dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Aqualung: Aqualung
Aqualung (CD) Aqualung
2002
B-Unique/Warner
7/10

Stämningsfull debut

Lyssna

Sök efter skivan

Tänk vad TV-reklam kan betyda för en artist. Inte nödvändigtvis de renodlade skivnasarspotarna för ”Greatest Hits”-, ”Absolute Power-Polka”-samlingar eller något annat. De fyller säkert sitt syfte men en annan, minst lika framgångsrik, variant är att ”sälja” sin låt till någon annan produkt. Inte minst för att musiken där genom längre speltid får en helt annan möjlighet att nå ut än i skivreklamen där man sällan får höra mer än ett par sekunder från varje låt. Lite fräcka bilder, rätt produkt och – vips – så har man en liten miniatyrvideo till sin låt. Som man dessutom fått betalt för.

Man kan ha olika åsikter om det förfarandet men framförallt för oetablerade artister kan det vara vägen till rampljuset. Mr Oizos osannolika hit ”Flat Beat” hade antagligen aldrig letat sig in på listorna om den inte hade varit musik till en jeansreklam och att Heeds ”Seldom Seen” användes i reklam för bubbelvatten lär inte direkt ha påverkat deras skivförsäljning negativt.

Så sett är mannen bakom Aqualung, Matt Hales, inte unik. Han lär nog inte ens vara den förste som lyckats göra det med sin debutsingel. Den stora skillnaden är att Hales kan bygga vidare på den. För även om singeln, ”Strange & Beautiful (I'll Put A Spell On You)”, är mycket vacker i all sin dysterhet sticker den inte på något sätt ut på ”Aqualung”. Här finns betydligt mer att hämta.

Nu är inte Hales någon novis trots att ”Aqualung” är hans debutalbum. Uppvuxen i våningen ovanpå sina föräldrars skivaffär började han skriva låtar när han var fyra år gammal och när han var 17 uppfördes hans första symfoni med Hales själv som dirigent. Han har även varit med i ett antal band och precis innan solosatsningen splittrades det senaste, The 45’s.

Alla de influenserna och lite till trängs på ”Aqualung”. I centrum finns ständigt en klingande pianostämma kring vilken Hales sedan bygger på lager efter lager av mjukt välklingande instrument, enstaka samplingar och sin egen spröda, ljusa röst. När den emellanåt i ”Nowhere” och bländande ”If I Fall” stiger till rent sakrala höjder undrar man om det inte är Jonsi från Sigur Rós som stått framför mikrofonen.

Aqualungs musik kanske inte bjuder på några större utmaningar utan den är snarare försiktig. Samtidigt är den också så naket sårbar och förödande vacker att man inte vill annat än lyssna på den.

Hales baserar alltså precis som Ed Harcourt sin musik kring piano och melankolisk pop men de rör sig i olika ändar av samma spektra. I Harcourts fall ligger fokus på melodier och även om Hales också kramar ur sig ett antal fantastiska sådana är de på ”Aqualung” oftast underordnade de ödsligt klingande stämningarna. Men som bäst är ”Aqualung” under första halvan när Hales låter melodierna spela huvudrollen.

I ”Falling Out Of Love” är fallet lika försiktigt som smärtsamt, i bluesiga ”Good Times Gonna Come” drar Hales istället på med dånande gitarrmattor och disten på max för att, efter ”If I Fall”, i ”Just For A Moment”, med bara piano och sin egen röst som vapen, slå sig rakt in i det mest förhärdade hjärta. Sedan börjar ”Aqualung” på något underligt sätt flyta ihop och med undantag för ”Gentle”, som kommer få Mercury Rev att undra vem det var som precis körde om dem på pompöspopens huvudled, sticker inget riktigt ut på samma sätt som tidigare.

Dessutom kan en hel skiva med sånger om kärleken som försvann eller som aldrig ens velat infinna sig kännas lite mastig. För hur smeksam ”Aqualung” än är kan en överdosering lätt få till följd att man känner sig lika glad och munter som skivans konvolut är färgglatt.

Men uppskattar man svårmodiga brittiska män som kränger ut sina blödande hjärtan till allmän beskådan, inte kan få nog av melankoliska vackra melodier med lika delar av Beach Boys varma harmonier och Radioheads svävande storslagenhet och dessutom tycker att Coldplays Chris Martin är som bäst i sina allra känslosammaste stunder kan Aqualung vara precis vad man vill ha.

David Drazdil

Publicerad: 2003-02-12 00:00 / Uppdaterad: 2003-02-12 00:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1830

23 kommentarer

där satt den

Päs Oregistrerad 2003-02-12 00:02
 

vilken reklam snackar vi om?

Rob Oregistrerad 2003-02-12 00:05
 

Måste *alla* sjunga på det där gnälliga sättet nu?

Känner ett omedelbart behov av att plocka fram ett 'Aqualung'-betitlat album av annat band…

watcher of the skies Oregistrerad 2003-02-12 00:14
 

skivnasarspotarna?

pang! Oregistrerad 2003-02-12 00:15
 

vilken reklam är det? fattar inte, men så tittar jag aldrig på tv. Spenderar mitt liv framför INTERNET så jag slipper reklam. Jag brukar tejpa över reklamen på den här sidan också.

Olle Oregistrerad 2003-02-12 00:28
 

ja just det, vilken reklam?

changes Oregistrerad 2003-02-12 00:30
 

jag kom just på en fråga, vilken reklam är det?

watcher of the skies Oregistrerad 2003-02-12 00:32
 

Jag håller med Rob

Pidde Oregistrerad 2003-02-12 00:45
 

Reklam i browsers… men för guds skull, byt till någon annan browser än Internet Explorer isåfall. De flesta övriga har ju trots allt stöd för att inaktivera alla vidriga popups och bannerads. Själv finner jag det trevligast att truga runt på nätet med Voyager på AMiGA:n… *weeeee* …även om det inte blir så ofta.

Men, nä, faktiskt har jag ej heller en aning om vilken reklam det talas om…

Legerdemain Oregistrerad 2003-02-12 02:05
 

Vilken reklam?

Tizzle Oregistrerad 2003-02-12 03:47
 

Haha jag vet vilken reklam det är!

Ett tips, läs biografin hos skivbolaget.

Reklamen är inte svensk kan jag säga.

hassebasse Oregistrerad 2003-02-12 04:42
 

Jävla lipsillar…

Snubben Oregistrerad 2003-02-12 07:02
 

And although clients as diverse as Mitsubishi and the Tate Modern had already employed Matt's music in the past, it was the discovery by a canny ad exec of the title-track – that ended up on the massive TV/Cinema campaign for VW Beetle – that changed Matt Hales' life forever.

fixaren Oregistrerad 2003-02-12 07:18
 

det var på tiden med en aqualung-recension, en av de där trevligheterna från i höstas. the 45's – waiting for my heart to break är också bra, lyssna!

hear you me Oregistrerad 2003-02-12 07:54
 

Kul att Ni nämner Heed. Det var just en sådan låt jag jagade med blåslykta innan jag fann den.

Karl Oregistrerad 2003-02-12 10:03
 

ojoj…lyssnade igenom skivan på siten, GRYM SKIVA! Lätt i samma klass som käre Ed om inte bättre.

mokos Oregistrerad 2003-02-12 10:48
 

50 CENT!!!???

Emil Oregistrerad 2003-02-12 11:25
 

Fantastiskt album.

Parachutes Oregistrerad 2003-02-12 12:28
 

jag tycker om jethro tull.

markus Oregistrerad 2003-02-12 15:20
 

Emil, shut the fuck up!!!!!

lalle Oregistrerad 2003-02-12 15:39
 

Precis Emil. Var e fifty?!? Ska dagensskiva vakna snart?

MrBobby Oregistrerad 2003-02-12 20:57
 

inte för att vara taskig, men den här skivan är snart gårdagensskiva…

en som vet Oregistrerad 2003-02-12 22:58
 

Kom igen…vem bryr sig om hiphop? Jag vill ha en recension av Zwan…

Ramen Oregistrerad 2003-02-12 23:45
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig