Recension
- Women as Lovers (fil (aac)) Xiu Xiu
- 2008
- Kill Rock Stars/Border
Vi kan väl vara vänner?
Lyssna
Jag trodde aldrig jag skulle tröttna på Jamie Stewarts utspel. Han var hjärtat utanpå bröstet, med en röst som både brast och krossade. Fantastiskt patetisk tog han med mig till såna där känslor som bara popmusik kan ge.
Jag vet inte om det är jag eller Jamie egentligen. Men 2006 tog det stopp för mig. Från att ha älskat A Promise med alla dess fel och brister till fantastiska Fabulous Muscles placerade jag Jamie uppe bland de ofelbara.
Men på 2006 års The Air Force såg jag slutet av vägen. Och nu står jag där. Jag lyssnar på Women as Lovers och ler igenkännande till det som gjorde mig så upp över öronen kär. Det där som fick mig att rodna av skamlig vällust, det som fick mina tankar att vrängas ut och in i öronen.
Det finns här i vindlingar och vrår. Men jag hittar aldrig riktigt rätt. När Jamie ligger nära nära mikrofonen i Master of the Bump (Kurt Stumbaugh, I Can Feel the Soil Falling Over My Head), när Michael Gira sjunger i Queen/Bowie-covern Under Pressure, när Caralee körar i I Do What I Want, When I Want och framför allt i hetsigheten i In Lust You Can Hear the Axe Fall.
Men alltför ofta känner jag inte särskilt mycket alls. De känns mer som ett band nu, mer än någonsin. Och kanske romantiserar jag den ensamma konstnären, en musikalisk auteure om du så vill, med kreativ vision och kraft att genomföra den. Kanske är det där jag letar efter felen, i blandäktenskapet som är den här upplagan av Xiu Xiu med Caralee McElroy, Ches Smith och Devin Hoff.
Men för mig var Xiu Xiu privat. Inte så att jag inte kunde dela dem med någon annan, men relationen var väldigt personlig. Den var jag och Jamie. Jag struntade i hur hans relation var med andra, men mellan oss fanns det bara en rak väg. Och nu är det dom. Jag letar efter fel som en försmådd älskare, men jag känner det verkligen så. Som om de är i vägen. Och att han når inte fram längre. Och samtidigt lyckas jag nästan få dåligt samvete av mina känslor. Som om det var mitt fel. Som om jag inte försöker tillräckligt mycket. Borde jag inte ge det en chans till. Men jag vill inte riktigt. Försmådd var ordet. Med dåligt samvete.
Jamie, förlåt. Det är inte ditt fel.
It’s not you, it’s me.
Vi kan väl vara vänner?
Publicerad: 2008-02-18 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-18 10:17
6 kommentarer
du tycker fel.
#
Klart han tycker fel!
#
White Nerd
#
Kal, när ni recenserar filer är det p.g.a ni bara får filer som recensionsex eller finns det någon annan anledning?
#
watcher: I vanliga fall när vi recenserar filer beror det på att vi fått dem så som recensionsex. Universal och Playground skickar till exempel inte särskilt ofta ut fysiska recensionsex längre.
I det här fallet har vi inte fått något recensionsex. Jag recenserade då mitt köpta exemplar och jag köpte den som filer.
Det enda jag gör med ett album är i alla fall att rippa det och ställa det fysiska i skivhyllan (nåväl, de står i högar istället eftersom skivhyllan är full). Men jag saknar naturligtvis bookleten. Ja omslaget i allmänhet. Det är ett otyg. Men jag saknar inte disken (annat än möjligtvis som arkivex).
#
Jag måste erkänna att jag blev ganska så besviken på den här plattan vid första genomlyssningarna, men med tiden har den växt och blivit min absoluta favoritskiva med Xiu Xiu. Man hittar nåt nytt varje lyssning. Ge den mycket tid och du kommer bli glatt överraskad. Mitt betyg: 9/10.
#
Kommentera eller pinga (trackback).