.jpg)
.jpg)
Recension
- In Reality We Suffer (CD) Abandon
- 2004
- Black Star Foundation/Eldsjäl
Under hopplöshetens kalla stjärna
Externa länkar
Långsammare. Mörkare. Bittrare. Än vad, frågar sig vän av ordning.
Allt.
Kanske är det något med klimatet i Göteborg, eller så är det bara en slump att två av de bittraste band jag känner till, Skitsystem och Abandon kommer därifrån. Till skillnad från kängpunkarna i Skitsystem befinner sig Abandon musikaliskt någonstans runt extrem doom/sludge och Neurosis fram till och med “Times of Grace”.
Trots att inledande “Trauma is the Trigger” hamrar på fint, så har vi här att göra med huvudsakligen långa låtar som mals fram i ett fantastiskt långsamt tempo. Den råa produktionen gör sitt till för att skapa en atmosfär av ensamhet och uppgivenhet. På ett par ställen dras tempot upp, troligen i ren frustration. Effekten är förlösande och ett mycket välkommet avbrott i det sakta mak skivan drar sig fram. Att “Pile of Pigs” bryter av efter mastodontlåten “In Hopelessness Enlightened” är lika nödvändigt som självklart.
Ändå blir det lite för långsamt på sina håll för att jag skall vara helt nöjd. Ett i-landsproblem, jag vet.
Den småromantiske skulle säkert kunna säga att “In Reality We Suffer” är en höstskiva. Jag säger: skitsnack. Ska det till naturliknelser är det snarare den gråaste och slaskigaste senvinterdagen du kan tänka dig. Men även då finns vissa förmildrande omständigheter som frisk luft och eventuellt fågelkvitter som gör liknelsen otänkbar.
“In Reality We Suffer” är snarare din klaustrofobiska etta i behov av en totalsanering, i vilken du vaknar upp på toalettgolvet efter att ha gråtspytt på alla fyra hela natten och sedan däckat. Dina sista pengar spenderades på den lokala pizzerian och du gjorde ett arsle av dig själv. Inom en snar framtid måste du masa dig iväg till ditt meningslösa kneg för att slippa få sparken, vilket i sin tur skulle leda till att kronofogden kommer och mäter ut det lilla du har kvar av värde; din stereo och dina skivor. Ändå ligger du kvar.
Misär, helt enkelt.
Publicerad: 2004-10-31 00:00 / Uppdaterad: 2007-06-28 12:37
20 kommentarer
fattar inte sån här musik… är Tiamat åt det hållet?
#
Mmmmmmmm…
Blir det aldrig någon recension av Boy Omega-albumet?
#
Nej, Matte. Neurosis står det ju. Så tänk "Isis" eller "Koma".
#
Jo… Tiamat är väl mer goth… menade liknelserna med bitterhet och gråhet osv. Gillar Tiamat men inte Neurosis :-)
#
HAHAHA ni la upp recensionen en timme för tidigt…jävla puckon
#
Beril: Klockan 3 i natt ställer man om klockan. Grattis.
#
fan..jag som trodde jag var smart…
#
fyfan vilken bra recension!!! njutning från början till slut. På något outgrundligt vis verkar skivan intressant dessutom.
#
Adam Bråttom: jag kan rescensera boy omega åt dig… Den suger. emo-alt-country är den nya skejtpunken!
#
Först!!
#
fy fan! det här var den sämsta recensionen jag har läst…den igår var till och med bättre,och den var INTE bra! tompa lundström…"ett i-landsproblem jag vet" eller "…den råa produkrionen"? vad är det här? trodde bättre om detta!
#
Jag tycker skribenten ska ta och tagga ner ett par hekto. Och byta blöjor när han ändå är igång.
#
Underbart
#
el rebele: skulle du kunna vara så artig och säga något mer än en missad bokstav och ett missat kommatecken som var dåligt med den här recensionen? var den pretentös? vad var felet? det var ju den bästa recensionen på länge, så tagga ner hörrudu…
#
jacob summers: Problemet med recensionen är att skribenten tar i för mycket när han skall beskriva hur deppig han blir av skivan. Det uppstår tautologi. Det är bra att brinna, men man måste ju kunna skriva utan att kräkas upp tusen metaforer för hur depressiv en skiva är. Vi fattade första gången, Tomas!
#
skitbra recension.. precis så misär är det idag, ska genast kolla upp skivan, låter som nåt jag behöver.
#
winnerbäck och hovet…
#
Winnerbäck blir krossad som en lus under en pansarvagn av Abandon.
#
Detta är den bästa skiva som gjorts!!!
#
Yep, den är sjukt bra. Undrar om bandet finns kvar….
#
Kommentera eller pinga (trackback).