Jag har vandrat runt och skaffat mig små förutfattade meningar om kollektivet Moder Jords Massiva. Pretentiösa, jobbiga, konstlade och inte särskilt bra. Det hade jag bestämt mig för. Inte baserat på något särskilt konkret. Mest sporadiska iakttagelser.

Vid en snabb anblick är det lätt att förstärka sådana där idéer. Jag menar att låta ett drygt tjugotal personer skriva och spela in musiken, det måste ju bara vara för mycket. Att en del av dem kallar sig saker som Fnojan, Pavan och Nya Sampan. Kom igen, kom igen. Mumin någon?

Lite motvilligt började jag ändå lyssna. Mest eftersom jag tyckte att vi trots allt borde skriva om skivan och ingen annan visade något intresse för den. Så jag tänkte att jag skulle lyssna för att snabbt kunna bestämma mig för att ge den till Ola.

Ja, egentligen skulle min recension idag handla om en helt annan skiva. Om det inte vore för att I jorden fastnat i min cd-spelare. Och det beror inte på att den gått sönder. Jag har helt enkelt haft svårt att sluta lyssna.

Moder Jords Massiva gör en sorts dubsynthpop som för den som gillar att klumpa ihop saker skulle kunna placeras i en back tillsammans med The Knife och Dub Sweden. Det är lika mycket Kraftwerk som King Tubby i botten, med en rejäl dos svenskt vemod och pop i mixen.

Att det är så många låtskrivare inblandade märks knappt. Det kan vi tacka de två producenterna med de knasiga namnen för, Pavan och Fnojan.

Jag har verkligen försökt att knäcka den här skivan. Jag ville ju inte gilla den. Det är ju så. Vi håller hellre på våra förutfattade meningar än ändrar oss.

Jag har testat att tycka att alla de svenskspråkiga låtarna är dåliga. Men superuppåtlåten Dina dagar är ju soulskensreggae av bästa klass och Ur djupen är tillsammans med supersynthiga Speed of Love och djupdubbiga Soul Ceaser en av mina tre absoluta favoriter.

Så i ärlighetens namn är det väl bara Jag ser mig inte om som jag inte riktigt klarar av de svensktextade. Det är något med sången som inte faller mig i smaken. Det är för mycket svensk kostympop à la 80-tal för mig.

Riktigt bra tycker jag också att det blir när tjejerna ställer sig vid mikrofonen. Det uppstår en skön spänning mellan de elektroniskt dubbiga rytmerna och dysterpopsången som jag verkligen gillar. Att Sound & Sense blir första singel känns helt naturligt. Den har alla möjligheter att ta sig in på åtminstone P3:s spellistor (om den inte redan gjort det).

Jag tycker att kollektivets lek med liknelser till jorden och myllan funkar bra. Men det handlar i Moder Jords Massivas fall inte om svensk fäbodsmylla utan snarare om en odling ett stenkast från ett betongområde i en stockholmsk förort med kryddor och frukter från stora delar av världen. Kalla det multi kulti om du vill.

Jag skulle kunna dra till med att kalla det progg för 2000-talet. Fast det handlar mer om stämning än uttryck. Kollektivism.