Jag har alltid varit säker på att jag inte gillar poesi. Trots att jag har läst mästarna har jag aldrig hittat något som fastnar. När jag första gången hörde Ursula Rucker hajade jag till. Men det var väl inte poesi? Inte riktig. Det var ju bara en avslutning av en hiphopskiva. Och jag gillar ändå […][...]

If you know Sade, then you know that Sweetback is responsible for her music being her backup band. Det här konstateras i en användarkommentar till Sweetback på (dans)musikdiskografisidan discogs.com. På sångerskan Sades wikipedia-sida konstateras att she is the most successful solo female artist in British history. Soloartist. Backupband. Det är ju så merparten av världen […][...]

Ty är något av brit-hiphopens grand old man. ”Closer” är hans tredje album på Big Dada. Systeretiketten till Ninja Tune som är hemmet för allt som är tjockt skruvat funkigt på de brittiska öarna. Gästlistan är respektingivande och innehåller namn som De La Soul, Bahamadia, Eska, Zion I och Rich Medina. För att bara nämna […][...]

När det kommer till kritan handlar det egentligen om två saker. Rätt plats. Och rätt tidpunkt. När ”Baduizm” kom 1997 levde jag på den skivan. Jag hade säkert kunnat överleva en vecka utan både bröd och vatten om jag bara fått lyssna på Erykah Badus honungssöta stämma. Jag lever fortfarande på den skivan. Trots detta […][...]

Streetzone fortsätter att samla ihop hiphop från den svenska underjordsscenen. Tidigare volymer har varit i form av antingen en enkel eller en dubbel-cd. Den här blir resultatet något slags mellanting – Jakten IV och V släpps samtidigt, som två separata enkel-cd. Däremot följer materialet på samlingarna det inslagna spåret. Etablerade namn blandas med helt nya. […][...]

Det är alltid ett helsicke att få till en klassiker som allt annat i genren ställs emot. Speciellt som det också drabbar ens egna verk. Och hur mycket Roni Size än försöker kommer allt han gör alltid att jämföras med hans stilbildande debut från 1997, New Forms. Men skam den som ger sig. Touching Down […][...]