Recension
- The Burden of Ballast (cd) Come Sleep
- 2007
- Version Studio Records
Nära, men ändå eget
Lyssna
Externa länkar
- comesleep.com
- Bandets webbplats.
- myspace.com
- Come Sleep på Myspace.
Som ett utlopp för idéer som inte passade in i varken Lingua eller Rövfitta bildades Come Sleep. Tanken var att projektet skulle vara temporärt. Med debutskivan The Burden of Ballast i hand hoppas jag att det inte blir så.
När det vankas skivor som influeras av band i samma skola som Isis runt Oceanic, Neurosis runt A Sun that Never Sets och Cult of Luna fram till The Beyond, tenderar jag att kasta mig över dessa handlöst, i någon slags strävan efter att hitta ytterligare komplement till dessa. Jag får inte nog helt enkelt.
När det gäller Come Sleeps debut visste jag ingenting om detta och lika bra var nog det. Hade jag vetat det hade förväntningarna säkert skjutit i höjden och som så många gånger förr inte infriats. Lite som att man sällan får det man vill ha när man letar efter det, men att det dyker upp när man minst anar det i stället. På samma sätt var det en trevlig överraskning när jag hörde The Burden of Ballast första gången och jag blev smått hänförd direkt.
The Burden of Ballast beskrivs både som meditativ och emotionell, och den beskrivningen stämmer onekligen. Det är moll på alla håll. Långa låtar och inga refränger i traditionell mening att tala om. I bland stillsamt, skört och gråtmilt, i bland hårt och högljutt. På flera håll påminner sångarens insats (huruvida det är Misha eller Thomas förtäljer inte historien) om Steve von Till och då har jag svårt att värja mig. Likaså när trummisen Patrik dundrar till med ett för genren ovanligt explosivt trumfill på Never Conquered.
Arvet till ovan nämnda storheter till trots, tycker jag att Come Sleep lyckas med bedriften att leverera en skiva som trots att den är i närheten av sina förebilder ändå lyckas hitta sin egen identitet. Melodierna finns där hela tiden och stundtals är det lite mer driv i Come Sleep än genrekollegorna.
David Johansson i Kongh undrade när vi talades vid häromsistens, om Come Sleeps skiva hotade dem när det kom till att släppa årets svenska skiva inom vad som kan kallas för slömangel. Svaret är då som nu att det kan den definitivt.
Publicerad: 2007-11-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-11-09 11:27
25 kommentarer
Så rätt, så rätt. En grym debut. Och ett grymt liveband. Releaseparty för skivan tillsammans med Closer ( http://www.closersounds.com ) på Tantogården i Stockholm på lördag.
#
Fantastiskt att i en recension knappt kunna göra begripligt vad det är för musik. ”Slömangel” i näst sista meningen är enda ledtråden, vilket iofs pekar åt nåt håll. Fast det kanske är jag som är out of date. Cult of Luna hade jag nån svag känsla för att det var nåt tungt, men vagt.
#
Kanske är det så att det finns olika informella communities inom dsc som jag inte fattat än, och i varje community råder speciella nycklar och koder.
#
Tomas!
Jag är väldigt förtjust i dina recensioner. Du har, i mitt tycke, alltid ett levande, intressant språk och en mycket initierad blick över ämnet. Bra/kul!
#
Mårten: tackar!
Martin: Posthardcore kan man kanske kalla det om det är tydligare. Någon slags botten i hardcore, men där tempot dragits ner, låtstrukturerna gått åt det progressiva hållet och stämningarna satts i fokus. Hyfsat monotont, och gott om svarta känslor.
(Jag förväntar mig en närmast outtömlig ström av alternativa förklaringar av hur band av den här sorten kan beskrivas nu.)
#
”trummissen Patrik”? Hoppas han är bekväm nog med sin manlighet för att kallas för fröken. Eller antyder du att han är dålig och att dom borde skaffat nån annan? :D
#
Rövfitta, Onkel Konkel-tributeband eller? Herrejävlar….
#
Ai: känner inte till dem, men jag tänker osökt på Anal Cunt.
lycklig: tack för korren.
#
Ingen orsak! När jag ändå håller på: ”traditionell”, inte ”traditonell” :D
Har också en fråga: är kanske inte så hemma på genren, men du skriver att fillet är för genren ovanligt explosivt. Men är det inte just explosiv som genren är? Har hört ett par Isis-låtar och dom började lugnt för att sen gå över i något tungt blöööööööööööööööööööööööööööööööörgh. Explosivt till tusen!
#
lycklig: tur du håller ordning.
Jag tycker inte genren är särskilt explosiv alls. Enstaka crescendon, men på det stora hela så, nja. Mer tungt som du skriver. Beror väl på vad man jämför med å andra sidan. Fillet är mer av rock/metal-stuk. Riktigt grymt är det. Har för övrigt för mig att Tomas i Kongh kör ett liknande på deras skiva, för att dra en parallell till mellan de båda banden.
#
Ja, alltså, språket är bra och elegant. Apselut!
#
Kul att du nämner Rövfitta lite så där halvnonchalant i förbifarten som om det vore det normalaste bandnamnet i världen. Humor för mig i alla fall….
#
Tomas: Hørt om ironi ? ;)
#
Ai: japp, att det är svårt på nätet.
#
Jag lider med dig Tomas.
#
Gothcore.
#
Jag börjar mer och mer känna att det vara Isis och Neurosis som var något att ha. De flesta andra band jag stött på i genren (utom Switchblade tror jag) känns ganska tomma: tillräckligt mycket groove och ”klurigheter” för att göra det värt en lyssning, men inte så mycket mer mer.
Jag kommer dock inte kunna låta bli att kolla upp den här skivan.
#
jäklarns, det här ska kollas upp. man kanske ska dra till tantogården imorrn då..
sitter och lyssnar på Riversides senaste platta just nu som för övrigt är deras bästa enligt min åsikt. fruktansvärt bra! det verkar som att Riverside och Come Sleep kanske har lite gemensamt. För övrigt spelar Riverside på kägelbanan i stockholm på söndag :)
#
När recenserar ni Rövfitta?
#
VAd är det här för SKIT?
När kommer AMO1-recensionen?
#
rövfittans myspace:
#
Oj, oväntat! Köpte f ö demon på Linguas releasefest… Först?
#
[...] Come Sleep The Burden of Ballast Så rätt, så rätt. En grym debut. Och ett grymt liveband. StalkingButler [...]
#
Misha är sångare förrsten.
#
Det är Misha som låter som Steve von Till, men Tompa sjunger också på några låtar.
#
Kommentera eller pinga (trackback).