Recension
- Northern Light (CD) Covenant
- 2002
- Sony
Umpsch-umpsch-umpsch
Min första riktiga bekantskap med Sveriges sannolikt mesta syntband stiftades på årets Arvikafestival. Jag blev inte särskilt imponerad. Inte blir jag det när Northern Light snurrar i stereon, heller.
Det är syntmusik. Visst. Av det tyngre slaget, inte så sällan med industriflörtar. Det hade jag väl väntat mig. Men inte att flera av spåren är mer techno än synt. Och rentav rena trance-trippar här och där. Det är inte så kul, faktiskt.
Det hamras och mullrar. Hela tiden, faktiskt. Samma ljudbild som efter ett tag får mina trumhinnor att be om något annat. Det är hårt, långt ifrån lekfullheten hos band som Pluxus. Och de gånger något som liknar melodier tittar fram kvävs de oftast effektivt av umpsch-umpsch-umpsch och sångaren Eskil Simonssons tråkiga röst.
Rätt ofta låter det Depeche Mode, inte helt oväntat. Någon gång som Aphex Twin. Men det är sällan det blir särskilt kul. Det största problemet är att det låter samma lika mest hela tiden. Och när de går ifrån fabriksljuden, som i Scared och Atlas, blir det ändå ganska intetsägande.
Det finns många som gillar det här. Det såg jag på Arvika.
Jag gör det inte.
Publicerad: 2002-05-24 00:00 / Uppdaterad: 2007-10-14 22:06
11 kommentarer
Speningen på Arvika var magisk, skivan är tyvärr inte lika magisk, jag förstår dig.
#
Med tanke på att det är en av deras sämsta skivor så förstår jag betyget. Skulle gärna sett betydligt fler dansflörtar (som te x ”One world, one sky” från förra skivan) då den här subgenren av synthen gjort sitt. Tyvärr blev det ju inte så… Eftersom jag är ett (antagligen har varit) av Covenant så har jag lyssnat en hel del på div. mixar och singelsläpp och det är i div. clubmixar som bandet gör sig bäst enligt min mening.
Ang. trance så är tror jag att de som lyssnar på synth är de som hellre tar till sig trance istället för house. Jag anser att ju hårdare dansmusik desto bättre.
#
lägg till ”fan” (som i beundrare) ovan så blir det nog mer förståeligt.
#
Industriellt? hamrar och bankar? Hela tiden?! Har rescensenten överhuvudtaget lyssnat på skivan, eller kanske fått tag på en äldre skiva av bandet??! Sedan inte sagt att skivan är något mästerverk, hyfsat slätstruket och vanlig dålig sång. Men popkänslan och detroit-flirtarna lyfter.
#
Att recensenten inte gillar skivan får stå för honom, dock så känns det som om han inte lyssnat på den överhuvudtaget.
För det första så är det bara TVÅ, ja, TVÅ LÅTAR som är av det snabbare och tyngre slaget.
Call the ships to port och We Stand Alone. Av dessa två är det endast We stand alone som överhuvudtaget är och flirtar med trance.
Synth? Vem fan har någonsin sett på Covenant som ett synthband? Till en början så klassades de som industri/EBM, sedan övergick de mer emot techno på andra skivan. Tredje skivan var väl så mycket synth som de någonsin har varit, och de två senaste alstren är odefinierbara, electronica på sin höjd, popmusik gjord med synthar.
Att klumpa ihop alla band som någonsin klassats som ”synth” i en enda stor klump är ren och skär idioti. Att inleda recensionen med att säga att Covenant är sveriges mest synthband är ännu mer tragiskt. Se på KieTheVez, se på Children Within, se på Daily Planet, se på S.P.O.C.K, se på Mobile Homes, se på tidiga Statemachine, se på Pluxus, de OM NÅGRA är synthband. De är fan så mycket mer synthband än vad Covenant någonsin har varit.
Sedan har vi ju dessa klassiska anledningar till att hata Covenant:
1. De har sålt sin själ till Sony.
2. De har börjat slå igenom kommersiellt.
3. De har blivit mer lätttillgängliga.
Att gnälla på allt ovanstående är ganska meningslöst. Jag tycker att det är ett väldigt gott tecken att Sony överhuvudtaget släpper en singel såsom Call the ships to port, för det ger den breda massan en inblick i ”synthvärlden”.
Jag hittar i princip inte ett enda spår som jag kan relatera till Depeche Mode på nya skivan. Hittar inte ett spår som låter det andra likt. Men visst, det är ju ”synthmusik”, då kan man ju ta för självklart att allt låter likadant. Håkan Hellström har ju så otroligt mycket mer variation i sin musik? Ehum.
Hade denna skiva släppts av t.ex. Massive Attack hade den höjts till skyarna av massvis av recensenter, och den hade varit genialisk i sin minimalism. Avsaknaden av klockrena refränger hade setts på som ett bra avståndstagande från all komersiell hitmusik som bara är producerad för att sälja i mängder. Den kalla ytan som vilar över hela skivan hade gett den en ”helhet” och slutligen hade den ”dåliga” sången varit ett tecken på extremt bra omdöme, för ju sämre man sjunger (nämner inte några extremt stora rock- popband som har blivit extremt populära hos recensenter och skivköpare den senaste tiden) hade varit ett tecken på originalitet.
Hata skivan för all del, men snacka inte skit om att det handlar om techno/trance, att det är ännu ett av dessa synthband och att alla egenskaper som hyllas hos andra band nu plötsligt blir värdelösa egenskaper i detta sammanhang.
Jag tycker om skivan. Tycker att Covenant gör rätt i att göra den musik de vill göra och inte gör musik bara för att tillfredställa sina ”fans”. Framförallt tycker jag att de nu en gång för alla har tagit steget bort från att vara ett synthband i mängden. Man hör att det är Covenant, de har utvecklat ett eget sound som man känner igen oavsett vilken ”typ” av musik de väljer att svepa in en låt i.
#
Är det inte rimligt att någon som åtminstone gillar genren kan ta sig en titt på skivan? Varför ska alla jävlar nämna Pluxus så fort det handlar om synth? Maken till överskattat band har jag aldrig skådat. So what, de spelar live på konserterna… wow! Synd att musiken inte är bra.
Håller med Legerdemein att många klagar på liknande musik bara för att det är ”synth”. Personligen tycker jag den är väldigt varierad, och Eskil har jobbat med sången mycket mer än tidigare. Melodierna är också mycket bättre.
#
Jag håller med de två föregående inläggen. Men självklart kan ju recensenten tycka att det är dåligt, det är inte hans stil. Fast det är ju lite tråkigt att han inte förstår (?) och/eller ser charmen i den kalla och nästan poetiska ljudbilden… Northern Light, ett par bra högtalare och ett kolsvart rum kommer att ge dig en resa du aldrig kommer att glömma. ;D (Tycker jag.)
Återigen, det är synd att ni recenserar sånt som ni tycker är dåligt… Självklart kan inte allt vara bra, men om man tar på sig att recensera synth/ebm/industri/etc-skivor är det väl inte för mycket begärt att man är lite insatt i alla fall och inte drar alla med ”Pluxus-kammen”?
#
ännu ett exempel på hur dagensskiva pojkarna inte fördjupat sig särskilt mycket inom varken electronica/dnb/idm/beats/trip-hop eller synt/industri/ebm/noise..det finns annat än electroclash som det så fräckt kallas.. trångsynta?
#
Köpte nán Covenant-skiva pá Island för typ 20kr, och vill kasta bort den. Dom ær hemska!
#
Har Ola lyssnat på skivan? usch jag gillar inte personer som hellre lyssnar på Hellström som skall recencera denna typ av musik..låt mer insatt personer skriva, de som vet vad det handlar om! Själv tycker jag skivan är ett mästerverk!
#
Björn: Ja, tro det eller ej: jag har faktiskt lyssnat. Och var inte särskilt imponerad. Jo, jag skulle nog hellre skriva om Håkan Hellström (åtminstone den första, den andra har jag inte ens hört än). Å andra sidan finns det ungefär hur många skivor som helst jag hellre skriver om än Håkan Hellströms.
#
Kommentera eller pinga (trackback).