Recension
- One Jug of Wine, Two Vessels (CD) Bright Eyes/Neva Dinova
- 2004
- Saddle Creek/Border
Det vackraste jag vet
Lyssna
Externa länkar
- Saddle Creek
- Skivbolaget bakom utgivningen.
Det finns vackra stunder som får dig att se annorlunda på livet och dina ögon att tåras. Det var till exempel galet vackert under ett avsked i Hultsfred när min vän skildes från sin kärlek efter en fantastisk Morrissey-konsert. Krampaktigt sa de adjö till tonerna av Sinatras ”My Way” som Moz så ståtligt tågade ut till.
Det var även sjukt vackert när Marit Bergman spelade för de glittrande tonårsflickorna. Det vackra ligger i att de blir så starka i hennes närvaro.
Det var också fantastiskt vackert under spelningen med Bright Eyes på Pampas under torsdagen. Han fick ett par grumliga festivalögon att klarna. Han har verkligen en förmåga att få oss att inse saker och ting.
Trots att den här skivan är ett samarbete mellan två akter så känns skivan väldigt enhetlig och skarp. Den består av sex små skimrande låtar som alla tar sin egen plats, sticker ut och etsar sig fast. Jag tycker mig tyda den suddiga texten i konvolutet som att de har gjort tre låtar var.
Neva Dinova har fått sig en trogen fan-base i Omaha där de under ett par års tid kuskat runt och spelat sin countrypop med busiga melodier. Tillsammans med kultförklarade Conor Oberst och Bright Eyes blir det hela en fantastisk sammansättning låtar.
”I'll Be Your Friend” är en helt underbar låt om vänner i otakt. I ”Get Back” blir Jake Bellows röst ett skönt inslag som får det hela mjukna en aning.
Efter ”Spring Cleaning” som är sista låten, bara måste du börja om igen. Det här är en sån där skiva som bara inte får ta slut. Men till sist gör den det och det känns plötsligt väldigt tomt och tyst runt omkring dig. Till en början känns det jobbigt men om du anstränger dig lite och börjar njuta av tystnaden och känslan som musiken lämnat i din kropp inser du att allt runtomkring dig plötsligt är väldigt vackert.
Publicerad: 2004-06-23 00:00 / Uppdaterad: 2004-06-23 00:00
22 kommentarer
det är lite märkligt att inte "i" har blivit recenserad..inte ens 69 love songs…
jag anar nåt som jag inte vet vad det är för jag är en aning berusad o glad över fotbollen men imorrn då jävlar!
#
saddle creek har ju även cursive. härligt.
#
saddle creek har även cursive, men dom är ju inte så bra…
#
Sådär väldigt vacker tyckte jag faktiskt inte att unge herr conors spelning var. han klarar inte av de stora scenerna.
#
när han skakade på huvudet när han hämtade sin gitarr när jag ville höra lover I don't have to love när spelningen var slut.
#
I´ll be your friend är så ruggigt fin.
#
fredrikL: hehe, ja fast inte saxofonsolot.. det trodde jag vi hade kommit överrens om?!
#
Björn Kleinhenz då???
#
patetisk och dålig recension. klyschor så det skriker om det. skärp er!
#
Show me the conspiracy! Annars kan man inte snacka så där, alternative carpark. Det blir krångligt att bevisa när musik är subjektivt.
#
Conor sjunger ju bara två av låtarna nummer två och fyra. En bra skiva. 7 av 10, kanske en 8.
#
Morrissey är riktigt bra.
Konserten var dock inte särskilt bra. Det känns som att många inte vågar annat än att hålla med om att det vaar bra.
#
Jag säger bara en sak: 2-2
#
jag tycker bara så oerhört illa om morrisey.
#
Sunkig, platt, intetsägande skiva. Bah.
#
haaaahaaa
det regnar!
#
fin recension!
– läste du den då??
– Ja, den var, som jag sa, fin.
#
Bra skiva, recensionen har jag glömt.
#
Jag ogillar Morrissey. Nästan alla hans låtar är slöa, sega och tråkiga. Iaf. de jag hört. Bah.
#
mycket mycket bra
#
snart
#
Morrissey är otroligt bra. Även om spelningen skulle vunnit mycket på fler gamla hits med lite mer "driv" i, var det var så magiskt att se honom att det problemet bleknar.
#
Kommentera eller pinga (trackback).