Det är femton år sedan The Byrds meste låtskrivare gick bort. Mannen som gjorde sig mest pengar bland bandmedlemmarna, genom sin förmåga att skriva storslagna skapelser som gjorde de andra gröna av avund. Mannen som under sextiotalet rörde sig med countryrocken genom band som The Byrds, Gene Clark & the Gosdin Brothers och Dillard & Clark. Mannen som 1974 prydde omslaget till det fantastiska soloalbumet ”No Other” i knytblus och tung makeup.

Jag lyssnar då och då på The Byrds. Jag lyssnar gärna på ”No Other” och ”White Light” även om de, trots Clarks djupa urringning, börjar kännas mossiga. Men så har 2006 också varit ett mossigt år. Något så väl tillrättalagt och oprovocerande att jag nästan tröttnat. Dock inte så här mossigt.

På ”The World Turns All Around Him: A Tribute To Gene Clark” hyllar tjugofyra artister Clark genom att tolka (nästan) lika många av hans verk. Bland medverkande artister finns Peter Morén från Peter, Bjorn and John, Hello Saferide och Maia Hirasawa och Thomas Denver Jonsson. I övrigt är det mestadels outforskade namn från Sverige, Kanada, Storbritannien och USA. Men här finns inga nya artister att upptäcka. Vilket egentligen inte beror på musikernas kvalitet utan snarare på att deras medverkan på en Clark-hyllning får dem att verka så mäkta tråkiga. Jag kommer inte att börja lyssna på ett nytt band för att jag har hört dem göra en vacker Byrds-tolkning.

Låtarna har vi redan hört. (Förutom Hello Saferide och Maia Hirasawas bidrag, ”He's the Kind of Boy”, som tidigare är outgiven.) Så de hoppar jag över. Se urvalet till vänster.

Tolkningarna då? Kanadensiska Ashley Park, med ”I Tried so Hard”, gör en av de finare. Tänk er Clark i en duett med Marit Bergman. Skotska The Martial Arts, som tidigare i år ändå släppte den hyfsade skivan ”Your Sinclair”, återupplivar pubrocken med ”Why Not Your Baby”. Det är skränigt, pubertalt och fruktansvärt. Peter Morén har valt den svåra ”Spanish Guitar” som han avverkar enkelt och perfekt nasalt. Thomas Denver Jonsson snubblar fram i ”Set You Free This Time” och jag hör inte ett ord av vad han sjunger. Hello Saferide gör självklart ”He's the Kind of Boy” så som jag vill höra ett nytt Gene Clark-spår. Försiktigt, enkelt och smart. Vad Jon Bergström gjort med ”With Tomorrow” är, som sistaspår, slutligen förlösande för en så urbota tråkig tolkning av en så fantastisk karriär. Bergström har mosat ”With Tomorrow” fullkomligt och satt samman en enkel dansgolvsdänga med lika delar tonårsfylla och rökmaskin.

”The World Turns All Around Him” är ingen inkörsport till Gene Clark. Den är inte heller ett sätt att upptäcka nya band. Den är liksom, inget alls. Inte ens den oförklarliga förekomsten av Blythe-dockor i konvolutet är rolig.