Lack är visst på modet den här säsongen, eller om det var förra. Det spelar ingen roll. Burlesk blev när Dita von Teese gifte sig med (och skilde sig från) Marilyn Manson något av ett allmänintresse. Elegant men kinky är grejen. Det här är ingen ny idé för många av de band som rör sig inom synthpop och electro. Däremot är det i praktiken svårt med klass. Det fetischinspirerade blir ofta snarast klyschigt. Lite svennigt och svettigt i grunden. När ljusen tändes var det inte drömprinsen, det var Svenne Banan.

För något år sedan såg det ut att bli dött lopp mellan Sohodolls och Dragonette vad gäller poppig sexlectro. Det är möjligt att jag får anledning att återkomma till de senare vid annat tillfälle, men Sohodolls har genom jag vet inte hur många medlemsbyten blivit ett rockband och mer lika, säg, Melody Club (okej, kombinationen rock/Melody Club kan och kommer att ifrågasättas) än Depeche. Vid genomlyssning av Ribbed music är det också ganska tydligt vilka av låtarna som har hängt med från början och vilka som från början spelats in med den senaste sättningen. Prince Harry har till exempel varit med sedan Dolls var en trio tjejer (den rätt fula videon bör gå att hitta på Youtube) för ett par år sedan. Den enda som är kvar från dess är sångerskan Maya von Doll. Med sig från förra sättningen har hon den finske gitarristen Toni, och det är också dessa två som nu profileras som kärnan i Sohodolls. Fast givetvis med Maya i framkant. Vart ska man annars placera en kvinna vars överkropps-scenklädsel består av en remsa gaffatejp?

Inte helt oväntat är låtmaterialet ojämnt. Fläckfria hits som Stripper, Prince Harry, Right and Right Again och Weekender slåss mot stycken som gärna hade fått stanna i replokalen. Bang bang bang bang, till exempel, med sin undermåliga naughty schoolgirl-text, kunde gärna ha klippts. Eller skrivits om – som det är nu måste jag hålla för öronen genom första versen för att inte skruva på mig av obehag.

Men när Dolls är bra – då är de väldigt bra. Där och då svarar deras synthiga pop på alla existentiella frågor dansgolvsextas kan framkalla. Trots att poserandet ibland går överstyr. De kanske skulle kunna fråga Alison Goldfrapp om råd. Fast hennes senaste påfågelsatsning var kanske inte så mycket att hurra för, vid närmare eftertanke. Vi lämnar det därhän.