Put your eyes together and imagine that you’re clapping your hands

Klart en konsert med Art of Noise inte är som vilken konsert som helst.

Efter att Art of Noise återförenats i och med konceptalbumet The Seduction of Claude Debussy gav sig den senaste upplagan av av Art of Noise ut på turné. Det blev däremot aldrig någon större historia, i och med att intresset för albumet var rätt svalt. Efter en kort tid splittrades Art of Noise igen. För gott. Åtminstone tills Art of Noise uppstår nästa gång.

Reconstructed är ihopsamlade ögonblicksljudbilder från tre av de spelningar som Art of Noise hann med. Samtidigt är Reconstructed också ljudspåret från dvd:n Into Vision omförpackad på SACD/CD. Men oavsett om man väljer att bara lyssna eller också titta är det milt sagt ett äventyr man får sig till livs.

Huvudpersonen – kvällens ciceron, rockstar, alltljuspåmig – är ironiskt nog, eller kanske helt naturligt, Paul Morley. Mannen som gjorde väldigt mycket för och i Art of Noise. Däremot hade han direkt väldigt lite med musiken att göra. Under konserterna med Art of Noise den här sidan dubbelnollan sköter han mellansnacket. Ja, eller vad man nu ska kalla det.

Som de flesta artister med ett album i bagaget byggde konserterna mestadels på material från The Seduction of Claude Debussy (och Reduction). Det betyder också att Paul Morley tar över mycket av John Hurts roll som berättaren från albumet. Men i Paul Morleys händer förvandlas förstås manuset från The Seduction of Claude Debussy till något betydligt mer förvirrat. Och samtidigt rätt underhållande. Hur många konserter har man varit på där namndroppandet i mellansnacket omfattar Brad Pitt, Bart Simpson, Kiss, Claude Debussy, Jean Baudelaire, Moby, Miles Davis, Thelonious Monk, Andy Warhol, Brian Eno, Charles Mingus, Liberace, Jude Law, Kevin Spacey, Henry Mancini, Paul Verlaine och Arthur Rimbaud?

Men även om Morleys orerande är bitvis riktigt underhållande så är det ju fortfarande musiken som är det intressanta.

Med tanke på den övervikt på The Seduction of Claude Debussy som konserten bjuder på hade det här kunnat bli rätt tråkigt. Men trevligt nog lyfter det mesta av låtarna från The Seduction of Claude Debussy ordentligt. Till och med trista Information, från ännu tristare Reduction-skivan, blir ett av skivans bästa ögonblick med en fullständigt bindgalen och autotuneöverdoserad Morley i full frihet. Det är också lite kul att Dreaming: Colour Green får inleda hela alltihop.

Så långt, så väl, alltså. Men det går ju inte att sticka under stol med att konsertens höjdpunkter dyker upp när det blir dags för några av hitsen. Beat Box och Close (To the Edit) binds samman till ångvältskrossarfunk jagad av en förrymd motorsåg för att sedan rasa över i en mördande tung version av Peter Gunn. Och förstås jublet som stiger när Anne Dudley smyger igång de första ackorden till Moments in Love. Kul i sammanhanget är att gruppen mot slutet väver samman Moments in Love med J.T. & The Big Familys Moments in Soul – en låt som främst byggde på Moments in Love lagd ovanpå Soul II Souls Back to Life (However Do You Want Me?).

Allra högst når Reduction inte överraskande i avslutningsspåret. Det som däremot överraskar är att det inte är en av de klassiska hitsen, utan en låt från The Seduction of Claude Debussy: Dreaming in Colour. Okej, det är visserligen den överlägset bästa låten på det albumet, men icke desto mindre. Det som också är överraskande hur bra Art of Noise lyckas få den live under sammanlagt nästan 10 minuter. En blå dröm, i flera dimensioner.

När kvällen börjar närma sig sitt slut är det förstås Paul Morley som får sista ordet. Konsertupplägget andas Morley från början till slut så det är väl hans kväll, på sätt och vis. Och eftersom Reduction mycket väl kan vara det sista nyinspelade vi kommer få höra från någon form av Art of Noise blir Morleys sista ord inte bara en avrundning på kvällen. Det blir också en avrundning på Art of Noise. Och en sammanfattning av det som gjorde att Trevor Horn och Paul Morley en gång i tiden startade Zang Tuum Tumb Records. Och en sammanfattning av det som förde samman Horn, Morley, Dudley, Lagan och Jeczalik.

Last night I had a dream
I had a dream that I had a dream
And in this dream I dreamed
that you’ve got to have a dream
Because if you don’t have a dream
how are you gonna make your dreams

come true?

LÄNKAR

Ola Andersson vs The Art of Noise
Dagensskiva.com:s stora Art of Noise-special.