dagensskiva.com

48 timmar

Recension

No Fun At All: Master Celebrations
Master Celebrations No Fun At All
2002
Burning Heart Records
7/10

Det finns en röd tråd

Lyssna

Sök efter skivan

No Fun At All (nedan NFAA) har alltid spelat en speciell roll i mitt förhållande till den typen av snabb, melodiös (nästan trallvänlig) och välspelad skatepunk som bandet representerar. Åren i början av 1990-talet präglades av en slags öppen rasism som nästan blev rumsren hos folk genom Ny Demokrati och Ultima Thule. Luften hade blivit unken och luktade av intolerans och egoism. Räddningen och ventilen för mig fanns i hiphopen med The Latin Kings och på ett litet skivbolag i Örebro.

Med en stor fascination för Epitaph så blev Burning Heart Records ett naturligt val. Skatepunken liksom sköljde över oss med hängiga brallor och såriga knän. Sköljde förlösande över oss som avskydde den politiska och musikaliska agendan som då rådde i Sverige. Det som först drabbade mig var NFAA.

Ganska snart efter deras sista fullängdare (”State of Flow”, 2000) bestämde sig NFAA att lägga av och nu släpps alltså en samling med 24 spår (tre av dem är nya och inspelade i somras). Med hjälp av fansen har bandet valt låtarna och vilken härlig samling det är. 24 spår som avslöjar en röd tråd genom bandets produktion. Och även om bandmedlemmarna kommit och gått så har skeppet på något sätt stävat i samma riktning. För album efter album (från ”No Straight Angles”, 1994, till ”Out of Bounds”, 1995, till ”The Big Knockover”, 1997, till ”State of Flow”) så har inte NFAA gjort någon besviken, men inte heller fått mig att ropa mästerverk.

Det är skönt att återigen lyssna på NFAA för det går snabbt, men är ändå välspelat och välsjunget. Utan tvekan hör bandet till toppen av sin klass, även om också NFAA blir långrandiga om du lyssnar på det dygnet runt. Men vad är det som säger att de som kan variera sig mest är bäst? Eller att alla som tidigare spelade hardcore nu måste spela rock?

Näe, NFAA fann ett bra koncept och höll sig till det. Det ska de ha heder för. Inga rockoperor här inte. Låt på låt smids fram snabbt och smidigt och extra kul blir det faktiskt med de tre tidigare osläppta spåren. ”Aftermath” och ”Lovely Ordeal” är egna låtar och är nästan som fruset extrakt på NFAA. På versionen av Gang Greens ”Alcohol” så gästar Nikola Sarcevic och Magnus Larnhed och det blir lite mer rock, men det blir också en så bra avslutning. För efter 23 låtar så går NFAA ut med flaggan i topp tillsammans med frontfigurerna från Millencolin och 59 Times The Pain.

”Master Celebrations” är en bra samling och kanske mest av allt en synnerligen värdig avslutning för ett av 1990-talets bästa skatepunkband.

Peter Dahlgren

Publicerad: 2002-11-06 00:00 / Uppdaterad: 2008-02-13 10:56

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1696

17 kommentarer

Jag klarar fan inte av hans röst. uuuuuu… får rysningar när jag tänker på den faktiskt. Måtte jag aldrig behövo höre den igen.

Bohb Oregistrerad 2002-11-06 00:10
 

NFAA var bra. Men det var synd att dom inte utvecklades särskilt mycket efter ”No straight angles” (som är min favorit).

Kanske dom insåg att det var lika bra att lägga av.

Finns det en låtlista?

el mako Oregistrerad 2002-11-06 00:42
 

Men du Peter. Burning Heart hann ju bo både i Fagersta och Köping innan de i mitten av nittitalet slutligen hamnade i Örebro :)

Johan H Oregistrerad 2002-11-06 02:52
 

De borde redan lagt av efter Vision skivan.

Marcus Oregistrerad 2002-11-06 07:03
 

”Sarcevic” inte ”Sarevic”! :)

petnoga... Oregistrerad 2002-11-06 10:18
 

Men bandet som skrev ”Alcohol” het da Gang Green, ikke Green Gang…….

E.666 Oregistrerad 2002-11-06 10:35
 

Dessa suger allt!!!!

kuk Oregistrerad 2002-11-06 10:48
 

Dessa suger allt….

Kuk Oregistrerad 2002-11-06 10:49
 

ska köpa denna bums… och fy på dig som skriver Green Gang!

styleWar Oregistrerad 2002-11-06 10:52
 

Bara att erkänna att ”No Straight Angles” bland de bästa plattor jag har, och i topp i genren!!

Köp!

tompaeka Oregistrerad 2002-11-06 15:05
 

Jag och några kompisar fick sova över i gitarristens lgh när vi var på Bergslagsrocken -95 eller någon gång. Det var snällt. Tack.

Jag tror han hette Micke.

Tacksam Oregistrerad 2002-11-06 15:17
 

tycker att det råder rätt stor diskrepans mellan denna recension och samme recensents resonemang om ”state of flow” (eller kanske snarare de föregående skivorna, som utsätts för relativt hård kritik). är vurmandet för nfaa och, som riktigt påpekats, fd. fagersta-baserade burning heart lite av en efterkonstruktion, tro?

och green gang?!

JL Oregistrerad 2002-11-06 15:53
 

no fun at all=inte kul alls

russ Oregistrerad 2002-11-06 19:24
 

fu = fuck you

. Oregistrerad 2002-11-08 17:43
 

Grym skiva!! Nya låtarna är sköna och den nya versionen på Alcohol är x gånger bättre den förra.

Dock saknas klassiker som Perfection, The other side och I have seen, alla verkar inte röstat som jag gjorde….

Erik Oregistrerad 2002-11-10 11:19
 

huva! nfaa siten är allt RIKTIGT fuling till site! Alla klassiska designmissar man kan klämma in på ett ställe, synd, ett så pass bra band förtjänar ett bättre öde.

bytchhead Oregistrerad 2002-11-11 23:06
 

nog är skivan bra.

Medlem 2004-08-09 18:51
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig