Gästrecension
- Pleasure to Kill (CD) Kreator
- 1986
- Noise Records
Fullt ös medvetslös!
Lyssna
Externa länkar
- Kreator Terrorzone
- Bandets officiella sida.
Argh! Att lyssna på â€Pleasure to Kill†är definitivt ingen tillbakalutad njutning, inga andningspauser, inga halvtempolåtar som man kan nicka sej igenom. Det är fullt ställ från första ”Ripping corpse” till ”Under the Guillotine”, ett helvetiskt mangel som efteråt får en att önska en rejäl genomkörare av öronen med något mildrande medel. Jag undrar varför jag spelade den skivan oavbrutet i två dar när jag hörde den första gången, kanske just av ovanstående skäl.
Detta är den andra skivan som Kreator släppte 1986, och enligt mej den mest säregna skivan. På vissa ställen av skivan känns det som den tyska thrashmetalbesten doftar lite tidig blackmetal, såna härliga gnidande riff som går rakt genom benmärgen, en portion av detta och fyll sedan på med massor av stökig thrashmetal och du har ”Pleasure to Kill”.
En av favoritlåtarna är ”Death of your Saviour” som inleds med ett mangel som får mej att önska att jag hade midjelångt hår och en headbangarnacke som fick Jason Newsteds tama gung att framstå som en tixskada. Den följs sedan upp med titelspåret ”Pleasure to Kill” som öppnas av ett trumfill, som i och för sig låter som det var tupperwareburkar som Jürgen ”Ventor” Reil gick lös på, följt av ännu mer tyskt rårens.
Ljudbilden är allt annat än In Flames-slick, trummorna och basen river och sliter och ibland går det knappt urskilja vad det är för trumkomp Ventor vevar, men det gör inget, det är tvärtom ganska befriande. Ovanpå detta viner Mille Petrozzas frenetiska riffande blandat med ylande solon.
Sången stöts och frustas fram som en galen belgianblue-tjur på en tjurrusning utan slut. Denna skiva är tillsammans med första släppet ”Endless pain” en av två skivor som Ventor är med och lead-vrålar på.
Sjungande trummisar är ju i och för sig ett fall för musikpolisen, men på skiva kan man ju inte bli annat än glad då raderna ”Coming to break your neck and bones, scared to scream too late to cry, your fate is hear you hear his steps. Now you die…” tuggas fram av en trummis på härlig tyskklingande engelska.
Det finns något som känns väldigt ärligt över denna skivan, det känns inte överarbetat, utan som bandet bara går in i studion och levererar. Detta är den typen av skiva som ett band bara får till en gång, enligt mej råare och vildare än dess samtida konkurrenter!
19 år efter denna skiva släppts får jag äntligen chansen att se Kreator live, och jag kan gott konstatera att låtarna från ”Pleasure to kill” fortfarande håller.
Jag skulle nog inte vilja påstå att detta är Kreators absolut bästa platta, då håller jag nog ”Coma of Souls” lite högre, men ”Pleasure to Kill” har ett sound och låtar som berör. Ja, just det… berör.
Publicerad: 2005-03-26 00:00 / Uppdaterad: 2005-03-26 00:00
8 kommentarer
Mmm, Tomas Lundström-recension man bara behöver läsa rubriken till. Skönt.
#
It's a Gene pick!
#
töntig "metal" säkert.
#
"Tix"?? Hoppas du kan leva på musiken, grabben, för skriva kan du fan inte! Inte för Nöjesguiden i alla fall!
#
Tjena Kristofer!
Jag skriver till dig nu därför att vi kommit på säkerhetsavstånd från Holiday-releasen och för att jag händelsevis påminndes om din "recension" av skivan. Den har irriterat mig ett tag av ett par anledningar.
Vare sig du eller någon annan på dagens skiva är givetvis auktoritet när det gäller musikkritik mer än någon annan som lyssnar på skivor. Det säger sig självt. Men ert anspråk därtill, i den händelse ni gör ett, är naturligtvis en villfarelse. Och om det simpla faktum att era personliga preferenser exponeras mer än andras gör att de behäftas med större legitimitet av någon enda person, vilket jag har svårt att tro men ändå misstänker kan vara fallet sett till vissa av inläggen nedanför din text, så underkänner jag denne hur som helst som lyssnare.
Inte desto mindre vill jag framhålla bara för din och min skull att din bild av TTA är fördomsfull, irrelevant och onödigt illvillig. Jag tycker du ska justera den:
1. TTA är givetvis inte "socialistnostalgi". De är två människor som lever här och nu och deras musik handlar om hur de förhåller sig till det faktumet. Det är politik om något. Du kan tycka vad du vill om det men att gämföra med Milli Vanilli är… svagsint.
2. TTA shoppar inte på NK Street. De är de två absolut fattigaste svenskarna jag känner. Albumet är t ex försenat därför att Eric tvingats dela ut G-P på nätterna för att ens uppbära socialbidrag. TTA köper kläder second hand på loppmarknader. Jävligt snygga kläder.
3. Ingen media-hype har omgärdat TTA. Få band har haft så mycket inflytande på popkulturen och gjort sånt intryck på publiken och samtidigt haft så lite press och tackat nej till så mycket press.
4. Releasefesten på Café Opera var givetvis vårt – Services och TTA:s – sätt att bjuda in er alla och säga till er att vi underkänner alla klassmässiga hinder eller barriärer. Vi ville inspirera, uppmuntra och symboliskt visa på en frihet som ligger inom räckhåll för oss alla: Vill vi fira en sketen indie-singel på Café Opera så gör vi det. Inte för att Café Opera är intressantare eller förnämligare än Gröne Jägarn, utan just för att det inte är det och för att visa att vi kan göra exakt vad vi vill bortom konventioner och klassmentalitet och samtidigt garva åt det. Trist och obegripligt slött av dig att du missade den uppenbara poängen och inbjudan. Eller du kanske trodde vi alla var ett gäng bakåtslickade pager med ärmlösa dunjackor i prinsessans ligg-bok? Fel, vi är ett gäng loppbitna Göteborgare som gillar takmålningar och hög ljudvolym.
5. Att kalla "Holliday" naiv ungdum är att kalla kärlek för naivt och ungdumt.
6: Pole Position – slumpmässiga samplingar? Vad fan vet du om det? Har du skrivit låten?
7. Märkligt att du blir så provocerad. TTA handlar inte om att provocera. Inte heller om "fylleskrål". Jag vet inte vad du sysslar med på helgerna, men TTA handlar om att bjuda in till en frihetskänsla, lojalitet samt att inspirera till integritet och i Holidays fall gestalta en kärlek. Vad är det med detta som gör så ont i dig?
8. Hälsa din lustiga bekant att TTA faktiskt mimar på skiva också.
Eftersom du sagt vad du tycker om skivan ska även jag ta mig friheten: "Holiday" är 2004 års modernaste, vackraste, yngsta, ljusaste och klaraste popsång. Detta gör den till 2004 års bästa alla kategorier. Ärligt, har du någonsin hört en låt som påminner om den?
Nå, inget mot dig personligen – jag känner verkligen inte dig. Men du känner heller inte oss.
Ola
Service
http://www.publicservice.info
#
"2. TTA shoppar inte på NK Street. De är de två absolut fattigaste svenskarna jag känner. Albumet är t ex försenat därför att Eric tvingats dela ut G-P på nätterna för att ens uppbära socialbidrag. TTA köper kläder second hand på loppmarknader. Jävligt snygga kläder."
Jag skrattar så jag gråter. Service vafan håller ni på med?
#
Chamberlain, jag försöker rädda dsc-kristoffer från sina fördommar. eller rättare sagt, han får gjärna ha dem men inte när de drabbar mitt arbete i onödan. det blir obehagligt när det rör sig om kränkande personangrepp istället för musik.
#
Hahaha, det där var roligt.
#
Kommentera eller pinga (trackback).