Recension
- Kelis Was Here (CD) Kelis
- 2006
- LaFace/Jive/Sony BMG
Ett härligt dignande överflöd
Lyssna
Externa länkar
- Kelis Online
- Officiell sajt.
- Myspace.com/Kelis
- Lyssna på tre låtar och bli Kelis kompis.
Kelis har alltid varit den tuffaste av 00-talets r'n'b-donnor. Som en modern Millie Jackson eller Yvonne Fair har hon seglat lite vid sidan av den mer tillrättalagda massan.
Samtidigt har hon lidit av ”Woo Hah”-syndromet.
Med ”Caught Out There” släppte hon en sån bomb som har kraften att överskugga en hel karriär och i värsta fall ödelägga den.
Men visst har hon släppt fler bomber sedan dess (jag bortser precis som amerikanerna från ”Wanderland”). ”Tasty” från 2003 hade både makalösa ”Trick Me” och ”Milkshake”.
Redan någon gång i vintras/våras släpptes övergrymma ”Bossy” med snuskfarbrorn Too $hort som gäst. Hade Kelis varit lite vänare hade den blivit en minst lika stor hit som Gwen Stefanis ”Hollaback Girl”. Men det är farligt för karriären att vara hård. Om man råkar vara kvinna. Särskilt om du helst sjunger om sex.
Kelis har alltid jobbat nära The Neptunes. Just därför var det lite av en chock när nyheten att de inte producerat något alls på ”Kelis Was Here” släpptes. När jag fick veta att Will.I.Am skulle stå bakom en ansenlig del av materialet blev jag ärligt orolig.
Jag får äta upp det snabbt. ”What's That Right There” är en hård och svart funkig smällare och ”Till The Wheels Fall Of” tar det goda blåset tillbaka till r'n'b:n. Båda är producerade av Black Eyed Peas-mannen.
Å andra sidan är ”Weekend” ganska förskräcklig.
Samarbetena med Raphael Saadiq är oväntat tama. Eller så passar det helt enkelt Kelis illa att sjunga mjukt. Och vems var idén att hon skulle rappa i ”Circus”?
Nej, allt är smakar mig inte på det här soulsmörgåsbordet. Det blir lite onödigt långdraget med 18 låtar på över 70 minuter. Skivan är också spretig på gränsen till splittrad. Ja jag tappar tråden ibland. Samtidigt är jag glad att den är så frikostig och varierad.
Så snart Cee-Lo Green tar över studion och låter den varmaste kärleken spinna loss i ”Lil Star” glömmer jag de harmlösa stunderna och njuter av en av årets allra bästa r'n'b-skivor. Eller när det blir riktigt hårt och kallt elektriskt som i S&M-flörten ”Blindfold Me”. För att inte tala om ”Appreciate Me” – en låt storslagen på ett vis vi inte sett likheten till sedan R Kelly gick i någon sorts ide. Och jag kan ju inte låta bli att gilla ”Fuck Them Bitches”.
Mer smakar nog ändå mer.
Publicerad: 2006-11-09 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-13 14:52
9 kommentarer
"Appreciate Me" är ungefär årets bästa låt.
#
8/10,några onödiga tjafslåtar gör den till en framtida Sandinista.
#
den förra plattan var så kass att jag inte tänker ge den hä en chans. nas förstår allt han tafsar på.
#
förstör skulle det stå. det skulle även stå här.
#
Vad rokko sa.
#
Vad promenad sade att rokko sade.
#
Självklart har ni rätt. Det är en 8/10. Jag får skylla på att jag inte hann tänka över betyget ordentligt när jag skrev recensionen med ganska kort varsel.
#
Varför står det inget om "like you", det var ju den roligaste på skivan.
#
arg skåning: du börjar bli mesig.
#
Kommentera eller pinga (trackback).