Det är bara att erkänna att jag var alldeles för ung när Henric de la Cours Yvonne hade sin storhetstid, oavsett det faktum att vi är från samma stad. Det hanns inte med. Strip Music erbjöd ett par snabba blixtnedslag, men tappade snart farten. Solo lutar de la Cour sig mot okomplicerade, ganska grunda beats, […][...]

The Horrors har kommit långt sedan 2007 års debut Strange House. Vid den tidpunkten tycktes Southend-bandet närmast inkarnationen av pose i form av nihilistiskt skrän med större fokus på frisyrer och stuprör än på musiken. Personligen fann jag dem tämligen outhärdliga. The Horrors’ raison d’etre kändes mest som att få tag i pengar till hårspray. […][...]

Det mesta av det som skrivits om Brooklynduon Light Asylum har handlat om Shannon Funchess’ röst. Och visst är det väl med rätta – hennes register är ovanligt lågt, och hennes pondus stor. Men samtidigt går det inte att räkna bort partnern Bruno Coviellos del av ekvationen. Han ger Funchess en grund i neonlysande, men […][...]

Ungefär som de tidigare spekulationerna runt Monarchy och deras identiteter fanns det en hel mängd teorier om Silver Columns. En smygcomeback av Erasure alternativt en Bronski Beat-återförening (på Yes and Dance finns ju trots allt en låt med titeln Brow Beaten, vilket på vissa håll tolkades som en ledtråd) var förmodligen de mest populära teorierna. […][...]

Skivetiketten Neon Gold sitter som avsändare för några av de avgjort roligaste singelsläppen vad gäller elektronisk pop just nu. Nu senast via Monarchy, men i rockärmen har man också släpp från Yes Giantess, Mille och Ellie Goulding (som släpper sin debut på storbolag i dagarna). När Penguin Prison började dyka upp på musikbloggarna var det […][...]

Synthpop är bevisligen inte världens mest nyskapande genre, och det är väl först nu som nya band återigen börjar krypa fram under sten och mossa efter den kollektiva överdos som var åttiotalet. Gemensamt för många av dessa band är dock att de knappast är några illbattingar, utan snarare i sammanhanget veteraner som efter sveda och […][...]

First Aid Kit The Big Black the Blue Wichita/Bonnier Amigo Systrarna Söderberg är nu klara med debutalbumet. Myspace Laura Veirs July Flame Bella Union/Bonnier Amigo Jim Jones från The Morning Jacket sjunger på flera av låtarna. Myspace Lawrence Arabia Chant Darling Bella Union/Bonnier Amigo Sommarljummen indie med en gnutta falsett. Myspace Roger & the Rockets […][...]

Ibland är det lätt att rycka fram argumentet ”det var före min tid” för att försvara sig emot förfrågningar/angrepp om varför man inte hört/sett/läst något, och allra lättast är det nog att applicera det på musik. Samtidigt går ju dess giltighet ganska snabbt upp i rök vid en snabb genomgång av den egna skivsamlingen. 1967, […][...]

I ett släpp främst inriktat på den yngre popgenerationen släppte Sónar i dagarna ännu ett knippe artister. Tidigare Pop Idol-deltagaren Victoria Hesketh under sitt alias Little Boots, Late of the Pier och Pitchforkläsarnas darling Micachu med sina Shapes kan nu också räknas till årets Sónar, tillsammans med Crystal Castles, Ebony Bones, Fever Ray och La […][...]

Utslätat. Det är så Clients fjärde album känns. Som en graf som dragits ut tills den blivit en fullkomligt rak, horisontell linje. Kontentan av detta är att Client låter bättre och mer sammanhållna än någonsin. Aldrig tidigare har de klarat sig igenom ett helt album utan att falla platt på mage någonstans på vägen, men […][...]