dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Pussycat Dolls: PCD
PCD (CD) The Pussycat Dolls
2005
A&M Records/Universal
7/10

Nicole och de andra

Pussycat Dolls.

Det finns artister jag vet att jag kommer gilla innan jag ens hört något från dem. Pussycat Dolls var en av dem.

Med rötterna i Christina Applegates garage, dit Christinas rumskompis, koreografen Robin Antin, släpade ett gäng tjejkompisar för att sätta samman en egen show, som slutade med ett framträdande på Johnny Depps klubb. Det slutade med sex år som veckoåterkommande inslag. Under årens lopp dök kändisar upp på löpande band för att gästa i showen. Gwen Stefani, Christina Aguilera, Brittany Murphy, Nikka Costa, Paris Hilton och Charlize Theron var några av de ansikten som hälsade på, på sant Saturday Night Live-manér. Det slutade med att Antin fixade skivkontrakt åt hela gänget.

Man kan ha en jobbigare start som debuterande band.

Efter att ha bytt medlemmar då och då under vägen är det ett sexhövdad Pussycat Dolls som nu släpper sin debut. Två färgade tjejer, två blondiner, en brunett och en rödhårig. En för varje smak. Och likt The Supremes och Destiny’s Child är det allt ljus på en av medlemmarna. I fallet Pussycat Dolls heter hon Nicole Scherzinger. Och precis som hos The Supremes och Destiny’s Child blir det därför väldigt mycket Nicole och, tja, de andra.

”Något för alla smaker” sammanfattar också rätt väl de sista fyra spåren på PCD. I vad som mest känns som ett försök att visa att Pussycat Dolls är mer än bara modern r&b river de av ett storbandsjazzshownummer (Right Now), en cover av Soft Cells dubbelcover Tainted Love/Where Did Our Love Go, intim cocktailjazz à la Sade i Feelin’ Good och så sist ännu en cover (Sway). Ett trevligt initiativ (och Feelin’ Good är helt okej), men Right Now är mest bara bedrövlig, Tainted Love/Where originaltrogen och hyfsat ospännande och detsamma kan även sägas om Sway.

Desto roligare är resten av PCD.

Om inte gruppnamnet ger en tillräckligt tydlig antydning om ungefär var Pussycat Dolls musik känns det som att det inte råder något som helst tvivel när det slösexiga beatet i Cee-Lo-producerade Don’t Cha lånas direkt från Sir Mix-a-Lot. Den som söker djupare texter än det som föregår mellan två människor som tycker väldigt mycket om varandra, eller kanske bara tillsammans hittar lösningen på ett tillfälligt behov så där lite spontant, kan leta sig åt annat håll. Eller som det konstateras i Will.I.Am:s möte mellan Rich Harrison och Timbaland.

”Beep”.

Timbaland själv dyker upp i koskällefesten Wait a Minute medan även Kwamé gör sin bästa (och riktigt lyckade) Harrison-imitation i Bite the Dust, med sin snygga sjuttiotalsagentfilmsslinga. Ron Fair, som står för flest produktioner på albumet, lyckas även han. I såväl Stickwitu som How Many Times, How Many Lies blir det ballader som utan problem hade kunnat smita in på Mariah Careys senaste album utan att någon protesterat. Särskilt den bittert vackra How Many Time, med backspegeln fylld av kraschade förhållanden, värmer vilket vinterhjärta som helst.

Men det är trots allt två låtar som står ut särskilt mycket på PCD. Två låtar som dessutom skiljer sig rätt mycket från varandra. Den ena är Hot Stuff (I Want You Back) (jadå, ännu en cover), en electrostudsstompare med Abba-piano, wobblande syntslinga och stråkar som hade kunnat vara signerad Stuart Price, men som är producerad av The Droyds, Steven Gallifent och faktiskt Siobhan Fahey (en gång Bananarama). Den andra är dessutom albumets bästa, när den riktige Rich Harrison kliver in och gör sin grej i oavhängighetsrumpskakaren I Don’t Need a Man. Efter en rätt tam start blåser sedan stråkarna och blåset i refrängerna upp alltihop långt det går på barrikaderna det bara går. Helt omöjlig att värja sig emot, precis som 1 Thing eller Get Right.

Det finns säkert en massa skäl att tycka illa om Pussycat Dolls.

Men många fler att gilla dem.

Ola Andersson

Publicerad: 2006-02-15 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-02 18:44

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3604

26 kommentarer

Ville bara säga att länken till Black Eyed Peas recensionen hamnade snett.

Medlem 2006-02-15 00:19
 

Tack. Fixat nu.

Ola Andersson Redaktionen 2006-02-15 00:22
 

Borde inte Stick With U nämnas?

En av årets singlar hittills.

Medlem 2006-02-15 06:27
 

Äh men vad fan! Måste blivit fel på min browser typ. Trodde jag var på Dagensskiva – men tydligen hamnade jag på Okejs hemsida. Är det nåt skämt av Bingo "Bögen" Rimer eller? VAR är FI när ni behövs?! 0/0

Medlem 2006-02-15 08:06
 

Skjut mig.

Medlem 2006-02-15 08:34
 

"Det finns artister jag vet att jag kommer gilla innan jag ens hört något från dem. Pussycat Dolls var en av dem."

Haha, ja tänk så olika man kan tycka. Om det var bandnamnet som Ola fastnade för kan jag ju säga direkt att jag tycker det är vidrigt. Nån singel jag såg på den så kallade musiktelevisionen var ju inte bättre än mina förutfattade meningar heller.

Medlem 2006-02-15 08:44
 

rokkotronik: Se näst sista av de längre styckena.

art star: Gillar inte heller namnet, men antog att den förutfattade meningen avsåg bandets bakgrund.

Faktum kvarstår dock; skälen att tycka illa om PCD är oändligt många fler än skälen att gilla dem. Den här musiken ger mig bara huvudvärk…

Medlem 2006-02-15 09:01
 

Finfin platta och en finfin recension!

Till bonusinfon kan också tilläggas att PD har varit med i ett avsnitt av Las Vegas också.

Käcka tjejer.

Medlem 2006-02-15 09:06
 

Det finns artister jag vet att jag inte kommer gilla innan jag ens hört något från dem. Pussycat Dolls var en av dem.

Medlem 2006-02-15 09:22
 

vem var det som var frontfiguren i supremes? i min värld var alla lika talanglösa

Medlem 2006-02-15 09:47
 

Undrar vem som har talang enligt "arg skåning?

En gång frågade jag dom om tre artister som dom faktiskt tyckte var bra,givetvis kom inget svar?!:-)

Medlem 2006-02-15 11:58
 

Original-katterna sitter sakert i garaget och ar forgrymmade over att ett gang silikonbrudar domderar med deras namn och stylat om deras rutin fran burlesk till billig slisk.

Marie Lindström Redaktionen 2006-02-15 12:20
 

Marie: Du kan mycket väl ha rätt. Jag är inte lika insatt i gruppen som du. Till skillnad från dig har jag ingen koll på gruppens shower genom åren (mer än att de var betydligt mer lättklädda än skivgruppens framträdanden, ibland med Carmen Electra längst fram). Till skillnad från dig har jag heller ingen koll på huruvida de sex medlemmarna är "silikonbrudar" eller inte.

Ola Andersson Redaktionen 2006-02-15 13:41
 

"Don't Cha" var ju en grym låt tills den blev sönderspelad. Resten ger jag inte mycket för. "Tainted Love"-covern och en hel del annat får mig att vilja slå sönder saker. Jag ger spektaklet 3/10 för att de ändå var med i Las Vegas (och för "Don't Cha").

Patrik Hamberg Redaktionen 2006-02-15 16:26
 

usch. fy. blä.

tre ord som jag saknar i recensionen.

något av det sämsta som gjorts förra året. kanske. om man glömmer min vän Darin.

Medlem 2006-02-15 17:06
 

kommer en recension av The Cardigans "Super Extra Gravity" ? , eller väntar jag i onödan ? , i övrigt tycker jag att både "Dont Cha" / "Beep" är rätt härliga , faktiskt .

Medlem 2006-02-15 17:57
 

nej tack.

kommer det en silent shout-recension snart eller?

Medlem 2006-02-15 19:12
 

SKIT!!!

Medlem 2006-02-15 19:32
 

jaaaaaa!

äntligen någon som säger precis det som jag försöker få in i mina tröga kompisars huvuden. visst, man kanske stör sig på de ytliga texterna och de nästintill usla videorna, men det går inte att förneka att de gör riktigt suverän pop. däremot lyfter ola tyvärr fram skivans svagaste låtar, vilket förvånar mig. jag menar, ingen annan brukar hitta pärlorna med en sån fingertoppskänsla som ola.

Medlem 2006-02-15 21:29
 

Klart Ola har rätt. Det har han alltid. Recensionen sammanfattar ungefär varje tanke jag har om skivan. Mitt på!

Sådär i förbifarten var ju dessutom Will.I.Am förra årets meste gästare med både "Beep", ett par hiphopsinglar och (ja, framförallt) Shaggys "Shut up and Dance" i bagaget. Symptomatiskt nog lyckades han solo med ungefär allt som Black Eyed Peas inte riktigt klarat av de senaste två försöken.

Medlem 2006-02-17 07:39
 

Sex säljer. Tydligen gör skönhet också det.

Medlem 2006-02-19 02:17
 

varför inte bara lyssna på orgiginallåtarna istället för alla dessa covers?.. kan inte ett band (om det nu är ett band, ser 90% den där Nicole. Nej, jag låter mycket hellre Nina Simone sjunga min Feeling Good istället för dessa rnb-wannabe-destinys child

Medlem 2006-02-19 16:33
 

Just, just. För Nina Simone gjorde ju inte alls karriär på att göra covers på andras låtar. Och Feeling Good fanns ju inte redan 1961, fyra år innan hon gjorde sin variant på den.

Bara väldigt fula och olyckliga människor kan döma ut människors musik för att artisterna råkar vara snygga.

Medlem 2006-02-19 23:27
 

Och förolämpningarna haglar… frågan är dock, är de bättre än Sugababes?

Medlem 2006-02-20 22:46
 

Coveret og navnet på bandet sier alt.

Medlem 2006-02-22 20:51
 

The Pussycat Dolls är BÄST!
Fuck alla er som inte gillar dem! Ni e bara avundsjuka på att dem dansar&sjunger BÄST!!!

The Pussycat Dolls 4-life!!!!!!!!
ÄLSKAR DEM MER ÄN ALLT!

PCD-störstafan Oregistrerad 2007-11-09 15:53
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig