TV-masterna blinkar som två trollspön i skymningen mot den lilablå himlen. De pekar uppåt och förklarar på samma självklara och naivistiska sätt som Granada; ”Where Stars Are Made”. Anna Järvinen, Magnus Vikström och Christoffer Gunrup delar på låtskrivandet och som vanligt står Anna och Magnus för varsin del av textförfattandet den här gången också. Detta är något som alltid är till Granadas fördel. En subtil skillnad i sättet att berätta smyger sig på en allt eftersom låtarna byts ut.

Det här är Granadas tredje album som är producerat av Mattias Glavå, mannen som hade ett finger med i leken kring Håkan Hellström och nu senast med bland annat Peggy Lejonhjärta.

Men ni som lyssnat på Granada tidigare kan känna er lugna, det är inga desperata falsettskrik eller en galen blåsorkester så långt ögat når. Istället är Granadas sound nästan detsamma som på de tidigare albumen, lika vänligt och med lika många ”Friendsvibbar” som vanligt. (Ingen har väl undgått deras underbara musik i reklamfilmerna för antimobb-byrån Friends)

Magnus röst skär sig ibland på det där perfekta sättet som i ”No Way Down”. Han har ett sätt att berätta sina sånger på som känns okrystat och väldigt befriande. På samma sätt känns Annas röst lika behaglig.

”Drinking Problem” flirtar lite åt svajiga gitarrmattor med enkla melodier. ”Death On A Thursday” är en typisk Granadalåt och min favorit för tillfället. Här har man dock petat in lite countrygitarrer som ger det hela lite nytt liv. ”Movie Ends” är en skör och smal liten sak med en melodi som verkligen gnistrar över det sparsmakade gitarrkompet. ”Train Song” avslutar skivan med lite ökat tempo och jag känner mig nöjd.

”Let That Weight Off Your Shoulder” är en perfekt skiva att vänta in våren med. Att ha i lurarna när snön börjar smälta undan, en lite vuxnare ”Idas sommarvisa”. Skämt åsido, man känner sig lite lättare och helt enkelt mindre nedtyngd av vintermörkret när man lyssnar på Granada.