Recension

- Garage Punk Vol. 1 (2CD) The Monsters
- 2007
- Voodoo Rhythm
Wild thing, I think I love you
Lyssna
Externa länkar
- Voodoo Rhythm
- Officiell sajt.
Garage Punk Vol. 1 är en samling av rara, obskyra spår från schweiziska The Monsters. Obskyra spår från The Monsters, frågar kanske Vän av ordning. Är inte det en oxymoron pleonasm? Och jo, svaret på båda frågorna är såklart: såklart.
The Monsters bildades redan 1986 och har sedan dess släppt sju skivor, sedan 1997 på schweiziska Voodoo Rhythm Records, sångaren Reverend Beat-Mans eget kompromisslösa lilla skivbolag.
Under hela sin livstid har The Monsters släppt singlar i korta serier, på bolag som varken finns kvar eller ens hade särskilt bra distribution när de levde. Innan de ställt sig i studion för att spela in har de inte haft några färdiga låtar utan bara rivit av någonting. Beat-Man predikandes psychobillyns lov, helt improviserat. När de spelat live har det inte varit särskilt noga heller. Och eftersom de aldrig riktigt lärt sig texterna ordentligt är varje uppspelning av en låt något nytt.
Så naturligtvis är innehållet på Garage Punk Vol. 1 obskyrt material. Det är inspelningar från replokalen ända från 1986, det är b-sidor från singlar, det är live-spelningar från nu nedbrända syltor på schweiziska landsbygden och från turnéer som tagit dem till Japan, USA (CBGB:s såklart), Argentina. Ljudet spricker överallt, dels för att utrustningen är så kackig men också för att det inte kan vara på något annat sätt.
Och naturligtvis är det en pleonasm eftersom allt som Voodoo Rhythm släpper är obskyrt. Och naturligtvis är det därför fantastiskt charmigt att släppa en dubbelskiva med 46 spår av obskyrt och osläppt material.
Att det sedan dessutom är furiös psychobilly av bästa slag är underbart. Det går inte att säga att det här är bra, men det går inte att säga något annat heller. Det är precis vad man behöver ibland bara. The Monsters tar vid där skrikande japanska blir för fulla på pissig öl. Det är rå, smutsig, tarvlig, unken, svettig och ful rock. Alla reglage är vridna till elva och ingen har duschat på en månad. Jag lovar att de knappt ens lever. Men med voodoo går allt.
Publicerad: 2007-02-02 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-20 09:46
13 kommentarer
skall inte kollas upp
#
Men Jamie T då!
#
Oxymoron? Jag hajjar't inte… Är det inte en oxymoron i sig att använda oxymoron på något som skulle kunna beskrivas som en tautologi? Eller är det det som är grejen?
#
Schweiz? Rock? Är inte Vic Vergat det enda som kommit därifrån? Det är fredag – skriv för fan om nåt relevant!!!
#
oxymoron, tautologi… hahaha, värst vad dagens skiva och dess läsare blivit pretentiösa.
#
OK. Jag byter ord. Jag tycker fortfarande det är en oxymoron, men pleonasm är ett annat roligt ord.
#
"The Monsters tar vid där skrikande japanska blir för fulla på pissig öl"
Mitä?
#
Kanske "neoplasm" är en mer passande beskrivning.
#
Varför inte Klaxons, Clap your hands say yeah eller något annat mer aktuellt?
#
Mer aktuellt? Menar du inte mer kanoniserat?
#
Haha.. jo, ordval där. Vad dålig CYHSYs är f.ö.
#
mother_superior: Det kommer! Snart, snart, snart. Skivhögen är enorm just nu och tiden är pytteliten.
#
>Luteous
Hahaha!
#
Kommentera eller pinga (trackback).