dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Wolves in the Throne Room: Two Hunters
Two Hunters (cd) Wolves in the Throne Room
2007
Southern Lord/Sound Pollution
7/10

In the woods

Det är inte utan att jag blir en smula förvånad av det inledande spåret Dia Arto. En lugn, stämningsfull, närapå vacker bit, som fungerar som ett slags intro till Two Hunters. Samtidigt är den olycksbådande, särskilt med tanke på de ytterst närvarande, långsamma trummorna. Tankarna går osökt till Angelo Badalamentis musik till tv-serien Twin Peaks; vacker, men olycksbådande.

The owls are not what they seem.

Kopplingen till Badalamenti och Twin Peaks är egentligen inte särskilt långsökt. Wolves in the Throne Room kommer från staten Washington, där Twin Peaks spelades in. Bandet bor i ett kolletiv i skogen och har uttryckt misstänksamhet mot mer urban black metal, och genomgående i såväl tv-serien som Wolves in the Throne Rooms musik är en närhet till skogen med dess egenskaper.

Amerikansk black metal har intresserat mig ända sedan jag snubblade över Weaklings Dead as Dreams för några år sedan. Den accentuerar i viss mån vad som är kännetecknande för mycket av den amerikanska svartmetallen som jag har stött på; fokus ligger snarare inåt än utåt. Där många europeiska genrekollegor ägnar sig åt att explicit ösa ur sig sitt hat mot än det ena, än det andra, blickar amerikanerna ofta inåt och försöker fånga känslan av hat, ångest och alienation.

Wolves in the Throne Room tillhör absolut den senare skolan, men samtidigt tycker jag mig finna en slags tröst någonstans i deras black metal. Låtarna påminner på sina håll snarare om postrock än som black metal som vi känner den, och det vansinne man kan finna hos andra black metal-akter står inte att finna hos Wolves in the Throne Room. Snarare finns där ett lugn och en förtröstan, en slags värme mitt i allt hårt.

Skogen har både det karga och ovissa, men även lugn och stillhet. Så också Wolves in the Throne Room.

Tomas Lundström

Publicerad: 2007-12-28 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-27 23:58

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4419

5 kommentarer

Bra recension. Trots det höga tempot och den typiska skriksången så upplever jag också ett slags skönt lugn i musiken. Man blir liksom invävd i Washington-skogarna på ett otroligt behagligt sätt. Låten ”Vastness and sorrow” knockar 99,9% av övrig dynga som utgör dagens musik.
Men Thomas, en åtta, minst hade den väl ändå förtjänat? Ska man döma av hur dina medrecensenter sätter sina sjuka betyg så är ju en sjua snudd på en sågning.

Erik Oregistrerad 2007-12-28 10:52
 

Erik: sjua/åtta, det är magen som avgör. Jag skulle vilja ha ett vansinnesutbrott eller två, då hade den hoppat upp ett snäpp. Och jämförelsen med mina kollegor i redaktionen är ju omöjlig. Alla sätter betygen utifrån sitt eget huvud.

Tomas Lundström Redaktionen 2007-12-28 12:36
 

OK, magen avgör väl en del saker.
Men nu är det så att debuten ”Diadem of 12 stars” är tamejfan ännu bättre. Känns kul att man fortfarande lyckas hitta band inom BM som verkligen lyckas skaka om en. Band som lyckas fylla ytterligare en liten lucka i ens musikmedvetande. En lucka man inte trodde fanns förrän den fylldes. Jänkare behärskar uppenbarligen mer än bara gore.

Erik Oregistrerad 2008-01-11 14:43
 

Fan, skivan är så bra att jag nästan tjuter. Debuten är så bra ATT jag tjuter.

Erik Oregistrerad 2008-04-08 19:24
 

Jag måste skaffa första skivan, har hört lite från myspace och det är sjukt jävla bra.

SA3L Oregistrerad 2009-05-26 12:41
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig