Den 26:e upplagan av Stockholm Jazz lockar med både behagligt väder och mer fingertoppskänsliga bokningar än på länge. Festivalens första dag lägger tonvikten på blues, vilket innebär att stråhattar, shorts, urgamla turnétröjor och dylika användarvänliga plagg frodas bland publiken framför stora scenen när Dr. John kliver på. Man kan anta att doktorn, dagen till ära […][...]

Jag måste erkänna att Erykah Badu står mig lite upp i halsen just nu. Jag har varit henne hängiven i många år, men den senaste skivans storhet infann sig aldrig. Spelningen på Way Out West förra året var sådär, på Annexet 2003 var det bättre men jag blev irriterad på förseningen, experimenterandet och publiken. Nu […][...]

Jag fick upp ögonen för Stephanie McKay, som ibland går under namnet McKay, i och med hennes minnesvärda insats på Roy Hargroves fem år gamla RH Factor. Det är dock som sångerska i Brooklyn Funk Essentials hon först gjorde sig ett namn. Solodebuten McKay var ett samarbete med Geoff Barrow från Portishead och var en […][...]

Yoda är ett mixtape och en halvofficiell bootleg, en samling av liveframträdanden, låtar till soundtrack, b-sidor, covers och tidigare osläppt material. Yoda är alltså inte, som många tror, den efterlängtade tredje skivan, ibland omtalad som James River, som det spekulerats så mycket kring. Konvolutet innehåller en bild på D’Angelo men knappt någon bokstav. Ursprunget är […][...]

När det kommer till kritan handlar det egentligen om två saker. Rätt plats. Och rätt tidpunkt. När ”Baduizm” kom 1997 levde jag på den skivan. Jag hade säkert kunnat överleva en vecka utan både bröd och vatten om jag bara fått lyssna på Erykah Badus honungssöta stämma. Jag lever fortfarande på den skivan. Trots detta […][...]