Jag tyckte att sjuan Killing Alan var cool, men det var Supershitty… som fick mig att omedelbart räkna The Hellacopters som ”Räddare Av Svensk Rock”. Självklart hörde jag till dom som ansåg att Nicke Andersson var helt från vettet när han lämnade The Entombed för att grotta ner sig i nåt skitigt garageslammer med suparpolaren Dregen. Dessbättre var det vi tvivlare som fick oss en känga rätt i klockspelet.

Man fattade att nåt stort var på gång när Nicke, Robban, Dregen och Kenny våldtog hela Hultsfreds backstageområde med ett elektriskt överfall från House of Kicks tält. Det eftermiddagsgiget krossade det mesta på den festivalen, och snacket började gå. Sen kom releasen av Supershitty… som fullkomligt osade av rå energi och ohejdbar spelglädje. Actionrock! Jag vet, ett jävligt boring-slitet begrepp 2007, men för tio år sedan så stod det för något vitalt och gav en allt tröttare inhemsk musikscen den vitamininjektion den så väl behövde. Begrepp som attityd och maxvolym blev plötsligt aktuella igen.

Jag är glad att jag såg bandet i sitt esse innan sura EU-regler sabbade livemusiken med idiotiska decibelgränser. Klart låtar som Gotta Get Some Action Now och 24 hour hell ska avnjutas högt som SATAN!!! Jag gillar även punkiga FireFireFire innan stencoola Born Broke tar över. 4.14 minuter ren livsinsikt! (Påminner om nåt Lemmy & co. kunde fått ur sig i början av karriären.) Om ni stackars CD-slavar inte har LP:n så missar ni sköna Bore me, en av mina absoluta favoriter från Supershitty… tillsammans med Tab där Hellacopters faktiskt snuddar på gränsen till hårdrock!!! Ett riktigt grymt riff som groovar fräckt. Kunde nästan varit hämtad från Monster Magnets Spine of God. På tal om Monster Magnet så kan ni ju även lyssna på titelspåret från nya albumet 4-way Diablo. Vem har egentligen inspirerat vem? Versen är en ren Hellacoptersstöld!

Det finns en furiositet över Supershitty som jag har svårt att värja mig emot. Jag har alltid beundrat band som lirat som om det gällde livet. ”Plattan/giget/repet kan var det allra sista vi gör så det är fan lika bra att ösa på”, liksom. Därför håller jag gäng som MC5, The Stooges, Ramones, Motörhead, The Hellacopters etc högt.

Visst, Hellakopetrarnas sound har blivit mer safe med åren, men låtarna har alltid varit klockrena även fast disten snyggats till mer och mer på Chips produktioner. Kommer att tänka på Nicke Andersson-Hellacopter:s förklaring på hur de skulle ta sunkkällaren upp till Hultsfreds stora scen efter att de slagit igenom med Payin’ the Dues. ”Vi kallar det Giant Pub Rock nuförtiden” var hans svar. Rock’n'rollslammer eller fet pubrock… The Hellacopters levererade alltid!

Vad ska alla Nicke-kopior på stan göra nu då?