Hur mycket kan man egentligen skriva om samma sak? Alldeles för mycket, tydligen. Det är väl någonstans där skolboksdefinitionen av ”nörd” blir aktuell. A. Is for Beginning. När Art of Noise 2006 släppte sin 4CD-box And What Have You Done With My Body, God? reagerade jag sansat och balanserat. Och spydde ur mig en hel […][...]

Pen Expers är ett unikt band. Här, på tredje skivan, fortsätter de att låta som inget annat band i Sverige idag. Influenserna och referenserna står mer eller mindre fast sedan Baby’s Gone Straight, även om Dirty Tender Love är stökigare och mer brutal. Mer gnisslande, svartsynt punk, och inte alls speciellt ”tender”. Bandets mer bluesiga […][...]

Jag har totalt missat Damien Rice, trodde jag tills jag lyssnade på den här skivan och upptäckte att det är ju han – han som gör smöriga sånger som spelas till ände på radion. Redan vid andra spåret börjar kräkreflexen sätta in. The Blower’s Daughter är som gjord för Lugna Favoriter, som man kan tänkas […][...]

Ett år tidigare hade Art of Noise visat att gruppen inte hade några som helst problem att överleva utan producenten Trevor Horn och konceptualisten Paul Morley. Tvärtom skapade Anne Dudley, Gary Lagan och J.J. Jeczalik gruppens bästa album med In Visible Silence. I och med In No Sense? Nonsense! var det dags för ytterligare en […][...]

På Below the Waste var det, i likhet med varje albumsläpp från Art of Noise sedan debuten (Who’s Afraid Of?) The Art of Noise en personalmässigt ny upplaga av gruppen som dolde sig bakom gruppnamnet. Kvar sedan föregångaren In No Sense? Nonsense! fanns Anne Dudley och J.J. Jeczalik som den här gången fick sällskap av […][...]

Vad är Reduction? Vi låter Paul Morley förklara: 1, 2, 3 and 5 were originally something else. 6 was originally Something Is Something On The Way To Becoming Something Else. 4 just turned up. 2 is a true story No rain no rain no rain no rain! No sense no sense no sense Nonsense! ”One […][...]

We don’t sound like the other Art of Noise, but we’re influenced by them. Orden är Paul Morleys, mannen som mer eller mindre formade konceptet Art of Noise 17 år tidigare. Genom sina pressmeddelanden och konvoluttexter och sina idéer till videor och pressbilder byggde han myten Art of Noise, även om han själv hade marginellt […][...]

Members of Art of Noise who aided on the musical side of Horn and Morley‘s swindling, mediating project have now decided that they are competent enough to pursue a conventional rock career, and that this is something they prefer – the settled patterns of a rock schedule, its unsubtle, manufactured sincerety. Accordingly they have jettisoned […][...]

Trots att Art of Noise gjorde temat till filmen Dragnet (med Dan Akroyd och Tom Hanks) så lyckades gruppen inte få någon större uppmärksamhet med varken Dragnet eller albumet In No Sense? Nonsense!. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt mycket hitpotential för att nå utanför den förhållandevis lilla kretsen av redan frälsta. Allt det kom […][...]

Här och där stöter man på påståendet att Moments of Love mer eller mindre skapade genren ”chill out” och i förlängningen de ambienta delarna av house- och techno-genrerna. Chill out i det här sammanhanget kan sägas vara melodiös, långsam och svävande elektronisk musik. Musik som är favoriter bland som bakgrund i affärer och på stilmedvetna […][...]