1993. Ni kan historien. Staten Island sparkade liv i hiphopen med skräckfilmsvibbar och kung-fu-samplingar. Det dröjde inte länge förrän alla visste precis vad ”cream” egentligen betyder och kunde allt om vattentekniker. Förutom att Staten Island dropkickade skiten ur världens hiphopskallar och satte sista spiken i hiphopens guldålder blev resten av hiphop-scenen så jävla paff att […][...]

Ginuwine är nog ett rätt okänt namn för de flesta, även bland dem som gillar modern amerikansk r'n'b. Och även om man vet vem han är, glöms han ofta bort. Trots detta är hans debutsingel Pony från 1996 en klassiker. Det var nämligen med den som Timbaland fick sitt genombrott. Sedan följde två Ginuwine-album nästan […][...]

Om jag skulle plocka ut de tio senaste årens viktigaste producent skulle det bli Tim ”Timbaland” Mosley. Utan någon större konkurrens. För få har haft lika stor inverkan på soulen, funken och hiphopen. Ända sedan Ginuwines Pony har han vänt upp och ner på hela genrer och fullständigt kört över allt vi trodde vi visste […][...]

Sedan kollegorna Big Pun och Notorious B.I.G. lämnat byggnaden har Fat Joe sannolikt tagit över rollen som en av hiphopens fetaste rappare. I alla fall rent fysiskt. Han har dock aldrig riktigt övertygat mig. Förra skivan Jealous Ones Still Envy gjorde inget större intryck på mig. Trots att skivan bjöd på VM i tunga namn, […][...]

I år har de tre artister som mest förknippas med Timbaland släppt skivor. Missy Elliott valde att använda vapendragaren Timbaland på i princip hela sin Miss E…So Addictive, Aaliyah lät honom producera fyra låtar medan Ginuwine bara har med en Timbaland-låt på sin skiva. Missy fick till ett fantastiskt album, Aaliyahs skiva är helt okej […][...]

It’s been a long time we shouldn’t have left you without a dope beat to step to Timbaland plankar några textrader från Eric B. & Rakims klassiska I Know You Got Soul, slänger in sitt typiska ”fiki-fiki-fiki” och hittar en vansinnig analog acidsyntslinga på en annan planet. Aaliyahs röst rör sig obekymrat genom det mullrande […][...]

1994, medan jag ännu pluggade, började en låt dyka upp mest överallt. Den hördes när man gick ut, den snurrade på radio och den studsade mellan väggarna i korridorerna. Eller om det bara var att den fastnat i mitt huvud. Ett oemotståndligt jeepgung, en tapetklisterrefräng och en ny röst, Aaliyah. När jag föll för Back […][...]