Hur mycket kan man egentligen skriva om samma sak? Alldeles för mycket, tydligen. Det är väl någonstans där skolboksdefinitionen av ”nörd” blir aktuell. A. Is for Beginning. När Art of Noise 2006 släppte sin 4CD-box And What Have You Done With My Body, God? reagerade jag sansat och balanserat. Och spydde ur mig en hel […][...]

Pen Expers är ett unikt band. Här, på tredje skivan, fortsätter de att låta som inget annat band i Sverige idag. Influenserna och referenserna står mer eller mindre fast sedan Baby’s Gone Straight, även om Dirty Tender Love är stökigare och mer brutal. Mer gnisslande, svartsynt punk, och inte alls speciellt ”tender”. Bandets mer bluesiga […][...]

Jag har totalt missat Damien Rice, trodde jag tills jag lyssnade på den här skivan och upptäckte att det är ju han – han som gör smöriga sånger som spelas till ände på radion. Redan vid andra spåret börjar kräkreflexen sätta in. The Blower’s Daughter är som gjord för Lugna Favoriter, som man kan tänkas […][...]

Members of Art of Noise who aided on the musical side of Horn and Morley‘s swindling, mediating project have now decided that they are competent enough to pursue a conventional rock career, and that this is something they prefer – the settled patterns of a rock schedule, its unsubtle, manufactured sincerety. Accordingly they have jettisoned […][...]

Trots att Art of Noise gjorde temat till filmen Dragnet (med Dan Akroyd och Tom Hanks) så lyckades gruppen inte få någon större uppmärksamhet med varken Dragnet eller albumet In No Sense? Nonsense!. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt mycket hitpotential för att nå utanför den förhållandevis lilla kretsen av redan frälsta. Allt det kom […][...]

Här och där stöter man på påståendet att Moments of Love mer eller mindre skapade genren ”chill out” och i förlängningen de ambienta delarna av house- och techno-genrerna. Chill out i det här sammanhanget kan sägas vara melodiös, långsam och svävande elektronisk musik. Musik som är favoriter bland som bakgrund i affärer och på stilmedvetna […][...]

Put your eyes together and imagine that you’re clapping your hands Klart en konsert med Art of Noise inte är som vilken konsert som helst. Efter att Art of Noise återförenats i och med konceptalbumet The Seduction of Claude Debussy gav sig den senaste upplagan av av Art of Noise ut på turné. Det blev […][...]

Även om Art of Noise kanske aldrig lyfts fram som någon av 1900-talets mest inflytelserika artister bland oss som i någon form har åsikter om musikskaparna och formulerar bakåtreviderande sanningar från sidlinjen så har gruppens roll bland dem som gör musik själva blivit desto större. Det här har tagit uttryck såväl i samplingar som mer […][...]

This album marks the eradication of rock and roll from the face of the planet Welcome to the new generation… Fem år efter det att några av europas då främsta namn på techno-scenen tagit Art of Noise låtar och gjort egna, för det mesta rätt löst hållna, tolkningar av dem var det dags för nästa… […][...]

Det heter ibland att Art of Noise är den mest samplade artisten i musikhistorien, efter James Brown. När Jurassic 5 byggde hela öppningsspåret från deras senaste album på Art of Noise Beatbox (Diversion One) känns det som att det inte är en omöjlighet. Oavsett vilket är Art of Noise en av det förra århundradets allra […][...]