Av alla soulsångare är Raheem DeVaughn den kanske mest förbisedda. Han har länge lidit risken att gå till historien som refrängsångare, hans gästspel hos hiphopens stora är många och övertygande. Han borde ha ett par flyttlådor fyllda av gentjänster vid det här laget. På mäktiga dubbeln The Love & War MasterPeace skriver han av ett […][...]

Nej, jag är faktiskt inte privatsponsrad av nyzeeländska staten. Men vid sidan av naturliga fantasyfilmslandskap och ett och annat får finns ett så spännande och stimulerande musikklimat att artister därifrån, i vad som kan tyckas vara oproportionerligt stor utsträckning, hamnat i mitt fokus på senare tid. Efter Flight of the Conchords och Fat Freddys Drop, […][...]

Av någon anledning skickar omslaget på Unexpected, Angie Stones femte album, mina tankar till Millie Jacksons A Lil’ Bit Country. En association som på sätt och vis går igen i musiken. För 2010 låter Stone kanske mer som en uppdaterad version av soulen 1981 än 1971. Jag har väl i allt väsentligt gett upp hoppet […][...]

Svenska soulsångerskan Meldeah hörde jag talas om första gången när Agnes skrev om henne för drygt två år sedan. Att jag la henne på minnet utan att lyssna berodde säkert på att hon var från Värmland och att jag var på väg att flytta hit. Så när det på den sporadiskt uppdaterade Soulbloggen skrevs att […][...]

Alicia Keys är en sådan artist som accepteras och gillas av många. Robbie Williams-syndromet. Om det beror på att hon är väldigt bra eller väldigt lättsmält kan diskuteras. Debuten för sju år sedan var en enorm succé. 2003 skapade uppföljaren The Diary Of Alicia Keys stor uppståndelse. Kritikerna var lyriska och pratade i Marvin Gaye-termer. […][...]

Det är en förlust den dagen man inser att man inte är lika lättroad längre. I alla fall var det så för mig. Om det är kraven som blir högre eller att man blir avtrubbad och mer kritisk ju äldre man blir vet jag inte. Men en dag märkte jag att jublande glädjerus och utdragna […][...]

På sätt och vis är det mest spännande med den här skivan att det är den första från det nyväckta Stax (om vi bortser från att en samling hann före). Jag erkänner att den nyheten höjde mina förväntningar på Angie Stones fjärde ganska rejält. Det kändes som det perfekta hemmet för Angie Stone. Nu låter […][...]

Okayplayer.com bjuder på två riktigt grymma låtar för fri nedladdning just nu. Jill Scott är tillbaka i fin form med mäktiga Hate on Me och J*Davey fortsätter att övertyga mig om att de är framtiden för electrofunken med Slooow (båda länkarna går direkt till respektive mp3:a). J*Davey är förövrigt snart aktuella med mixtapen Land of […][...]

Om fiskmåsen var ett elektroniskt ljud skulle den låta precis som introt till Sa-Ra:s albumdebut (minus handklappet som välkomnar den). Det är ljudet av perfektion som sakta flyger mot lyssnaren. Svalt efterlängtat, nästan bortglömt. För drygt två år sedan talades det om Sa-Ra i samma andetag som Plant Life. De symboliserade den nya vågens funk […][...]

Tillhör du gruppen personer som på frågan om vad du gillar för musik fnyser och säger att du lyssnar på det mesta, bara inte sådan där MTV-musik, typ Destiny's Child och 50 Cent? Förklarar du högljutt att R&B bara är menlös dunka-dunka och juckande fröknar ”som säkert inte skrivit en enda textrad själva”? Eller är […][...]