biltur, och resulterar i någonting annat. Kärlek i olika stadier, misslyckanden eller det som titelspåret handlar om – att döda sitt Hollywood-jag, det dramatiska jaget som aldrig är nöjd.

Memories and fantasies
Are to be seen as enemies
To look at things the other way around
Will do us good, will take us further from Hollywood

Alla låtar är inte perfekta, och som alltid får man vissa favoriter på en skiva. Men i stort sett är Kill Hollywood Me ett mästerverk. Kan vara en av årets bästa skivor. Även om det kanske är tidigt att säga ännu.

Madelene Holm

Publicerad: 2008-02-17 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-16 17:39

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4478

11 kommentarer

Kul att Britta uppmärksammas!

Gorillan Oregistrerad 2008-02-17 00:23
 

en annan är grymt imponerad den singeln,den är smart.

Medlem 2008-02-17 02:36
 

Hur vet Holm att det är hämtat från Brittas eget liv?

Henrik Oregistrerad 2008-02-17 02:54
 

Gorillan:
Du har väl inte missat följande matiga intervju med just Britta?
http://www.joyzine.se/?p=2099

Medlem 2008-02-17 10:40
 

Låter väldigt likt Edie Brickell. Varför har ingen nämt hennes namn i alla recensioner? Lyssna på skivorna: Shooting Rubberbands at the Stars (1988) och Ghost of a Dog(1990) så förstår ni likheten.

Cheeta Oregistrerad 2008-02-17 15:17
 

Jag hade hoppats på att det här skulle vara bra, men det låter som all annan blek svenneindie; typ 4-5/10.

Jonas Wergeland Medlem 2008-02-17 15:34
 

Henrik: Holm har intervjuat Britta.

Madelene Holm Medlem 2008-02-17 16:02
 

Babygurun:
Tack för tipset…

Gorillan Oregistrerad 2008-02-17 22:15
 

Tjejer som gillar tjejer.

Medlem 2008-02-17 23:35
 

Förra skivan är ju bättre, den skulle jag kunna ge en nia om jag var jävligt snäll. Denna är max en 6:a!

RONNA Oregistrerad 2008-02-18 09:24
 

Her voice drives me crazy. And not in a good way.

Kim Oregistrerad 2008-02-18 09:27
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig