Våren är extremt långt borta. Den här bjärta ep:n har stått i skivdiskarna länge men jag har inte haft tid. Det händer när det händer. Som när sextiotalet kör upp kofångaren i röven på nittiotalet och kastar ur sig fyra låtar. Sånt som kan bli så bra. Sånt som händer ganska sällan i Göteborg. Annars brukar musik över tidsgränserna mest bli bedrövlig. Som när några göteborgare härom året skulle ställa till med ett hyllningsalbum till Gene Clark och helt glömde bort kråsblusen.

Men i alla fall.

The Greencoats ramlar runt i nittiotalsindien som om de aldrig gjort annat. Förutom gången då de kastade blicken över axeln mot sextiotalet. Poetiska texter i stöksnygg framtoning med slingor på kraftiga mattor och Ramo Spatalovic och Malin Dahlbergs sång som intagande inslag.

Tänk The Soundtrack of Our Lives i rökrock i soldisiga A New Sensation eller Jason Pierce på skoldisco i Honey. Strunta i höststormarna i hittiga duetten Hello! och håll yogaklasser till Stay a While. Vänta sen på fullängdaren.

The Greencoats Honey