dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Angie Stone: Stone Love
Stone Love (CD) Angie Stone
2004
J Records/BMG
6/10

25 fantastiska minuter

Lyssna

Sök efter skivan

Jag har cirklat runt den här texten som en svulten hök på jakt. Väntat på rätt läge att anfalla, utan att hitta en öppning.

Jag vill att den här skivan ska bryta sönder mig. Förvandla mig till en slav under obeveklig lag. Jag vill att den ska riva tag. Slita mig i bitar. Lyfta mig till ett kraftfyllt glädjerus. Träffa i mellangärdet så att jag tappar andan och inte klarar att stå av egen kraft.

Det var med den sortens kraft ”Mahogany Soul” träffade.

Så istället för att leta efter en början, direkt till slutet och konstaterandet att ”Stone Love” inte slår mig lika blå.

Den öppna värme och närhet som bjöd in senast har bytts mot en distanserad svalhet som gör mig förbryllad. Som om nyvunnen kärlek fått henne att stänga ute för att hindra andra än den närmste att komma riktigt nära.

Missys ”packa väskan och dra”-epos ”U-Haul” är bäst under en ganska lång stund av resan. I ensamt majestät tronar den och påminner om att ingen skriver lika snygg soul som Missy (även när det som här är en standardformulerad påminnelse om hennes 90-talsproduktioner). Ändå så pass överlägsen att jag börjar fundera på om Angie själv tappat greppet helt efter meningslöst tandlösa utflykter hos brittiska popstars.

Hihopflörtarna med Snoop och T.H.C. funkar inte alls och ger mest ett osäkert intryck (nu finns lyckligtvis ”I Wanna Thank Ya” i en bättre version utan Snoop).

Det är först i ”You Don't Love Me” som jag väcks på allvar. (Det är spår tio. Spår tio!) Här lånar Angie en bit av Curtis Mayfields ”We've Only Just Begun” och sjunger en svart, men ändå varm, sång om en långsamt svalnad kärlek. ”Thought I made you happy / But, to my surprise, you gladly / Av, avoid me with no mention / Baby, you got your intentions” och så refrängen ”'Cause you don't love me anymore”. Då sitter mer än en liten klump i halsen och tårarna är aldrig långt borta.

Sen åker Angie förbi klubben och nuddar så nära steppers att jag börjar fantisera om en R Kelly-signerad remix av både ”Remy Red” och efterföljande handklappsfesten tillsammans med Betty Wright, kvinnohyllningen ”That Kind of Love” (att jag tänker på Lyn Collins och ”Women's Lib” i Bettys intro är kanske helt ovidkommande, men jag vill ändå nämna det).

Jag vet inte om det är så enkelt som att Angie är lyckligt kär och att jag är tvärtom. En del av mig vill tro att det är förklaringen till att jag inte kan älska ”Stone Love”. Just nu kan jag inte annat än tycka att det här inte är mer än stundtals så bra som det borde.

Patrik Hamberg

Publicerad: 2004-07-06 00:00 / Uppdaterad: 2007-04-26 09:18

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #2708

17 kommentarer

Jag undrar bara varför ni inte recenserade årets bästa hitills, Sonic Nurse? SKAM.

Simmesimmeoni Oregistrerad 2004-07-06 02:47
 

Bra recension! jag delar dina åsikter, Hamberg. Det är inga större fel på skivan, men det är ändå en väldigt stor besvikelse med tanke på vilka förhoppningar man hade. (Det är ett skivår med flera stora besvikelser för mig; Badly Drawn Boy, Wilco och Angie Stone är tre skivor jag verkligen sett fram emot, men ingen av dem intressant, ens värda att köpa)

Medlem 2004-07-06 09:21
 

Henko: Lägg till Sonic Youths skiva pa listan över besvikelser. Och !!!, Piebald, Bonnie Prince Billy, Fiery Furnaces, Blonde Redhead, och Franz Ferdinand, för delen ocksa.

Pedro the Lion Oregistrerad 2004-07-06 11:32
 

Tycker verkligen det här är sorgligt… Mahogany Soul var min första soul-skiva (ok, jag är väl lite av en nykomling då), och det var så rent, så… mycket… soul (själ). Jag var fast i det tråkiga pop/smör RnB (jag är inte så gamal). Men den tog míg med storm. Ändra mitt liv, och nu det här… Så besviken, (har faktiskt inte köpt den än, men den verkar ju inte värd det ju) men aja, sluta klaga. Förösker hålla god min. Men snälla Angie rädda mig en gång till!

Hoppas fortfarande.

anton Medlem 2004-07-06 11:59
 

Inledningen känns litegrann som något den där poeten i Pentagonsketchen om svenska konstnärer skulle kunna skriva. Typ: "Jag spänner ut ordet till en båge, och sedan bestiger jag det". Hehe.

Glashus Oregistrerad 2004-07-06 12:33
 

Vad kunde man vänta sig av Angie egentligen? Någon gång ska vara dne första man gör ett misstag och beblandar sig med Snoop ;) Bra recension! Väntar dock med expertutlåtande till jag hört hela skivan.

Medlem 2004-07-06 12:34
 

Anton, vill du bli räddad av Angie en gång till så bege dig till Skeppsholmen 23/7. Det ska jag. Iofs har jag inte sett henne på riktigt tidigare, men av tv-sändningen från jazzfestivalen 2002 är hon något helt annat live. Och det i positiv bemärkelse.

Medlem 2004-07-06 12:36
 

Angie live = En smal Angie?

Gustavos Oregistrerad 2004-07-06 12:50
 

Äh, hon har väl alltid varit rätt tråkig och präktig. I wish I dind'nt miss you anymore sved till lite, även om den var rätt så ospännande – liksom resten av det jag hört av henne.

Och det ska komma från mig!

Medlem 2004-07-06 13:43
 

nej fy faaa-an….

så kasst

Medlem 2004-07-06 13:45
 

Ja, nu är det jag igen…

Tack "Satan laughing with delight" (huh???), ja visste faktiskt det. Det verkar grymt, såg också på TV förra året precis som du dårå. Får hoppas hon spelar det gamla då… Eller aja, man kanske kan försöka med den nya (alltså vill ju älska den!!!). Hmm, man kanske kan lyssan på mp3or av den…

Det duger den ju för…

Men den första var ju i och för sig inget att hoppa super högt för heller… Så vad kunde man förvänta sig…

*Sörjer*

anton Medlem 2004-07-06 16:40
 

Äh.

Simmesimmeoni Oregistrerad 2004-07-08 14:10
 

Snoop-låten är den enda anledningen att kolla in den här sörjan!

Jim Profit Oregistrerad 2004-08-10 15:38
 

Patrik!!:

Nog måste man väl i denna recension ändå nämna duetten med den för dagens hetaste rösten Anthony Hamilton "Stay for a while". Grym låt!!!!

Medlem 2004-12-07 18:11
 

Johnny B: Nja, jag tycker inte att versionen på skivan håller måttet. Däremot växte den ett par snäpp i livesammanhanget.

Patrik Hamberg Redaktionen 2004-12-07 18:29
 

Håller med om recensionen i stort. Men tycker att Lovers Ghetto är skivans kanske bästa låt!

Medlem 2004-12-15 16:34
 

[...] Scott Beautifully Human: Words and Sounds Vol. 2 (10)Angie Stone Stone Love (16)Mark Ronson Version (7)Två grymma låtar (2)Raheem DeVaughn The Love Experience [...]

 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig