“Det låter jävligt bra. Synd bara att det inte är gammalt.” En vän till kollega Lundström yppade ovan nämnda bevingade snabbrecension när han fick höra The Pipettes 60-talsflörtande debut. Han hade förmodligen sagt likadant om Dollhouse. Här hymlas det nämligen inte med varifrån influenserna kommer eller att ”det var bättre förr”, något jag är övertygad […][...]

De första tre albumen Funkadelic spelade in under perioden 1970-71 med Bernie Worrell och kanske framför allt Eddie Hazel som George Clintons främsta kreativa partners är nödvändig lyssning för alla som någon gång sagt att hän gillar psykedelisk rock, soul eller funk. Det tredje och sista albumet i sviten, Maggot Brain, är den här upplagan […][...]

Min relation till The Hellacopters börjar på sätt och vis här. Visst hade jag hört dem tidigare, men det var när jag såg dem på Contan i Örebro under Payin’ The Dues-turnén som jag blev frälst. Det var då Kenny Hellacopter delade med sig av sin visdom och lärde oss vikten av uthållighet, att dricka […][...]

Jag tyckte att sjuan Killing Alan var cool, men det var Supershitty… som fick mig att omedelbart räkna The Hellacopters som ”Räddare Av Svensk Rock”. Självklart hörde jag till dom som ansåg att Nicke Andersson var helt från vettet när han lämnade The Entombed för att grotta ner sig i nåt skitigt garageslammer med suparpolaren […][...]

Det här är vad som provocerade indiesverige 2004: Ett par Milli Vanilli-slynglar som shoppar på NK Street. Fantastiskt. Men långt ifrån nytt. Byt ut Fred Perry-pikén mot en korsett så är det ju bara samma grej som Army of Lovers gjorde nästan femton år tidigare för att reta tuppjuck på folk. Ändå ledde The Tough […][...]

Norska Gluecifer spelar stökig hård rock n roll i ungefär samma skola som tex svenska The Hellacopters. Grunden i den tidig hårdrocken (Kiss) och Detroit-rocken (MC5) är tydlig, även om helheten är anpassad till samtiden. ”Tender is the Savage” är mitt första riktiga möte med dessa norrmän, trots att de släppt ett par fullängdare och […][...]

Att säga att The Hellacopters är tillbaka är felaktigt. De har aldrig varit borta. De släpper hela tiden en aldrig sinande ström av låtar på sitt favoritformat; vinylsjuan. Det har hunnit bli en sisådär 17 stycken. Dessutom har bandet släppt en hel del material på splitskivor och samlingar. Just nu är bandet aktuella med sin […][...]