Att jag aldrig skrivit om The Budos Band tidigare verkar faktiskt helt otroligt. Brooklynbandet har funnits vid min sida och i mitt hjärta i fem år nu. Deras tjocka urbana afrofunk ligger i trakterna av kollegorna i Antibalas. Tydligt amerikansk i sina lika afrikanska rötter. Det som på sätt och vis utmärker The Budos Band […][...]

Om du någon gång undrat över vart det tjocka blåset i Jay-Z:s Roc Boys (And the Winner Is) kommer ifrån har du redan hört Menahan Street Band. I nästan samma stund som de släppte Make the Road by Walking som b-sida till Charles Bradleys vokala tolkning, The Telephone Song, pekade Jigga ut den för Diddy […][...]

2007 var som vanligt ett utmärkt musikår. Kanske hände det inget verkligt revolutionerande, men det hindrade inte att det kom ett gäng riktigt bra skivor. Det här är mina 20 personliga favoriter. Me’Shell Ndegéocello The World Has Made Me The Man of My Dreams Årets i särklass bästa skiva. Me’Shells värld är sprängfylld av musik. […][...]

Kändis-dj:n numero uno, Mark Ronson, valde att påbörja en ny sångbok med sitt senaste album Version. Ett dussin av hans gamla favoritmelodier omtolkas med hjälp av musikerna runt The Dap-Kings och Antibalas. Blandade indiepoplåtar får ny superfunkig skrud med brittiskorna Amy Winehouse och Lily Allen (ja jag kan fortfarande lyssna på henne utan att få […][...]

När storbandet Antibalas från Brooklyn tacklar afrobeatet på skiva för åttonde året i rad låter hornen mer som en trafikstockning med gula taxibilar i ett neondränkt New York än en upprörd elefanthjord i ett soldränkt Afrika. Deras musik är tydligt urban med en bismak av avgaser, trots att de så tydligt lutar sig mot arvet […][...]