När det kommer till kritan handlar det egentligen om två saker.

Rätt plats. Och rätt tidpunkt.

När ”Baduizm” kom 1997 levde jag på den skivan. Jag hade säkert kunnat överleva en vecka utan både bröd och vatten om jag bara fått lyssna på Erykah Badus honungssöta stämma.

Jag lever fortfarande på den skivan.

Trots detta väckte aldrig uppföljaren ”Mama's Gun” något större intresse hos mig när den kom. Jag lyssnade på den några gånger, men köpte den aldrig. Antagligen var det bara så att det inte stämde in i mitt liv just då. Min uppmärksamhet var helt enkelt riktad åt något annat håll. När Erykah tillsammans med Common gjorde duetten ”Love of My Life” till filmen ”Brown Sugar” satt det däremot perfekt. Och när nu ”Worldwide Underground” var på väg införskaffades ”Danger”-tolvan samma dag som den kom ut. Den passade perfekt in. Just där. Och just då.

Och det är inte lite den singeln har spelats hemma hos mig. Mina grannar har säkert tröttnat på den, men jag har inte kunnat lyssna mig mätt. Längtan efter fullängdaren har vuxit. Jag har väntat och väntat. Lyssnat några gånger till på ”Danger”. Och väntat. Så fick jag äntligen ”Worldwide Underground” i handen i början av denna vecka.

Det är inte ”Baduizm”. Men man gör varken sig själv eller skivan rättvisa om man förväntar sig det. Erykah Badu är inte en artist som står stilla i sin utveckling. Med ”Mama's Gun” tog hon steget mot ett råare och lite rockigare sound. Nu känns det lite funkigare och det är lite mer groove. Hon fortsätter att utforska, utan att för den skull bege sig långt från den musik vi känner igen som hennes.

Den sammetslena harmonin jag kände på ”Baduizm” har bytts mot lite större självsäkerhet. Hon kombinerar attityd med att vara sympatisk. Erykah Badu har alltid varit originell och säker i sin person. Men det känns som att hon har växt till sig en del. Hon har kul och hon experimenterar.

En av de större förändringarna är att hon har en hel del gäster på skivan. Och det är ingen medioker uppställning. Lenny Kravitz bidrar med lite rock. Dead Prez bjuder på en bit hiphop. På ”Love Of My Life Worldwide”, en remix av ”Love of My Life”, dyker inga mindre än Queen Latifah, Angie Stone och Bahamadia upp. På Donald Byrd-covern ”Think Twice” (för övrigt samma ”Think Twice” som vi tidigare i år kunnat höra Ralph Myerz & The Jack Herren Band mixtra med) bjuder Roy Hargrove på trumpetspel.

När jag ska betygsätta ”Worldwide Underground” kan jag inte undvika att känna att många andra skivor får lite för höga betyg. Jag kan inte ge denna en tia. Knappt en nia. Det är inte det allra yttersta av Erykah Badu. Men skivan är ändå så pass mycket bättre än flertalet åttor.

Det här är äkta. Det är på riktigt. Och inte på riktigt som en fånig dokusåpa där du samlar poäng genom att göra dumma saker i tv. Utan riktigt på riktigt. Själ och hjärta.

Oavsett tid och rum. Det råder inga tvivel.

Erykah Badu är den oomstridda gudinnan i min skivsamling.