En inte allt för vågad gissning är att många tänker på böcker med usla skivomslag när de ser namnet Millie Jackson. Bilderna som pryder albumen E.S.P. (Extra Sexual Persuasion) respektive Back to the S__t! hittar alltid in i de där älskvärda volymerna. Och om du inte tänker på omslagen tänker du förmodligen på Caught Up, […][...]

Jag hade helt glömt nivåskillnaderna i det som en gång var Folkets Park i Karlskoga. Det var närmre 20 år sedan jag var här senast och mycket har hänt sen dess, till exempel har de flesta av byggnaderna brunnit ner. En del känns ändå bekant från tiden när festivalen hette Charleswoodfestivalen och toppades av Magnum. […][...]

Det verkar som om Leela James aldrig ska träffa riktigt rätt. Hennes album brukar vinna arbetssegrar över mig.Fast ibland undrar jag om det inte är av ren utmattning jag till slut håller upp och hyllar dem. Jag ger dem ofta fler lyssningar än jag vid första intrycket skulle tro att de förtjänar. Så efter ett […][...]

Det är en förlust den dagen man inser att man inte är lika lättroad längre. I alla fall var det så för mig. Om det är kraven som blir högre eller att man blir avtrubbad och mer kritisk ju äldre man blir vet jag inte. Men en dag märkte jag att jublande glädjerus och utdragna […][...]

Kelis har alltid varit den tuffaste av 00-talets r'n'b-donnor. Som en modern Millie Jackson eller Yvonne Fair har hon seglat lite vid sidan av den mer tillrättalagda massan. Samtidigt har hon lidit av ”Woo Hah”-syndromet. Med ”Caught Out There” släppte hon en sån bomb som har kraften att överskugga en hel karriär och i värsta […][...]