Med 5000 biljetter kvar till en utsåld festival släpper britternas ”nya” favorit Benicàssim en packe nya namn. Utöver spasmdialektrockarna Maximo Park och överfriserade The Horrors tillkommer även Peaches, Elbow, Gui Boratto, Lykke Li och The Walkmen. Tidigare släppta namn inkluderar bland annat The Killers och Kings of Leon.[...]

Leslie Feist vill inte kallas chanteuse. Ordet är svårt att undvika. Hon har sumpat trikåerna hon sportade som Peaches sidekick Bitch Lap-Lap, den småtråkiga rocken i By Divine Right, hon har sumpat de distade gitarrerna som skickades med från Broken Social Scene. Hon har skalat av, flyttat till Paris och gör album där fokuset ligger […][...]

Arctic Monkeys succé brukar tillskrivas Myspace och deras hängivna fanskara där som ledde fram till den snabbast säljande debutskivan någonsin i England, mitt i det som brukar beskrivas som en skivbranschkris. Brasilianska CSS har haft en liknande väg fram. Genom Fotolog.com (fotocommunity-sajt) och Trama (brasilianskt Myspace, typ) skaffade de sig både en hängiven fanskara och […][...]

Så är hon här igen. Merrill ”Peaches” Nisker, trashelektrodrottningen med sexuell frispråkighet och aggressiv provokation som tydligaste kännetecken, släpper sin tredje skiva efter debuten ”Teaches Of Peaches” (2000) och ”Fatherfucker” (2003), och precis som på föregångaren handlar det även denna gång om minimalistiska elektrobeats, åttiotaliga gitarriff à la AC/DC och texter om att, ja, knulla. […][...]

2005 var året som på många sätt stängde ett långt kapitel i Chris Lowes och Neil Tennants liv. Det hade då gått 20 år sedan det stora genombrottet. 2005 slöts dessutom en cirkel i och med att Pet Shop Boys nådde en punkt som deras karriär så långt i princip nästan oundviklig stakat ut vägen […][...]

Festivalens andra dag fortsatte på ungefär samma tema som den första: pocketar. Vi har delat ut en bra bit över 4 500 exemplar av ”100 skivor – volym tre” nu. Det känns mäktigt. Färre än 1 800 kvar till lördagen. Jean Grae flyttades till ny tid på grund av någon sorts strul. Jag levde med […][...]

Hon är den galnaste jäveln, den egensinnigaste dåren och den coolaste bruden. Åtminstone känns det så när "Fatherfucker" precis tonat ut. Då tänker jag på henne som en hävstång som välter och en murbräcka som slår sönder stora tunga strukturer av förutfattade meningar och dumhet. Det börjar med "I Don't Give a Fuck" och vem […][...]

Det händer då och då att jag hör en helt ny låt som träffar mig i magen som en skenande grusbil. När världen liksom stannar upp och målas i vackra och varma färger. Helt plötsligt vill jag vara snäll mot små irriterande hundar, skrikande barn och människor med egenhändigt programmerade ringsignaler i mobilen. Det var […][...]