Sedan kollegorna Big Pun och Notorious B.I.G. lämnat byggnaden har Fat Joe sannolikt tagit över rollen som en av hiphopens fetaste rappare. I alla fall rent fysiskt. Han har dock aldrig riktigt övertygat mig.

Förra skivan Jealous Ones Still Envy gjorde inget större intryck på mig. Trots att skivan bjöd på VM i tunga namn, såväl bland gästerna som bland producenterna, blev det en rätt anonym historia. När Loyalty landade i brevlådan var förväntningarna med andra ord ganska låga. Det är förmodligen en av anledningarna att nya skivan blev en sån positiv överraskning. Men det största skälet är att det känns som om Fat Joe fått till sin bästa skiva så här långt.

En stor del av framgången står producentduon Cool & Dre för, som snickrat ihop de flesta, och de bästa, spåren på Loyalty. Och de har klätt sina produktioner i djupdykningar i soulhistorien. Det som framför allt utmärker Loyalty är att nära nog samtliga spår är byggda kring DJ Premier-doftande stråkmattor som blir en perfekt inramning för Fat Joes rappande. Albumets bästa låtar är alla resultat av det receptet.

Det andra utmärkande draget är att 2Pacs ande vilar över musiken på Loyalty, som på många skivor i år. Bust at You är dedikerad till just den fallne rapparen, men förutom att låten skulle kunna vara hämtad från Me Against the World så rappar Fat Joe också som 2Pac. Han fraserar likadant, han betonar på samma sätt. Sedan kommer Scarface in och fullständigt dominerar sönder resten av låten med sin tillbakalutade pondus. Intressant nog har även Scarface gjort en rejäl uppryckning i år.

Än mer tydligt blir 2Pacs inflytande i Life Goes On.

Förutom dessa två är det tre andra låtar som lyfter sig långt över de övriga. Den ödsliga asfaltsbluesen i Born in the Ghetto, som är byggd kring en sampling av Eddie Floyds mäktiga Check Me Out (och där gästande Lamajic gör sitt bästa för att låta som Ron Isley) är en. Gangsta med sin barnkör och All I Need är de två övriga. Den sista har pusslats ihop med hjälp av lite lån från Ann Peebles Can’t Stand the Rain och The Manhattans Wish You Were Here. Då är Loyalty en av årets stora rapskivor.

Men sedan finns det några spår som tassar ut lite obemärkt, det finns några Neptunes-flörtar som inte funkar sådär jättebra. Crush Tonight med gästinhopp från Ginuwine är ett sådant (även om det lilla mellanspelet i slutet med På minuten i raptappning, där vinnaren får en ”brand new Mac-10″ och förloraren får ”a trip to the hospital”, är rätt kul).

Men på det hela taget är Loyalty ändå en rejält positiv överraskning. För det här är en mer sammanhållen och inte minst mer personlig skiva. Det känns som att det här är Fat Joes skiva. Inte som på Jealous Ones Still Envy där Fat Joe mest blev gästartist på sin egen skiva, i skuggan av en lång radda stjärnproducenter och namntunga gäster.

En platta väl värd att kolla in. Inte minst om du redan spelat sönder nya 2Pac-samlingen Better Dayz och vill ha mer av samma vara.