dagensskiva.com

48 timmar

Recension

Chris Isaak: Always Got Tonight
Always Got Tonight (CD) Chris Isaak
2002
Reprise/Warner
6/10

En konstig blandning som berör

Lyssna

Sök efter skivan

1990 kom en av världens bästa filmer. I den spelades en av världens bästa låtar. Filmen är Wild at Heart av David Lynch. Låten är förstås Wicked Game av Chris Isaak. Det var vid den tiden jag upptäckte denne tvålfagre blandning av Ken-docka och rockabilly-kille. Sedan dess har jag sporadiskt stött på honom.

Chris Isaak är verkligen genomamerikansk. Helyllekille och svärmorsdröm. Sjunger lika bra som han ser ut. Nu också med en egen TV-show kallad The Chris Isaak Show. En show där bland annat kända artister uppträder i studio med stjärnan själv och gör olika varianter på hans låtar.

Det skulle kännas ganska bra att sluta här. För en man som beskrivs på detta sätt bör ju vara ganska outhärdlig. Men så är det nu inte.

Musikern Chris Isaak har en hel del att komma med. Ni har hört Wicked Game, Somebody's Crying och Baby Did a Bad Bad Thing. Ni borde höra You Owe Me Some Kind of Love, Blue Hotel och Funeral in the Rain. När Chris Isaak ylar på med sin allra mest ensamma och klagande röst med en svajjig präriegitarr i bakgrunden är det världsklass.

Problemet är väl att han blivit allt mer radiomässig och allt mindre rockabilly. Därför är det med ganska små förhoppningar jag tar mig an Always Got Tonight, Isaaks första album på ett ganska bra tag.

De flesta låtarna är trygga, radioanpassade och tyvärr ganska trista. One Day och Courthouse höjer sig över mängden tack vare behagligt medelåldersdriv och snygga melodier. Många av låtarna passar säkert utomordentligt för tillbakalutade grill- och steakorgier på amerikanska villa-bakgårdar, och här hemma kan de köras runt ett gäng varv på P4. Inte alls dåligt, men i ärlighetens namn inte vidare upphetsande.

Men i två låtar spelar Chris Isaak i samma division som tidigare. I de låtar den där patenterade gitarren som gnäller ikapp med sången ges utrymme. Det är dessa låtar som räddar albumet. Som lyfter det ur radioträsket.

I See You Everywhere är en underbar liten bagatell med mollig vers och klagande refräng och ett oerhört snyggt gitarrplockande. Ingen ballad, men en låt som passar alldeles utmärkt att åka bil till, när man känner sig så där lagom melankolisk.

Albumets höjdpunkt är Life Will Go On som nog kan vara det vackraste Chris Isaak gjort sedan Wicked Game. Gitarrerna svajar och Isaak är jätteledsen när han sjunger:

All day long thought that we still had a chance
Letting go, this is the end of romance
Broken hearts find your way
Make it through just this day
Face the world on your own
Life will go on, life will go on

Jag går igång på låtar som den här. Det är så ensamt och vackert att klockorna stannar. Sentimentalt men inte översmörigt. Det är Chris Isaak i sitt esse.

Så ge mig en solnedgång och en nedcabbad gammal amerikansk bensinslukare i mint-condition. Ge mig ormskinnskavajen som Nicholas Cage bar i Wild at Heart. Med den rekvisitan och Life Will Go On som ledmotiv kommer mitt liv vara fulländat för ett litet tag.

Visst är det fånigt. Att den konstiga blandningen av plastdockan Ken och evigt sorgsne Roy Orbison kan beröra så i sina bästa stunder.

Men det är storartat, jag lovar.

Fredrik Welander

Publicerad: 2002-05-23 00:00 / Uppdaterad: 2007-05-06 03:00

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #1471

7 kommentarer

Vad har ”plastdockan Ken” med Chris Isaak att göra?

Har aldrig hört något dummare!

Olle Oregistrerad 2002-05-23 08:29
 

Storartad recension Fredrik. Du har lyckats beskriva Chris Isaak på kornet. En ojämn artist som pendlar mellan pekoralets gräns och genialitet.

Daniel Oregistrerad 2002-05-23 09:04
 

Om du scrollar upp till bilden av skivomslaget så ser du den slående likheten mellan Chris Isaak och Ken. Jag tror nog att det är utseendet Fredrik syftar på.

Barbie Oregistrerad 2002-05-23 10:04
 

”Forever Blue” är bara så bra. Hans verkliga stöttepelare.

Ben Oregistrerad 2002-05-23 10:10
 

Tydligen ska Chris Isaak ha sagt detta på en konsert: ”When you get home to your loved one tonight guys, and if she starts an argument, don’t fight her, accept the blame. Accept the blame. Because you know you aren’t gonna win anyway, just get down on your knees, and spend some quality time there.” Det tycker jag var ganska gulligt.

Sen skulle jag vilja påpeka att Mattels Ken inte har boxarnäsa. Det har Chris Isaak.

B-babe Oregistrerad 2002-05-23 15:55
 

chris isaak är ju toppbra ju. hans konserter ska tydligen vara rätt glada förreställningar dock. hörde att det någon gång kom fram ett (besviket, får man förmoda) fan till honom när han satt på restaurang, och sa: ”If I ever see you smile again I'll kill you”. ho ho tough shit

lo and behold it is the empire of the night Oregistrerad 2002-05-23 17:04
 

ojdå, du kan din populärmusik.

Andy Oregistrerad 2002-05-23 23:45
 
Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig