Clouds drift away when they see you
Rain wouldn’t dare to fall near you here
Miracles happen when you’re around

I princip sedan de släppte sin första singel 1984 har Pet Shop Boys setts som lite annorlunda. Nydanande estetiker eller för smarta för sitt eget bästa. Popsnickrare med absolut popgehör eller discofjolligt bögiga. En konstellation som inte borde kunnat leta sig så högt upp på så många topplistor så många år. Som inte borde kunnat bli tidernas mest framgångsrika popduo. Men mer än något annat har Neil Tennant och Chris Lowe blivit ironins galjonsfigurer.

Det har jag aldrig kunnat förstå.

Men det går knappt att läsa någon text om gruppen utan att stöta på det. Pet Shop Boys ironiska texter. Pet Shop Boys ironiska image. Pet Shop Boys ironiska omslag. Pet Shop Boys ironiska albumtitlar. Pet Shop Boys ironiska videor. Pet Shop Boys ironiska intervjusvar. Överallt ironi. Detta trots att de ironiska låtarna gruppen släppt ifrån sig kan räknas på vänstra handens fingrar (om man är utrustad med ett eller två extra fingrar).

Neil Tennants texter har istället spänt över allt från ryska revolutionen över katolsk skuld till drömmar om Lady Di, allt blandat med fler historiska referenser än en genomsnittlig universitetskurs i historia. Däremellan en hel del uppgörelser med sexuell osäkerhet (det är ingen slump att duons musikal Closer To Heaven handlade just om detta). Men trots detta är det ett ämne som mer än något annat genomsyrat Pet Shop Boys texter.

Kärlek.

Vemodig, bubblande lycklig, hjärtskärande olycklig, havererad, nyupptäckt. Alla nyanser och smaker. Och i de fall Chris Lowe stått bakom mikrofonen: desperat och lidelsefull.

Därför är det på något sätt helt naturligt att Pet Shop Boys, när de nu firar 20 år sedan de första inspelningarna, väljer Miracles som förstasingel. En av deras allra mest storslagna kärleksförklaringar så här långt. En lite mer nedtonad och nykter I Wouldn’t Normally Do This Kind of Thing, om man så vill.

Thunder is silent before you
Roses bloom more to adore you too
Miracles happen when you’re around

På PopArt har de, som alla säkert gissat sig till, samlat singlarna från karriären och spritt dem över två skivor: Pop som enligt medlemmarna själva är ”direkta, euforiska poplåtar”, medan Art är ”mer ovanliga låtar som ofta innehåller kommentarer och rollspel istället för mer direkta texter”. Jaja. Det är ju ett sätt att säga det. ”Krystat i överkant” skulle kunna vara ett annat, inte för att det spelar någon som helst roll för lyssnandet.

Det som däremot är ställt utom tvivel är att PopArt innehåller alla gruppens singlar som nått topp-20 på Englandslistan. Det innebär att alla EMI-singlar finns med, utom Was It Worth It (som med sin 24:e-plats tydligen inte förtjänade att vara med. Lite synd med tanke på att just den låten enbart finns att få tag på via samlingen Discography och som singel – inte på något album).

En karriär över 18 år där samtliga singlar utom en letat sig upp bland de 20 mest sålda singlarna på Englandslistan. Ett snudd på osannolikt facit.

Här finns alltså mer eller mindre allt. Från Grandmaster Flash-inspirerade genombrottet West End Girls och sanslöst vackra Love Comes Quickly, klassiska Being Boring och Always on My Mind över gay-signaturen Go West till Studio 54-discon i New York City Boy och West Side Story-låten Somewhere fram till gitarrpoppiga I Get Along. Här finns Rent och Dusty Springfield-duetten What Have I Done to Deserve This?, två av de bästa relationsdramer som skrivits. Här finns de förbisedda, fantastiska pärlorna Before och DJ Culture. Här finns It’s Alright, där Pet Shop Boys, tillsammans med Style Council, kanske var det allra första popbandet att spela in covers av den sprillans nya, svarta dansmusiken som precis växt fram i USA – samma sak som flera av deras brittiska kollegor gjorde drygt 30 år tidigare (i Pet Shop Boys hette artisten Sterling Void, medan det i Style Councils fall var Joe Smooth och Promised Land).

Självklart finns även låten som gav dem ironistämplen med här: Opportunies (Let’s Make Lots of Money). Ja, och sist men inte minst återfinns även den bästa poplåt som någonsin skrivits på samlingen. 95-remixen av Paninaro kan visserligen inte riktigt mäta sig med originalet, men de tillagda textraderna gör det än tydligare vad den egentligen handlar om. Paninaro är för övrigt den enda singel från gruppen där Chris Lowe sköter merparten av sången.

PopArt är förstås inte en samling för fansen. Med några undantag finns de flesta låtar på albumen (även om det här rör sig om singelmixarna – särskilt stora är skillnaderna på singlarna från Very). Men för att ge de riktigt nördiga fansen en anledning att köpa samlingen finns givetvis två nya låtar inkluderade.

Och vilka låtar.

Samlingen i all ära, varje nytt släpp från Pet Shop Boys är en mindre julafton för mig, men det som verkligen får mig på gott humör är att duon de senaste åren spelat in några av sina allra bästa låtar. Efter snedsteget med större delen av Release har de hittat hem igen. Home & Dry, For All of Us, Miracles och Flamboyant, samt de nygamla spåren från Disco 3 tidigare i år.

Glädjepillret Miracles är en alldeles naturlig fortsättning på just Home & Dry och deras egen inspelning av musikallåten For All of Us. Sådär riktigt sprudlande storslagen och vacker. Flamboyant å sin sida är en nyinspelad tvilling till Miserablism med sin electrogrund. Precis som samlingen spänner över nära två decennier gör även de två nya spåren det: Om Miracles är Pet Shop Boys 2003 är Flamboyant nära nog en tidsresa tillbaka till det New York där de gjorde sina första inspelningar tillsammans med Bobby O för 20 år sedan. Två helt omistliga låtar. Den goda nyheten, om Neil och Chris följer samma mönster som när de släppte Discography, är att båda låtarna sannolikt kommer att ges ut som singlar, för dem som inte vill köpa samlingen. Mircales är redan släppt, mitt tips är att vänta till början av nästa år så kommer nog Flamboyant också att dyka upp.

Ja. Och så det där med betyget då. David frågade mig häromdagen om jag kunde sätta något annat betyg än 10 och, herregud, nej, hur skulle jag kunna göra det? Pet Shop Boys är den grupp som betytt mest för mig, alla kategorier. Med undantag kanske för I Get Along och till viss del Go West finns det ingen låt här jag känner att jag skulle kunna leva utan någon längre stund. Objektivitet är för mesar och allt sådant där.

Men oavsett betyg kan jag bara konstatera att det här är en samling fantastiska låtar, snyggt förpackad, från en av de senaste 20 årens mest framgångsrika och mest inflytelserika grupper. Om du bara vill äga en enda titel med Pet Shop Boys är PopArt skivan du ska köpa.

För pop blir inte särskilt mycket bättre än så här.