Kändis-dj:n numero uno, Mark Ronson, valde att påbörja en ny sångbok med sitt senaste album Version. Ett dussin av hans gamla favoritmelodier omtolkas med hjälp av musikerna runt The Dap-Kings och Antibalas. Blandade indiepoplåtar får ny superfunkig skrud med brittiskorna Amy Winehouse och Lily Allen (ja jag kan fortfarande lyssna på henne utan att få röda utslag märkta 2006) vid mikrofonerna när det svänger som bäst.

Jag är ett stort fan av tolkningar, eller covers om ni så vill. Jag gillar att popmusiken får standards som jazzen.

Så när Ronson dukar upp till fest borde det vara som klippt och skuret för mig. Jag gillar hans lätta och smakfulla känsla för den finaste retrofunken. Hans ohämmade lust till popmusiken och eklektiska blandningar för dansgolvet. Han gör på många sätt det jag önskar att jag själv kunde.

Ni anar kanske redan ett tyvärr lurande i vassen här? För det gör det. Mark Ronson når inte riktigt hela vägen fram.

Linjen för det goda dras ganska tydligt och exakt redan efter spår nummer fem – den fantastiska Winehouse-ledda omtolkningen av The Zutons-låten Valerie. Typiskt nog med ?uestlove bakom trummorna. Strålande bra.

Det finns ett undantag bland de sista nio låtarna. Just. Radiohead-tolkningen som fanns med redan på Exit Music och blev startskottet för hela projektet. Det var där någonstans fröet till det som blev Version föddes.

Men de sista nio innebär den hopplösa versionen av The Charlatans The Only One I Know med Robbie Williams vid mikrofonen. Kanske har jag lyssnat för många gånger på originalet för att klara av den framåtlutade sången. Men det funkar verkligen inte att luta sig framåt och ta i för hela Wembley när man sjunger en sång skriven för ultrabaggyjeans och långärmad t-shirt. Bara Anders Nunstedt kan gilla det.

Jag lyssnar nästan aldrig förbi Valerie längre. Det räcker liksom så.

Men jag ska inte sura för mycket. Mark Ronson lyckas få mig att nicka gillande till en Coldplay-låt och även om jag inte är säker så tror jag att det är en bra sak. Jag trodde hur som helst att det aldrig skulle hända.