dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Luisito Quintero: Percusssion Madness
Percusssion Madness (CD) Luisito Quintero
2006
BBE/Rapster Records
7/10

Taktfullt groove

Lyssna

Sök efter skivan

”Little” Louie Vega har tillsammans med vapendragaren i Masters at Work, Kenny ”Dope” Gonzalez, och på sina soloutflykter och DJ-set ständigt haft ett stort inslag av latinamerikanska och afrikanska rytmer. För livespelningar har han även satt ihop bandet Elements of Life, en brokig och ständigt skiftande samling musiker med målet att försätta såväl kropp som själ i självsvängning på sin publik.

Ansvarig för rytmerna i bandet är den venezuelanske slagverkaren Luisito Quintero som nu med god hjälp av just Vega debuterar med Percusssion Madness. En logisk titel som ändå inte riktigt berättar hela sanningen.

För med undantag för det inledande titelspåret där Quintero brakar loss helt solokvist på sina slagverk och det verkligen handlar om Percusssion Madness och de afrikanska rytmerna i efterföljande M’Bongi är resten inte fullt lika slagverksfokuserat.

Visst handlar skivan, av naturliga skäl, även fortsättningsvis i stor utsträckning om att Quintero är i centrum men spår för spår plockar han och producent Vega in allt fler detaljer, instrument, musiker och influenser. De inleder som nämnt i Afrikas hjärta och håller sig kvar där en kort stund till fast i en betydligt funkigare miljö i en blåsstruttig tolkning av Fela Kutis Gbagada, Gbagada, Gbogodo, Gbogodo innan de beger sig till ett elegant svängande brasilianskt bossaparty där Josh Milan i Aquilas Coisas Todas tävlar om uppmärksamheten med en solstrålande akustisk gitarr och mjukt blås.

Innan allt slutligen, tillsammans med Blaze, tonar ut i mjukgungig 70-talssoul har de även fått oss att svinga våra lurviga till Tito Puentes Four Beat Mambo, snubblat till på Kuba, saktat ner en smula i en djupt houseig hyllning till Yoruba-religionen och gjort ett nedslag på en sprudlande het gatukarneval i latinkvarteren. Det sistnämnda två gånger om med slagverksfesten Acid och en oemotståndligt latinojazzig Quintero’s Jam där pianostämman och blåset hetsas till storverk av Quinteros driv.

I slutändan blir det en, i ordets mest bokstavliga betydelse, ytterst taktfull tripp. Så när tropikerna nu så påpassligt beslutat sig för att ta semester här, varför inte få dem känna sig hemma genom att bjuda på en Frozen Margarita och spontandans till Quinteros, inte alls galna, men väl galet grooviga Percusssion Madness.

David Drazdil

Publicerad: 2006-07-11 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-22 22:13

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3770

3 kommentarer

Ingen kommentar

Medlem 2006-07-11 23:29
 

(kunde inte låta bli)

Medlem 2006-07-11 23:29
 

bra! känns så taskigt när en skiva blir kommentarlös.. ingen skiva förtjänar det!

jag tror faktiskt aldrig att jag kommer lyssna på denna skivan.. mest på grund av fördomar vilket i sig är väldigt sorgligt!

1. det är ett namn som jag inte kan uttala utan jag oroligt kommer titta mig omkring för att se om någon skrattar

2. orden groove och dj-set skrämmer mig..

3. andra stycket, första meningen innehåller orden venezuelanske, rytmer, det där namnet igen och slagverkaren.

får en bild av att detta är nånn sorts sydamerikansk bongo-rave (rejv om horas engdahl läser) som en snubbe som kallar sig för "dope" har näsan med i..

nej.. ny dag om några minuter! wohoo!

Medlem 2006-07-11 23:52
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig