dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Al Green: Everything's OK
Everything's OK (CD) Al Green
2005
Blue Note/EMI
8/10

Pastor grön tar en tripp

Lyssna

Etiketter

Sök efter skivan

Han står på cd-skivans baksida och pekar rätt upp i luften. Mot himlen. Gud är Pastor Gröns motor och mentor. Reverend Green (Pastor Grön) är just vad han kallas där producentinsatsen anges. Skivan är producerad av Pastor Grön och hans evige producentkompis Willie Mitchell.

Därmed hamnar vi i den trygga soulhimlen. Viktigaste komponenterna är det bastanta gung-sväng-wanga-wanga-chop-beatet och Als röst. Han seglar över Gröna Gunget som en salig zeppelinare. Flera pastorer av denna sort och kyrkornas fundament kommer in i allra gladaste gunget och det bildas ringlande köer utanför. Al töjer sin röst. Han han bromsa in och gny stilla som en mätt bonnkatt och vädra oråd, stiga i tonhöjd, sjunka, pausera och bli stående som mitt i en vokal parentes. Sen övergår han i grymtningaar helt kort, börjar väsa och öppnar ett viskande vrål som sprayas likt helig ande på burk över stad och land. I botten finns ju gospelpastorns pratrytm med omtagningar och plötsliga frågor utslängda som mjuka bollar. Ett sätt att tala som flyter och innehåller fartstreck, markeringar och bombastiska interpunktioner. Men inga frågetecken. Ingen tvekan. Ingen hukande hållning. Nej, när det kommer vassa urladdningar och klagoknopar på den rytmiska tråden brister dom snart i frasiga falsettutbrott.

Tungt driv i balladerna. Det låter storstad. Det låter blänk i metall. Det låter lyxvåning och sjunde himmel. Blå dunster i grön vågrörelse.

Jävlar, va grönt och satans-skönt det blev på Als nya. Bara i hans sätt att uttala ordet ”just” som om det var en burk champagne han ”djasssscht” fick upp finns en oersättlig begåvning. Still Going Grön. Al Forever. Soul som segerbrus. Han låter som sjuttiotals-Al. Han låter som sjuttio vilda gungstolsfall. Och upp igen. Sen det där tjocka bacon-beatet. Som låter som nån dänger hela släkten baba-bongk i väggen i våningen intill. Det är små jordstötar. Det är soul som helar själar. All makt till Pastor Grön. Resten av regnbågen har han i ledband. Soul-suveränt.

Kjell Alinge

Publicerad: 2005-03-25 00:00 / Uppdaterad: 2007-12-06 13:41

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #3153

7 kommentarer

oj först

Medlem 2005-03-25 00:11
 

True Note.

Medlem 2005-03-25 00:40
 

Den låter som en tidskapsel. Om man gillar det, gratulation. Annars är det fan riktigt tråkigt. Ganska stor besvikelse hemma hos la casa Gräs.

Medlem 2005-03-25 02:36
 

Alinge. Det var länge Sedan. Underbart att läsa igen din text. Al Green är en konung. Liksom för den delen Willie Nelson eller Autechre.

Medlem 2005-03-25 03:05
 

ladda hem The Daily Show från i förrgår (? häromdagen iaf.) om ni kan. Al Green var med och humpade soffan. Stor humor.

Medlem 2005-03-25 08:47
 

Härligt att läsa din text Kjell. Befriande annorlunda. Soul och Al Green är verkligen inte min påse men dock en härlig recension. Visst är det fantastiskt med musik!

Medlem 2005-03-25 11:40
 

Bra recension.Soul är alltid soul men skivan skulle har gjorts under 60 el 70 talet.Nyskapande noll men vad sjutton thats soul brother and i like it

Medlem 2005-03-25 13:41
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig