Att medier har försökt likna Ken och Petters sammanfallande skivreleaser till något slags 50 Cent mot Kanye West-drama är kanske inte särskilt förvånande men däremot rätt missvisande. Samtidigt går det ändå att dra flera paralleller mellan de båda svenska rapikonerna. Ken som skulle kunna beskrivas som den svenska rappens ”bad boy” med sina brott och fängelsebesök i 50 Cent-stil medan Petter i mångt och mycket tilltalar en svensk medelklasspublik, även om han inte är en lika klar cross over-artist som Kanye. Ken och Petter är två artister som alltid gått sida vid sida med olika musikaliska stilar men ändå funnit varandra genom kulturen. Redan 1998 kunde man höra dem tillsammans på Min tid.

De är två rappare som är väldigt klara med att tala om vad de kommer ifrån och delar ofta med sig av stora delar ur sitt privatliv även om Ken ofta är betydligt mer utlämnande. De är också två rappare som aldrig varit särskilt beroende av avancerad rimstruktur som de lagt åt sidan till förmån för känsla i röstläge och genomarbetade arrangemang.

Kens skiva är mörk, hård och betydligt mindre publikt gångbar än Petters, precis som det brukar vara. Äntligen Hemma är en skiva som kanske är ännu mer personlig än tidigare med låtar direkt sända till familjen och hans hårda förflutna och nutida. Han låter uppriven och uppriktigt smärtad på många av låtarna, men också hård och aggressiv som på den redan sönderspelade hardcorebangern Cutta dom. Petters skiva drar mer åt det gladare och betydligt mer kommersiella soundet med partylåtar och gäster från publikt gångbara artister som Mikael Persbrandt och Säkert!. Men Mr. P lämnar också plats för låtar om smärta och sorgsna toner som på Rostig kärlek med ADL och Soptippsvärld med Fille och Fredde Wadling.

När det kommer till texterna finns det en hel del skillnader. Båda två använder sig av sin lokala vokabulär där Ken som vanligt överanvänder ordet bre och sin förortsslang medan Petter representerar sin söderslang. En sak att lägga märke till är att Petter på en del spår utvecklat författandet och flytet då han rimmar mer avancerat än vanligt och leker med levererandet. En förklaring kan vara att han börjat göra musik tillsammans med Kihlen eller om det till och med är så att Kihlen spökskrivit några rader? [fortsätt läsa ...]

Ken – Ta det lugnt

Ken – 2000-talet