dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Peaches: Impeach My Bush
Impeach My Bush (CD) Peaches
2006
XL Recording/Playground
7/10

Tourettes at its best

Lyssna

Sök efter skivan

Så är hon här igen. Merrill ”Peaches” Nisker, trashelektrodrottningen med sexuell frispråkighet och aggressiv provokation som tydligaste kännetecken, släpper sin tredje skiva efter debuten ”Teaches Of Peaches” (2000) och ”Fatherfucker” (2003), och precis som på föregångaren handlar det även denna gång om minimalistiska elektrobeats, åttiotaliga gitarriff à la AC/DC och texter om att, ja, knulla. Förläget gnuggar jag mina händer i barnslig förtjusning.

Jag har en något ambivalent inställning till Peaches. Eller rättare sagt: jag älskar henne, men har svårt att argumentera kring varför. Till en början är det enkelt. Peaches är tourettesdamen med fulaste munnen i branschen som provocerar, kräver jämlikhet mellan könen, säger att om vi (läs: tjejer) ska skaka på tuttarna ska ni (läs: killar) skaka på snoppen. Rätt ska vara rätt, liksom. Hon spottar och fräser, vrålar, stönar, svär och bokstavligen vägrar ställa sig i ledet. Hon dryper av frustration varvad med humor, ironi, bitande sarkasm och en sexuell frispråkighet som jag har svårt att inte falla pladask för. Hon stör och det älskar jag henne för. Allt, såklart, i jämställdhetens tecken.

Men samtidigt. När hennes manliga kollegor i branschen gör samma sak, sjunger om lapdances och strippor och horor och pimping och gud vet allt, är det problematiskt att verkligen till fullo gilla läget. Hur avtrubbad man än blivit. Hur mycket det än svänger. Vilket leder fram till dilemmat: är objektifiering någonsin ok? Egentligen? Funkar det bara för att Peaches är kvinna? Eller är det sättet hon belyser den på genom ett så enkelt grepp som att byta plats med den stereotypa mannen som gör tricket? Som gör att jag fånigt ler till låttitlar som ”Two Guys (For Every Girl)”? Jag tror det.

Hur som helst. ”Impeach My Bush” handlar, som sagt, om sex. Om stånd i kalsonger, trekanter, oralsex, hala snoppar och om hur Peaches ”Rather fuck who I want than kill who I am told to”. Ordvitsar och pillemariska tvetydigheter så långt ögat når; ett innehåll som möjligen känns intressantare än formen, som till punkt och pricka följer den som fanns redan på ”Fatherfucker” för tre år sedan. Referenserna sträcker sig åt lite varierande håll: då ”Tent In Your Pants” låter som något Pharrell Williams producerat låter ”Downtown” mer som en trallvänlig snällelektrodänga av Annie. Bortsett från texterna då. På ”Two Guys (For Every Girl)” gästar Beth Ditto, den fantastiskt karismatiske sångerskan i nästan lika fantastiska Gossip, på refrängen och med dess minimalistiska beat, finurliga texter och medryckande refräng utgör detta skivans bästa spår.

Carolina Setterwall

Publicerad: 2006-07-12 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-16 09:27

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3771

9 kommentarer

jaja. det är inte en textsamling hon släppt. det finns musik också. och den e ok, speciellt när dom knorriga syntharna får jobba som mest. fatherfucker va bättre.

Medlem 2006-07-12 00:06
 

rätt tröttsamt med tourettes i längden. Record Hunter hade fått in promotionmaterial som bl.a. bestod av en snopp med tillhörande pungkulor i papier-mache. hur kul är det på en skala?

Medlem 2006-07-12 00:52
 

Trist och fantasilöst. Lyssna hellre på knätofs

Medlem 2006-07-12 07:35
 

Syd Barrett är död!!!! Hittades död i vad som sägs vara sviterna efter diabetes.

Medlem 2006-07-12 09:13
 

en mening om hur det låter musikaliskt? verkar som det räcker med att ladda hem texterna o skita i musiken

Medlem 2006-07-12 12:26
 

"precis som på föregångaren handlar det även denna gång om minimalistiska elektrobeats, åttiotaliga gitarriff á la AC/DC"

Medlem 2006-07-12 12:36
 

sean:

ja men lite så, fast ändå inte. det jag menar är att innehållet i peaches fall är intressantare än formen. att det som – för mig – gör peaches mest intressant är hon själv som fenomen och det budskap hon för fram. musikaliskt låter det som sagt ganska precis som fatherfucker, och själv gillade jag teaches of peaches bäst. rent musikaliskt.

Carolina Setterwall Medlem 2006-07-12 13:04
 

"är objektifiering någonsin ok?"

Ja, såklart. Hur ska någon annars kunna mastrubera?

Medlem 2006-07-12 15:33
 

plattan är lysande… lär nog bli väldigt svår att undvika på klubbarna i sommar antar jag.

Medlem 2006-07-12 18:20
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig