Ända sedan discon putsades av och släpptes in i de fina rummen igen sådär mot slutet av nittiotalet har den ompaketerats i en drös olika former. Från den mest spegelbollsglänsande och originalsamplade glädjediscohouse till saker som bara är ”disco” till titeln (och som definitivt inte förtjänar att använda det ordet). De senaste tre åren eller […][...]

Vissa artister gör sig själva till stridsriddare i stora globala frågor så som fattigdom och den globala uppvärmningen. Typer som Chris Martin flyger privat jet mellan olika världsdelar för att predika om hur alla måste dra sitt strå till stacken. Häromnyligen intervjuades Sting av Jeremy Paxman, en av BBCs hårdaste sanningssägare. Han frågades om hur […][...]

Tills för inte mycket mer än en vecka sedan kategoriserade jag in Vampire Weekend bland det där nya. Det där som man hört så mycket om, men därför blivit mer avskräckt än något annat. Relativt ointresserad lyckades jag undvika Vampire Weekend, och var på god väg att låta det passera. Men så satt jag där, […][...]

Senaste tiden har jag mest fått ointressanta skivor från postboxen. Baksmällan efter oktober månads skivutgivning känns tung. Det bra var ruskigt bra, men det dåliga var mycket mer. Har inte hittat någon musik på egen hand som inspirerat mig till att skriva något den här måndagen. Därför ger jag mig på den här skivan från […][...]

Konceptet är ganska enkelt. En samling noga utvalda artister tolkar låtar som inspirerat dem eller bara legat dem varmt om hjärtat. Ubiquitys ”Rewind!”-serie, som samlar de finaste namnen inom det som lite brett skulle kunna kallas den moderna funken, har nått fram till sin femte volym. Förra gången var det Nostalgia 77:s tolkning av The […][...]

I somras åkte jag tåg, buss, flyg och tåg för att se Meshell Ndegeocello spela bas med The Spirit Music Sextet i Gent, Belgien. De turnerade på en skiva som inte hittat något skivbolag. Först nu har franska Universal plockat upp den och släppt den på klassiska jazzetiketten EmArcy. Att konserten annonserats som en Meshell-spelning […][...]

Kan inte påstå att jag direkt låg sömnlös av spänning inför släppet av Palookaville. Ett nytt Fatboy Slim-album kändes inte som något att gå i taket över. Mestadels för att Fatboy Slim för mig alltid i första hand har varit en singelartist. Hur många toppsinglar Norman Cook än bjudit på genom åren har han, precis […][...]

Jag hör The Cure i nästan allt jag lyssnar på just nu. När Sebastian Demmin lägger mjukt brusande eller vilt vinande keyboardljud, när Avocado försiktigt plockar fram rullande bastoner, när Michael Roddach spelar ensliga gitarrslingor, när Matthias Trippner spelar trummor som åker runt runt i ljudsmeten tillsammans med Andreas Weisers alla märkliga slagverk och när […][...]

”Songbirds – The Essential Album” innehåller 31 låtar med ett brett urval av samtida singer/songwriters som Lisa Loeb, Sarah McLachlan, Edie Brickell och avlidna Eva Cassidy och Kirsty MacColl. Faktiskt har också – av någon outgrundlig anledning Lene Marlin tagits med. Låtarna är ganska lågmälda och visar på ett känsligt låtskrivande, tolkande och framförande. Höjdpunkterna […][...]