Recension

Jakten på under orden IV + V (dubbel-cd) Samling: 2002; Jakten/Streetzone/Border; 6/10

Underjorden gånger två

Lyssna

Spotify

Externa länkar

Streetzone: Skivbolag och hiphopsajt. Här kan du beställa samlingarna och mycket mer.

Etiketter

Sök efter skivan

Streetzone fortsätter att samla ihop hiphop från den svenska underjordsscenen. Tidigare volymer har varit i form av antingen en enkel eller en dubbel-cd. Den här blir resultatet något slags mellanting – Jakten IV och V släpps samtidigt, som två separata enkel-cd.

Däremot följer materialet på samlingarna det inslagna spåret. Etablerade namn blandas med helt nya. Dessutom dyker några av de kända rapparna upp i andra konstellationer än vi är vana vid.

Efter att ha dominerats av Petter-soundet under några år, har den svenska hiphopscenen ovan mark främst varit likställd med Masses produktioner. Men precis som med The Neptunes kan det bli lite väl mycket. Just där ligger den främsta styrkan med såväl volym fyra som fem: att det är en imponerande bredd som målas upp.

Den spretigaste av de två samlingarna är fyran som bjuder på dragspelshiphop (Balaclavaz och Favete Linguis), Timbaland-bounce med irländska flöjter (Martin Bentancourt), Anticon-kaos (Colt och Golden Child), lite g-funkflörtar med elaka syntslingor (Shortfuse och Mofo) och några nypor Svenska Akademien-ragga (A Dubbel D).

Bland dessa är favoriterna Balaclavaz, Martin B, Golden Child och Shortfuse. Bland de övriga som imponerar finns Sam-E och Paragon som glider fram i loj Summertime-stil och lovar gott inför Sams debut. Mr. Noun och Motorisk Afasi (också på gång med med skiva) är två andra. Sedan kan jag inte låta bli att charmas av Fröken B:s kaxigt roliga Kommentarer.

Sedan finns det ju mindre roliga saker också. T.R. och Snook landar lite platt. Ayo och Ken bränner av en riktig banger i Under bältet!, men den tappar smak rätt snabbt. Riktigt uselt blir det när Apman & Nojja krystar sig igenom Käften (fast med tanke på texten är det nog precis det de vill att jag ska skriva).

Volym fem är mer enhetlig kring mer raka beats och jazziga vibbar. Det är också här de flesta stora namnen finns. Organism 12 (som del i Smuts & Co), Promoe, Ison & Fille, Eye n’I och Heli.

Bäst här är mötet mellan Ship of Fools och Akem i Materials, Mics of Fury, Beatifics och kanske framförallt Peshis lojt jazziga Jealousy som för tankarna till Bahamadia (lovar gott inför skivan även här).

Sedan är det några fall där en bra musikalisk grund förstörs av en dålig text och dåligt rappande. Afrodisiak är det främsta exemplet på detta. Lite överraskande är det nästan ingen av de etablerade namnen som lever upp till förväntningarna. Framförallt är jag lite besviken på Promoes bidrag Draaa, med Akem igen. Desto roligare är då Helis Busiga uslingar.

Jag har svårt att bara rekommendera en av samlingarna. Femman är jämnare, men fyran har de starkaste bidragen. Oavsett om du väljer en av dem eller båda så får du chans att upptäcka hur mycket den svenska hiphopscenen har att erbjuda. Förutom att standarden har höjts rejält sedan jakten började så är det också glädjande att höra att engelskan hanteras bra i de flesta fall.

Jakten fortsätter.

Ola Andersson

Publicerad: 2003-02-13 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-08 23:04

Kategori: Lördag, Recension | Recension: #1833

2 kommentarer

Tyvärr tycker jag inte riktigt att du har rätt *host*. Apman & Nojja = bra, du har ingen aning om hur musik ska låta, sök ett annat jobb. Okej att man kan tycka att Käften inte är den bästa låt d gjort men den är likväl bra <G>

my 2 cents worth Oregistrerad 2003-02-23 16:45

grymt att du diggar ”shoo”..

För dom som vill höra mer av min musik kan kontakta mig på martin@5headmusic.com

Adios!

martin bentancourt Oregistrerad 2003-11-16 04:28

48 timmar