Med 2009 års Grand Letdown positionerade sig Scraps of Tape i spetsen av vad vi lite slarvigt kallar postrockgenren. Postrock eller inte, icke desto mindre var bandet att räkna med, en kraft i paritet med, säg, Explosions in the Sky. Med purfärska Resident Flux har man flyttat fram positionerna ytterligare. Det är en mer direkt […][...]

Den 6 oktober i år tilldelades Tomas Tranströmer nobelpriset i litteratur. Dagen innan släppte Emil Svanängens Loney Dear sitt album Hall Music med låten D Major, en tolkning av Tranströmers dikt ”C-Dur” från diktsamlingen Den halvfärdiga himlen. Så vältajmat att man nästan skulle kunna tro att Svanängen haft en mullvad i Svenska Akademien. En fin […][...]

Det är inte bara första videon från senaste, utsökta skivan Take Care, Take Care, Take Care – det är bandets första video överhuvudtaget! Verkets rymdflörtar speglar musiken väl. Vi säger så.[...]

Det var jobbrelaterade omständigheter som häromdagen ledde fram till att jag blev varse att nytt material med The Appleseed Cast fanns tillgängligt. Och trots att det var länge sedan jag senast stiftade bekantskap med Kansas-kvintetten (Peregrine från 2006) är det ett igenkännande sound jag möts av på Middle States. Postrocken bandet ägnar sig åt drar […][...]

Jag har aldrig varit i Texas. Fördomar kan dras till ölstinna cowboys med jättelika skumgummifingrar, en före detta inte så nogräknad amerikansk president och patriotiska tongångar. Det är hårddraget, men ändock en liten bit av sanningen. Mitt i detta står Explosions in the Sky. En motreaktion. En institution. En ståndpunkt. Även i de grundaste vatten […][...]

Mogwai må måla ut sig själv som ett gäng happy-go-lucky-snubbar som råkar lira i ett rockband bäst de vill. Jag tror dem inte. Den första spontana reaktionen man får när Stuart Braithwaite och manskap får komma till tals om sin musik är den att man vill koppla dem till en lögndetektor. Jag vägrar att tro […][...]

Fågelkvitter, en porlande bäck, en melankolisk cello. Agalloch slår an tonen direkt på Marrow the Spirit. Med ungefär samma medel som franska Alcest försöker Agalloch föra samman black metal med postrock, men där svartmetallen närmast är ett pikant inslag hos Alcest är postrocken kryddan hos Agalloch. Jag behöver väl knappast poängtera att jag föredrar Agalloch […][...]

Danzig Deth Red Sabaoth AFM Records/Sound Pollution Ny platta med gamla grepp. Danzig har även passat på att piffa upp omslaget och konvolutet med en hel del nakna bröst. Myspace Yonder Foreign Shore Veranda Independent Records/Bonnier Amigo Folk och blues i mörkt och maka tempo. Myspace Kråkesølv Trådnøsting Diger/Sound Pollution Norsk skramlig pop/rock med lite […][...]

Sent ska syndaren som bekant vakna. Visst var Spanish Sahara både överraskande och imponerande, men någonstans långt bak i minnet låg det där lite väl nervöst punkfunkiga första albumet Antidotes och skvalpade. Total Life Forever fick helt enkelt stå över ett kast. Mogna lite. Ungefär så fungerar också Foals andra album i förhållande till det […][...]

Dundertåget Dom feta åren är förbi Razzia Records/Sony Music Singeln är kanske inte så mycket att hänga i granen, men resten bådar gott. Kommer sitta fint i vårvärmen. Myspace Black Breath Heavy Breathing Southern Lord/Sound Pollution Slusk med rejäl tyngd och med ett gott öga åt svensk döds. Fint. Myspace The Dangerous Summer Reach for […][...]