Recension
- Tillbaka till samtiden (cd) Kent
- 2007
- Sony BMG
Tillbaka till Isola
Elefanter börjar med ett elektroniskt eko, akustisk gitarr och en dyster melodi där en synth möter Goran Kajfes allra blåaste trumpet. En stämning som nästan går att ta på byggs upp när Joakim Berg börjar sjunga.
De pratade om dig via kortvåg
Så mycket kommer jag ihåg
Du log mot mig när du betalade för min tystnad
Och jag glömde vad jag såg
Han fraserar och drar ut på orden på ett sätt som får mig att rysa. Som en injektion av iskallaste kyla.
Du var en fadersgestalt i en taxi
Med ett järngrepp om mitt hår
Du log mot mig och suckade
Föraren det är din tur snart
Jag såg min kropp ovanifrån
Sen imploderar eller exploderar låten i knastrigt komp när den skjuter fart i refrängen. En robotliknande röst följer sången innan låten går över i rakare takt och driv. Hetsigare och hetsigare rör vi oss fram mot slutet. Känslorna går rakt in och igenom, men innan jag förstått vad som hänt glider vi över i nästa låt, Berlin där stämningen blir ännu kallare. Hopplösheten firar triumfer till dovt pulserande rytmer som troligen är det snyggaste ledmotiv den här hösten erbjuder till sjuttiotalisternas dödsdans. Den sker inte i mörka, fuktiga katakomber utan i svalt R.O.O.M-inredda bostäder med utsikt.
Vi är inte unga längre. Inte ens lovande. Förruttnelsen börjar nu.
Kent år 2007 är den logiska fortsättningen på sig själva. Joakim Berg fortsätter se, tänka och berätta. Otydligt, modstulet och jämngrått. Det stora allvaret fortsätter och du kan älska eller hata det. På samma sätt som Joakim Thåström fortsätter Joakim Berg och Kent på sin väg. Med samma stenhårda integritet. Vem annars skulle ha modet att släppa en version av skivan med en fotobok där fyra fotografer skapar stämningar som ser ut som musiken låter? I en tid när allt som inte är helt nytt sågas slentrianmässigt av kulturstrateger som fastnat i en loop mellan att hylla Idol och ställa upp för Burma. Eller vad som helst som ger uppmärksamhet.
Den som inte syns finns inte.
Kent är ett lysande exempel på motsatsen. Tjurskalligt seriösa. Jag är glad för att det finns plats för den inställningen på den stora scenen. Den här gången pumpar de ut elva låtar större än de flesta de spelat in tidigare. Gitarrerna har tagit ett steg tillbaka till förmån för de där dova elektroniska sjoken av ljud som många hävdar hämtats i Martin Gores källare. I våg efter våg väller frustrerade och rädda meningar ut i mina öron för att snabbt som ljuset ta sig vidare in i det stora hålrummet mellan min hjärna och mitt hjärta.
Där kommer de stanna tills tjälen gått ur.
De var Absolut Arvika redan på Du och jag döden. De är det ännu mer nu. Tillbaka till samtiden tar Kent rakt in i framtiden genom att placera in medelålderns alla nojor i en musikalisk kostym som är lika dyster som någonsin tidigare. Tunnare än John Ajvide Lindqvists pappersväggar.
Tillbaka till Isola. På väg mot det oundvikliga slutet. Som avslöjas redan i Elefanter.
I hela mitt liv har jag väntat
På någon som liknade dig
Hur kunde du lämna mig ensam
I en värld som blivit så hård
I hela mitt liv har jag längtat
Långt, längre bort härifrån
Nu står du först på min lista
Över folk som förtjänar ett öde värre än döden
Elva läskigt bra låtar. Fyra dystra musiker. En bråddjup låtskrivare. Kent är fortfarande något av det mest angelägna i min musikaliska värld. Och då har jag inte ens nämnt den alldeles makalösa epilogen Ensammast i Sverige som går runt, runt, runt på samma sätt som någonsin 747 eller Mannen i den vita hatten. Men mycket långsammare, som om hjärtat håller på att ge upp.
Med eller utan gitarrer, Kents allvarsamma dödskamp har inte låtit bättre sedan Isola. Sömnlösa nätter kommer flera av låtarna från den här skivan ta plats bland fosterställningssånger som Portisheads Roads och Mazzy Stars Take Everything.
Tro mig, jag menar allvar.
Publicerad: 2007-10-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-15 00:00
114 kommentarer
Har inte Sköld varit med och skrivit på några av låtarna?
Är Gore verkligen ansvarig för DMs ljudbild (Flood? Wilder?)
Inga ord om LSD, Någon??
#
herregud…
#
Den växer faktiskt lite för varje lyssning. De bästa låtarna just nu är ”Elefanter”, ”Våga vara rädd” och ”Columbus”. Fast jag tycker fortfarande inte att singeln är särskilt bra (kents singlar brukar i och för sig nästan aldrig vara bra) och att omslaget är gräsligt.
Bra recension för övrigt.
#
jag lyssnade en gång och sen flyttade jag skivan till en speciell folder reserverad för såna här skivor, recycle bin :D extra passande namn, för övrigt.
#
Kents texter har ju alltid varit rent nonsen. Dom slumpar fram orden.
#
En sida som hyllar Kent me näst högsta betyg men sågar Ugglas platta, klassiska mästerverk är svår att ta på allvar
#
det ska kanske påpekas att fredrik ger alla skivor han tycker om 9 av 10. en 9:a från fredrik är som en 6:a från en vanlig recensent.
#
fast nu är jag kanske orättvis. fredrik har ju inte ens satt ett dussin 9:or i år.
#
Jag tycker den verkar vara ok, finns lite fel. Med mindre gitarrer och en annan sångare, då kanske den hade fått stannat i downloadfållan något längre; vem vet?
#
Stekt falukorv med makaroner, serverad med en lite finare ketchup.
#
Roligt om det här omslaget är förväxlad med gårdagens HIM recension, hästar och rosa liksom, det känns som en tanke.
Är gammal Kent hatare men undrar lite över de som orkar ladda ner den bara för att skriva coola hatiska texter om den.
Ananrs tycker jag alltid det är kul att läsa recensioner av folk som verkligen gillar det de recenserar, objektivitet är ändå skit, man lever ju sitt eget liv och inte nån medel-medborgares liv.
#
Det första jag tänkte på var att så här kändes det när Paradise Lost släppte Host 1999; texterna låter som innan men något är väldigt annorlunda. Det lilla utrymme som gitarrerna fått används dock väldigt bra..
Tror att de ”slumpade” texterna är vad som gör att många gillar Kent, de är inte så exakta så det lämnar gott om utrymme för egna tolkningar och visualiseringar. Ångest, ensamhet och ett blödande hjärta kan nog de flesta relatera till och känna genom musiken.
De har lånat rätt friskt från andra, bl.a. DM och inte minst sig själva på Generation Ex. Det finns ingen ”Kärleken väntar” kanske men inspirationen från OMD:s ”Maid of Orleans (The Waltz Joan of Arc)” i ”Columbus” är ganska påtaglig, för att nämna den mest uppenbara.
Förväntar mig bara att Jocke dansar som Andy på konserten i december.. http://www.youtube.com/watch?v=Jll8cMA_CIY
Jäkligt skön skiva i alla fall, spenderade runt 4h på vägen i helgen med den och det var väldigt angenämt. Rekommenderas.
#
Oj vilken hylling, en nia! Jag är hittils kanske splittrat inställd men visst finns det flera ritigt bra låtar, Våga vara rädd, Elefanter och kanske framförallt Colombus känns som höjdpunkterna med texterna känns väl lite lite sådär och kent har en tendes att bli lite tröttsamma. Men jag gillar Goran Kajfes trumpet och tillbaka till samtiden känns som en naturlig skiva för kent att göra, de är ju sveriges radiohead. Vem vet, skivan kanske växer. Jag gillar skarpt jämförelsen med John Ajvide Lindqvists, känns passande. Att spela Colombus till kaffet i morse kändes som en bra början på dagen.
#
Typisk Ed-musik.
#
Fredrik Welander – fortfarande ung och lovande
och
bra skiva
bra skrivet
#
Det var den största förolämpning mot Radiohead jag sett. Usch!
#
Radiohead är typisk Ed-musik. Kent är typisk dålig musik. Att jämföra Kents filterdisco anno 1997 med något som är bra är ju ett skämt. Det här är pretto på sämsta möjliga vis. Och vilket meningslöst ordbajeri
#
Snälla nån! Kent är inte Sveriges svar på Radiohead (eller DM), även om de själva tror det. Kent är Sveriges svar på Coldplay och Keane, och Tillbaka till samtiden en fegt producerad skiva som upprepar en väl inprövad formel. Inte ”In rainbows” direkt, om man säger så… P4-musik, och som sådan helt okej.
#
Låter bra det här. Ska kollas upp….NOT!½½½
#
Kent är snuskbra och denna ska inhandlas. Svårt att tro att detta skulle vara bättre än ”Du och jag döden” dock. Bra renension….
#
Kent är knappast Sveriges svar på coldplay och Keane. Jag håller kent ett par snäpp lägre. De enda nordiska band som på allvar skulle kunna ta sig den manteln är väl King of convence och A-ha möjligtvis vars musik inspererat alla 3 genom åren
#
den är inte bättre än ”Du och jag döden” men nästan i samma klass. vad är en renension?
#
”renewal of the ension” fattar du väl….hehehe
#
Jag skulle uppskatta Kent mer om bara Jocke Berg kunde sluta sjunga så där irriterande nasalt och med engelsk brytning (”Pretentious, moi?”). Jag började ge upp hoppet redan på Isola, men så kom Hagnesta Hill och krossade allt som de tidigare givit ut. Men sedan har de sannerligen inte värpt fram mycket värt en lyssning. När de sedan pissar på fansen genom att köra sura 75-minuters konserter känner jag att jag fått nog.
#
Noter att recensenten menar allvar.
#
Columbus vs Maid of Orleans. Please xplain.
#
Kent förefaller ha blivit religion. Have fun in the temple!
Jag botaniserar istället bland mångfalden utanför.
#
Du menar bland horor, ockrare, tiggare och dobblare?
#
Glöm inte bettlare.
#
Är inte trummorna på Ensammast I Sverige en direkt ripoff av The Sun And The Rainfall med DM?
#
Jag gillar radiohead. Jag gillar kent. Jag gillar coldplay. Jag gillar keane. Ni som inte gillar alla dem förstår inte lika mycket som jag gör. Jag älskar mig själv.
#
Kanyes intro till good morning och knets intro till lsd, någon.. hm
#
=> Bulten i Bo
00.20-00.40 i http://www.youtube.com/watch?v=Jll8cMA_CIY
Jämfört med början på Columbus eller vid 1.40 in i låten. De är rätt lika där..
#
en av de bästa recensionerna på den här sidan… och ni bara gnäller? vad fan är de med er egentligen, ”Kents texter har alltid vart rena nånsens” viss de är rätt knepiga att fatta, och om det gör dej frustrerad kan du väl lyssna på Håkan Hellström eller något annat text kommersiellt larv. Jag älskar dom wierda texterna, dom får musiken att bli intressant.
#
Skrattretande att jämföra Kent med Håkan hellström. Hellström skriver texter som berör, han sätter ord på känslor som ingen annan kan och vågar vara enkel på ett snyggt sätt. Som jag sagt förut. Kents texter har aldrig talat till mig
#
jag tycker om alla dessa oregistrerade små knattar.
#
Äsch. Varför ska jag klaga på Kent? Jag tycker musiken är tråkig. Men de är ju begåvade/musikaliska eller nåt, det hörs. Så ni som gillar’t får ha det för er själva istället. Adieu.
#
Kom igen Lena, vad skulle vi annars göra? Är det inte någon rad om kexchoklad där också i rabblandet?
Men visst, kan tänka mig både Lena och ett kexchoklad om det inte är något annat på tv..
#
Monkeyboy, sorry.. hade ett inlogg en gång i tiden men det föll i glömska.. är min åsikt värd mer nu? =)
#
Vem kan hälla mest skit här inne? Är det vad det handlar om. Musik är ytterst subjektivt. Det som skiljer kent från de allra flesta band idag är att så många ska tycka nånting om dom. Konstigt att alla ska tycka nånting om kent. ”Alla ska minsann få veta hur dåliga jag tycker att dom är”. Jämför med ett band som Mando Diao, relativt stora här i Sverige. De har fått 11 kommentarer angående deras senaste skiva ”ode to ochrasy”. Kent har redan fått 37 kommentarer på mindre än en dag. Beviset på det är att kent påverkar i allra högsta grad, vare sig folk tycker att de är dåliga eller bra. Jantelagssverige tycker att dom har blivit för stora och vi måste försöka banka ner deras fötter i backen några decimeter. Dom ska inte tro att dom är nåt, inte deras fans eller för den delen. Kent påverkar och det är bara för deras belackare att inse att ju mer dom hackar ner på kent desto nöjdare blir dom. Nånstans har dom kommit dit dom vill.
#
”Kom igen Lena, vad skulle vi annars göra” är en fantastisk textrad ja, när den sätts i sitt sammanhang. Kent är inte fantastiska, ens när de sätts i sitt sammanhang.
#
Framför datorn med trötta ögon
Ser tidtabeller som krockar
Dörrar som smäller
Människor som berör
Du ler alltid åt
Att jag aldrig missar bussen
Hur svårt kan de va?
#
Som vanligt många starka melodier. Att så få band fattar att det är det som funkar. Dock för lite pumpande gitarrer denna gång för att man ska kunna vara helt nöjd.
Håller med om de sura konserterna. Bara ”hits” som spelas, och som nån skrev tidigare är det inte i de låtarna Kent har sin styrka. Skulle 10 gånger av 10 välja bara B-sidespår än singelspår på en konsert. En helt ny karriär, Noll, Rödljus osv. Några av de bästa låtarna som släppts i det här landet har trängts undan av låtar som ”musik non stop” och ”en himmelsk drog”. Sicket skämt. Senaste spelningen jag var på fanns ingen av de tio bästa låtarna med. Det var sista konserten jag gick på.
#
Gud vad folk har mycket fåniga principiella strider mot dett här bandet…
#
Bra skiva! Bra recension! Kan leda mig in i ännu en Kent-period av mitt liv. De är många men korta.
Kan inte alla som inte gillar kent principiellt bara byta sida och klicka in typ facebook eller nå sånt i stället för att ta sin tid och skriva kommentarer på något som de redan innan har bestämt sig för är dåligt!
#
Det blir lite larvigt med dessa förståsigpåare som måste klanka ner…
För övrigt så är skivfodralet vackert… i jämförelse med Him´s platta. Egentligen skitfult.
Har egentligen bara hör Ingenting och lite av andra låten som fångade mitt intresse. Jag kommer definitivt sätta mig in i skivan när jag har tid..
#
Otroligt bra texter!!
Hahahaha
#
jag har nu bidragit med fyra kommentarer till den här recensionen, men jag vill understryka att ingen av kommentarerna handlar om kent.
#
den sista gör det i och med att du skriver att den inte handlar om kent.. då handlar den om kent.. så enda sättet att påpeka att du inte skriver om kent är att skriva om kent.. moment 22?
#
SickMonkey ägnar sig åt the abscent otherness.
#
Och jag börjar bli allt mer orolig för fröken Welander, ligger han där hemma i lägenheten i fosterställning och tjuter mellan varven med en halvfull pava whiskey.
Kanske en Arba Strap-platta mellan varven eller kanske The Bathers, en Nick Cave eller Nick Drake.
Fy fan vad jag hatar fylleromantiker och deras tro på att artisterna delar deras prikära öde, att bara för att de har dystra texter så är de ”Fyra dystra musiker”.
#
Colombus! Åh så bra.
#
Jag har aldrig gillat kent, men försöker alltid vara öppen och brukar försöka lyssna på skivor som sägs vara bra.. och den här kanske måste inhandlas… för…. den är… bra…. Är det bara i mitt huvud, eller ”gnällsjunger” jocke berg mycket mindre nu?
#
När kommer mötörens sågning? Väntar ivrigt..
#
ang mr hellström: det enda han lyckats beröra mig är genom att uppröra mig över att han snott så satans mkt, det är fan oförsvarbart att han kommer undan med det.
och denna skivan är riktigt bra, favoriter just nu borde vara elefanter, berlin samt generation ex. sämst är singeln, tur inte resten av skivan är som den. coolt att trumpet faktiskt kan låta bra också :P
#
du och jag, tjockkent…
#
Det bästa sen Paul Wellers solo debut.
#
Jag tycker nog att det är rätt skitdåligt, ändå. In Rainbows är mycket bättre, även om man såklart inte ska jämföra de båda banden.
#
Primal: Du kan andas ut. Jag dricker nästan aldrig. Inbillar mig aldrig att en artist delar mitt öde. Tack och lov. Lever ett rätt alldagligt svenne-liv i villaförort. Är rätt nöjd.
#
Men var kommer alla dessa dramatiska känslor ifrån då, om fosterställning och gud vet vad?
#
Är det så dramatiskt? Svårt att sova. Ensammast i världen när alla runt om sover. När psyket gör sig påmint. Synapserna löper amok.
Ja, det är det nog. Du har kanske rätt.
#
Helt sjukt.
#
Kul att så många skriver ”Colombus” när låten heter så på PirateBay och OiNK medan den heter ”Columbus” enligt skivomslag och kents hemsida :-P
#
ja det är ju jättekul.
#
Att betala för Kent är som att betala för att ligga med Primals morsa.
#
Dragonteeth> OK, jag jämförde texter…
#
Bra recension, grymt bra platta !! klart (9/10)
#
orkar inte ens bry mig om att lyssna, men en dag kanske man trillar över en lyssning och blir positivt överraskad.
#
Folk man känt rökte alltid Kent.
#
Det har hänt att man lyssnat på Kent
#
Bättre en Kent i iPoden än 25 Peter Le Marc i skogen.
#
Men du orkade läsa en recension och skriva ett inlägg. Grattis!
#
För att kunna uppskatta Kent krävs det att man har en hel del innanför pannbenet men tyvärr verkar dock intelligenta människor vara ett utdöende släkte i detta land.
Dessutom är det uppenbarligen oerhört viktigt för pöbeln att till varje pris få komma med sin egna, ofta patetiska åsikt, till varför inte just han/hon tycker att Kent är ett bra band. Detta fenomen visar sig alltid starkast i samband med släppet av nytt alster då aktiviteten kraftigt ökar i diverse forum och dumheten på nytt visar sitt fula ansikte. Musik är konst och precis som när det gäller all konst så förstår man den eller så gör man det inte och gör man inte det behöver man heller inte skrika och skräna ut det för hela världen.
Då kan man istället fortsätta sitta i förorten, lyssna på massproducerad Rn’B med briljanta textrader som ”What you gon’ do with all that junk? All that junk inside your trunk?” och ”We Rocafella. She fly higher than weather and she rocks it better.” och njuta av sina IKEA-tavlor. Under tiden gottar vi andra oss i musik som berör och njuter av konst som tillfredsställer kroppens alla sinnen.
Uppenbart är i alla fall att Kent berör, oavsett läger och det är givetvis bra!
”Det är vi mot världen igen!”
#
I Sverige är det Kent som är världen, vi andra få, som ser igenom, är de som står utanför.
De som inte följer med minsta motståndets lag.
De som inte blev tagna av jävlarna om ni ursäktar.
Kent är inte dåliga, bara alldagliga och vanliga.
Trygga och lite tråkiga. Som Eskilstuna.
Som stekt falukorv, makaroner men med lite finare ketchup.
Memma!
#
Tänk, och jag som alltid trott att musik är något man ska uppleva och känna – inte förstå. Men det kanske är för att jag inte läst musikteori.
#
Uppleva och känna? Perverst!
#
Kent är Kent och jag förstår inte varför det jämt ska jämföras kvalitet (som ju egentlien handlar om smak, eller kanske snarare om behov av att lyfta fram sig själv genom ett evigt gnällande på andra) fram och tillbaka när det diskuteras musik. Att en recensent droppar referenser så att man som läsare kan bilda sig en bättre uppfattning är en sak, men hela det här ”Kent är inte lika bra som X och Y” luktar mest nedpissad sandlåda och trasiga leksaker. Kent, precis som Winnerbäck förra veckan, passar ju perfekt in i mallen för artister som blivit så framgångsrika att de funkar perfekt som verktyg för folk som ständigt måste känna sig exklusiva gentemot pöbeln (vi andra…:-). Tröttsamt.
Nåväl, nu när jag själv har geggat ner mig med lite eget sandlådegnäll så tycker jag att det var en riktigt bra recension och som vanligt en grym platta som växer för varje genomlyssning. Och visst, texterna skrivs ju vanlig ordning inte lyssnaren på trumhinnan, men det är ju som Dragoonteth redan har formulerat träffande såklart en av Kents starka sidor. Vill jag läsa en bra deckare eller annan ”rak text” där själva storyn står i centrum beställer jag inte hem en lunta kompakt poesi att sitta och vrida runt på i skallen och vill jag ha just det vore jag ju lite dum ifall jag förväntade mig att hitta det i Leif GW Perssons senaste…
#
1. Musik är inte helt subjektivt.
2. Musik måste inte handla om att ”känna”.
3. Det är viktigt att klaga.
#
1. Nä, men känslor (som kan väckas och formas av musik och texter) är det.
2. Nä, men för många av oss är det en viktig del och utan att ta hänsyn till den missar man lätt en viktig dimension av vad en musikupplevelse kan vara.
3. Det kan det såklart vara, men det är ju kanske skillnad på att klaga på orättvisor i samhället och på ”pantade idioter” som gillar Kent trots att de ”uppenbarligen” slumpar fram texter och inte är lika bra som X och Y enligt diverse smakdomare.
Å andra sidan kastar jag (som sagt) sten i glashus här eftersom det ju egentligen är lika patetiskt att gnälla på gnällarna:-).
#
Börjar på allvar tro att Sågis inte kan slita sig från skivan för att kommentera den..
#
Vad många kommentarer. Man fattar ju inte vad ni menar. Är det nåt med sex i Kents musik? Om inte är det inge kul. Sex är kul.
#
”In Rainbows” = fosterställningslåtar
#
väldigt mycket ”coumbus” jag tycker ”vy från ett luftslott” är outstanding
#
Kent blir aldrig bättre än Frank
#
Berlin, Columbus, Sömnen, Elefanter, Vid din sida är bäst. Resten kunde kvittat.
#
Ny platta med Kent? Wow. Dom där sura puttarna från Eskilstuna med snelugg, ett stilbrott år 2007. Jag såg Jocke Berg på Arlanda för ett tag sedan, han hade boots med höga klackar på sig. Lider han av Napoleonkomplex eller? En 9:a. Såpass.
#
Ruggigt bra skiva.
Och en ruggigt bra skriven recension, oavsett om man håller med dig eller inte.
”Vi är inte unga längre. Inte ens lovande. Förruttnelsen börjar nu.”
helt enkelt lysande.
#
1 minut av gnällig Jocke med början vid 4.25 in i ”Ensammast i Sverige” blöder frustration, vanmakt och uppgivenhet. Rent visuellt så skulle det kunna vara lika underbart som texten..
#
suck…överallt…
VBMs inlägg tog mer eller mindre orden ur min mun.
och om det är så dåligt, sluta lyssna, skriv eller bry er. Jag är inte inne på markoolios forum o skriver hur mycket jag hatar att jag tvingas lyssna på skiten om, om och om igen, eller på alla tv4-idolers hemsidor för den delen. Antagligen för att det är där många av er är…
#
efter att ha läst recensionen har jag bara en fråga: vad är det som håller toppbetyget borta? hittar inte ett negativt ord i hela texten.
#
Om man inte gillar Kents musik/texter är man rädd för sig själv.
Det är hela genialiteten…
Jag är helt knäckt.
#
Sjukt bra, enligt mig det bästa dem gjort.. Att folk dessutom hatar deras verk gör saken bara bättre! Keep on hating em, keep on loving em!
#
Efter att ha haft plattan på repeat ett tag så kan jag bara säga ”trååååååååkigt”. Basgången på Ingenting fastar i huvudet men resten låter bara som ett trött New Order. Det är möjligt att texterna är lysande men det finns inget i låtarna som gör att jag orkar spendera någon energi på att lyssna på dem.
#
Nu får det vara nog. Det är så jävla dåligt det här. Lyssande på Isola för att jämföra och det var verkligen bättre förr. Kanske får jag minnen när jag lyssnar på 747 och så, men skillnaden är enorm. äh, borde inte bry mig men jag blir nästan provocerad av hur många som kan tycka det här är bra.
Jag vill tycka Kent är bra, det är mitt problem… nä, det går bara inte..
#
Men människor ni är förbluffande slaka!
Kent är gud för att dom gör nånting dom verkligen vill göra.
börja själva vetja!”
för helvete,, skit i vad och hur!! lysnna o bajsa på det eller ligg med er själva medans ni säger J.Berg, men sluta prata om det som om det vore nånting annat än musik och text.
#
Köpte skivan. Efter första lyssningen, sådär. Efter andra lyssningen, njae … Efter tionde lyssningen tycker jag att skivan är alldeles alldeles underbar.
Det är Kents magi för mig. Att de alltid lyckas växa. Det är svårt att tröttna på deras låtar. De liksom slutar aldrig att bli större.
Allvarligt allvar är allvarligt.
Yey!
#
att ni ger er subjektiva syn på skivan i sig är bra, och helt upp till er.
men måste alla jämföra kent med allt? varför nämns in rainbows överhuvud taget?
är radiohead kent? är kent något annat än kent? ni spiller er tid på att kasta skit.
jag tycker kent har tänkt om, tänkt till och producerat en skiva som växer.
och att deras texter skulle vara nonsens är i sig ren nonsens. det kvittar helt vad textförfattaren menar med texten.
det är mottagarens reaktion på texten som spelar någon som helst roll.
och om jag blir rörd av texten till ”på nära håll” så får jag ju stå för det.
sluta generalisera och låt bli att lyssna om ni inte gillar musiken. svårare än så behöver det inte vara.
#
Fan vad mycket nördar som lever ut sina pretentioner i kommentarerna, då.
Mew våldtar för övrigt de band ni namedroppar.
#
Kent = barnmusik! För mig ligger de i nivå med Mora Träsk och Amy Diamond. Hej å hå!
#
Kents nya skiva är otroligt bra. Jag älskar den helt enkelt! Favoritlåten måste bli ”LSD, någon”. Har inte lyssnat såhär intensivt på ett helt album sedan Kents Vapen & Ammunition.
#
[...] Kent Tillbaka till samtiden [...]
#
Ang Kents texter och låttexter i allmänhet – självklart kan något så personligt inte tala till och beröra alla… Vi är alla unika varelser med unika erfarenheter och genetiska predispositioner och därmed olika mottagliga för en given avsändares budskap.
Tämligen uppenbart är att Jocke Berg berör en väldans stor massa människor och det rejält. Endast en inskränkt (blind) elitist skulle nedvärdera denna massa människor till en okritisk pöbel och Berg till banal.
#
kent går inte att jämföras med magnus uggla eller någan annan, som en här skrev. Dom står i en klass för sig själv, fans skaran har bara vuxit och vuxit dom senaste åren, förr var man konstig, deprimerad om man lyssnade på kent, idag är dom sveriges DM, Kvalitet vinner i längden. Tycka vad man tycka vill.
#
man behöver inte nedvärdera en massa människor för att man tycker att jocke berg är en larvpotta.
#
Och på bästa sändningstid i SVT idag kommer Kent att sno en plats på byråns 30-lista.
Lika säkert som att Neil Young är rockens svar på ManU vad gäller skapande av hål i plånboken.
#
DÄR GICK DU BET THAIKMOOO½½½½½
#
Ok, Blondie tycker att Britney har släppt en bättre platta än Kent. En klick köpare !
#
[...] M’shell 2. Micke Herrström 3. Moneybrother 4. Richard Hawley 5. Editors 6. Freemasons 7. Kent 8. The Hives 9. Eric Malmberg 10. Ulf [...]
#
[...] 1. Of Montreal Hissing Fauna, Are You the Destroyer? 2. Arcade Fire Neon Bible 3. Frida Hyvönen Frida Hyvönen Gives You: Music from The Dance Performance Pudel 4. Radical Face Ghost 5. Soft Hearted Scientists Take Time to Wonder in a Whirling World 6. The Good, The Bad & The Queen s/t 7. Radiohead In Rainbows 8. The New Pornographers Challengers 9. Feist The Reminder 10. Kent Tillbaka till samtiden [...]
#
haha, att ni orkar.
#
Ingen kan väl säga att Kents texter är slumpade… Det är i alla fall några av de mest betydelsefulla texter jag stött på i vissa låtar både på Tillbaka till samtiden och äldre skivor. Jag får nog säga att texterna på den senaste skivan är väldigt bra till skillnad från musiken som jag inte hyllar i samma utsträckning.
Det är en skiva som blir bättre för varje gång man lyssnar på den. Lyssna igen, igen och igen!
#
dom har släppt 7 skivor. och den sjunde sög. det är inte så konstigt…
#
Underbar skiva. Växer efter varje lyssning nu så här ett halvår efter släppet.
Just nu är ”Elefanter” helt klart den tyngsta låten, vilket driv.
Fin recension by the way. Syns i sommar, PZ.
#
Mycket fin recension, du fångar Kent:s tidlöshet på ett lysande sätt.
#
Kommentera eller pinga (trackback).