Jag var en gång den lyckligaste människan på vår jord
tills jag träffade en man en kväll och trodde på hans ord
Han kastade fram ett papper och sa:
Det här är ett kontrakt
kan du stava till ditt namn?
Skriv då under snabbt
Jag berättar mina lögner och hjärtat känns som sten
Det finns ett paradis längre ner

Han sa: Ditt nya arbete blir att locka folk ner hit
men jobbet det är hårt så du får ett evigt liv
Han lovade mig detta och himmelen därtill
så jag skrev mitt namn på papperet
under djävulens sigill
Jag berättar mina lögner och hjärtat känns som sten
Det finns ett paradis längre ner

Jag bär inte plakat och vill helst inte bli sedd
Jag knackar dig på axeln när du gråter och är rädd
och säger: Lyssna noga det är inte som du tror
långt ner är människor lyckliga i slotten där dom bor
Jag berättar mina lögner och hjärtat känns som sten
Det finns ett paradis längre ner

Skammen som jag bär på den väger flera ton
här ska man nu i evighet gå runt och lura folk
Jag kanske tänker suddigt, det gör man ju ibland
men jag lovar, ja jag lovar, det beror på denna man
Jag berättar mina lögner och hjärtat känns som sten
Det finns ett paradis längre ner

Sången om rocksångaren som lockar folk i fördärvet heter ”Ett paradis längre ner” och är en av tolv klassiska låtar på Perssons Packs Äkta hjärtan från 1992. En skiva jag gärna varvar ned till efter ett par dagars festivalande som gjort musikskallen splittrad av alla intryck.

Äkta hjärtan fångar för mig det bästa med Per Perssons låtskrivande och Packets oerhörda driv. Inledningen är rent av knäckande. Tusen dagar härifrån med Jakob Hellman som gäst dunkar fram som ett tåg förbi någon nedlagd station i Hälsingland. Äkta hjärtan är en veritabel komporgie för den som är svag för akustisk gitarr och mandolin. Fribacka väg är en vacker nationalsång för alla de som bryter upp från sina döende uppväxtorter för att söka lyckan på någon annan plats, men lämnar kvar kärleken. Orden är känsliga, men långt ifrån banala:

Om du stannar kvar slår fötterna rot
och gräver sig djupt ner i utarmad jord
Men landet är öppet och väntar på oss
Är det konstigt min vän att jag vill härifrån
Där det enda som växer är kyrkogår'n

Sen följer knäckande tungviktaren, Nyårsafton i New York där Magnus Linds dragspel firar stora triumfer med sin enkla men snygga melodi som bär upp låten. Självklar och direkt i text och musik.

Låtarna är ibland lugna, ibland snabba, men alltid med Perssons känsla för rock, country och visa. Somna in är vacker som en vaggvisa. Genom ögon så blå har lika hög fart som en långtradarchaffis på väg hem.

Jag återkommer med jämna mellanrum till den här skivan. För mig är det den absoluta höjdpunkten i den svenska akustiska rocken. Jag tröttnar inte på Äkta hjärtan. Den har en musikalisk enkelhet och effektivitet som träffar mig i höften. Texter om vardag och bilder av Sverige som träffar mig i hjärtat. Allt sammanhållet av en känsla som väldigt få artister i det här landet lyckas få till. Rakt igenom äkta.

Per Persson är en stor låtskrivare som för få upptäckt. Perssons Pack är dessutom ett av de farligaste banden som kunnat upplevas på små scener runt hela landet. En av de tajtaste combos jag sett. Kärntruppen med Per Persson som självklar frontman flankerad av dragspelaren Magnus Lind och basfantomen Magnus Adell. Oftast med tunge Ingemar Dunker bakom trummorna och med någon frilansande gitarrist efter Niclas Frisks avsked.

Per Persson borde skriva lite nya låtar och samla sitt pack. De sex skivorna Kärlek och Dynamit, Kanoner och små, små saker, Äkta hjärtan, Svenska hjärtan, Längre bortom bergen och Sekunder i Sverige räcker inte. Det finns fortfarande ackord att slå ut och historier att berätta.

En äkta orkester med en äkta låtskrivare. Jag saknar dom.