Om du som jag tänker hiphop med jazzkant när du ser namnet Erik L kommer The Kitty Kat Kaboodle EP att bli en rejäl överraskning. Jag ramlade baklänges redan första gången jag spelade videon till Hey Cat. Den ligger långt från det tillbakalutade gung vi hört från honom med Supersci eller Peshi. Plötsligt bor han […][...]

Jag måste väl börja med hiphopen? Det är från den vinkeln Flyphonic anfaller jazzen. Erik L och Arka har ett förflutet som beatmakare och medlemmar i Supersci och som producenter och beatlangare till en lång rad av de största namnen på den svenska hiphopscenen. Tydligast går kanske linjen till Peshi jazziga debut. Just därför är […][...]

DJ Embee sa i en intervju för ett tag sedan att han ser varje taktslag som individuellt istället för att nöja sig med att upprepa en enkel fyrtaktsloop genom hela låten. DJ Vadim (som tillsammans med emceerna Yarah Bravo och Blu Rum är One Self) verkar dela den inställningen. Låtarna på ”Children of Possibility” är […][...]

Det känns som om det gått en evighet sedan den här skivan borde ha kommit. Eller åtminstone två tre år om jag nu inte ska låta känslorna styra. Dröjt har det hur som helst gjort. Ibland har det varit så nära att någon vågat säga: ”nu kommer den”. Men icke. Peshi har filat tills hon […][...]

Ett av förra årets mest spännande svenska hihopsläpp var Peshis ”Jealousy”. Själv fick jag som så många andra upp öronen för den tack vare ”Sonically Speaking”, tidningen Sonics cd-bonus till prenumeranterna. På ett knastrigt jazzbeat från Flyphonic Beats rimmade hon härligt släpigt om den ofrivilliga känslan av avundsjuka. Det var en sån där låt som […][...]

Streetzone fortsätter att samla ihop hiphop från den svenska underjordsscenen. Tidigare volymer har varit i form av antingen en enkel eller en dubbel-cd. Den här blir resultatet något slags mellanting – Jakten IV och V släpps samtidigt, som två separata enkel-cd. Däremot följer materialet på samlingarna det inslagna spåret. Etablerade namn blandas med helt nya. […][...]

När jag mötte Helis musik de första gångerna var jag genomgående positiv. På enstaka spår på en lång rad samlingar sken en oslipad diamant. När tolvan ”Startklar” dök upp för ett tag sedan blev jag inte lika imponerad. Ärligt talat var den lite småtrist. Ändå fanns där ljusglimtar som pekade mot att det nog fanns […][...]

”Det pyr i underjorden”, konstaterade David när han recenserade den första samlingen i Jakten på under orden-serien. Det stämmer fortfarande lika bra. Även om svensk hiphop idag är ordentligt accepterad och respekterad är det, som vanligt, endast en bråkdel som faktiskt får radiospelningar. Som får ge ut en skiva. Skivbolaget Streetzone fortsätter sin mission att […][...]